Maurice White R.I.P.

Maurice White R.I.P.

Heaven’s got a new Shining Star.

Earth, Wind and Fire har gett groove, glamour, glitter och glädje åt mitt musiklyssnande ända sedan ”ungdomarna” hängde i Dans lägenhet efter söndagförmiddagsgudstjänsterna hemma i Sandviken. EWF, Al Jarreau och Chicago tog vid där Segertonssjungandet slutade, och gav en minst lika sakral upplevelse.

Sedan hittade jag en livskamrat som var ännu mer hängiven EWF och funk/soul/R&B-addict. Det säger sig därför självt att jag sörjer idag, samtidigt som jag tänker stuffa och groova mig genom dagen och helgen till minne (kanske är det nu det lossnar med dancewalk – stundens allvar kräver extrema åtgärder).

I valet och kvalet av sång till detta inlägg fastar jag till slut för In the Stone – ”Never alone, love is written in the stone”. Bästa introt ever. Den vill jag ha som utgångsmusik på min begravning den dagen det är dags – sorry organisten. 

I found that love provides the key
Unlocks the heart and souls of you and me
Love will learn to sing your song
Love is written in the stone

Every man, I meet is walking time
Free to wander, past his conscious mind
Love will come and take you home
Love is written in the stone

_MG_6753

 

 

 

 

Hela texten på  Earth Wind & Fire – In The Stone Lyrics | MetroLyrics

Foto: Counse @ Flickr CC BY 2.0

Självtillåtelse

I gårdagens samtal med coach Helena kom vi bland annat in på självtillåtelse. Även om det faktiskt känns märkligt att jag ibland behöver ge mig själv tillåtelse – ”What’s keepin’ me”, liksom – så vet jag att om jag inte explicit ger mig själv denna tillåtelse, så kommer jag att mala på i ”borde/måste/ska bara-kvarnen” tills all ork är slut.

6373990631_899afca2bb_b (1)

Just nu tillåter jag mig att läsa pappersböcker. Jullovet gav osedvanligt rikliga tillfällen till läsning, och jag insåg då (på nytt) vilken vila läsningen ger mig. Tyvärr ”måste” det vara pappersböcker för att det ska funka. Det skulle verkligen vara himla praktiskt om jag kände samma vila vid läsning på padda, ajfån och dator – men jag verkar vara fel generation för det.

Jag tillåter mig att dansa och sjunga – mer om det kommer i ett separat blogginlägg. Jag tillåter mig att välja efter känslan i maggropen, snarare än efter rösterna som skriker ”borde” i mitt huvud. Jag tillåter mig att ta tid för att lära, reflektera och skriva, bland annat här i bloggform. Jag tillåter mig också att klottra – doodla, eller sketchnote:a – för att utforska nya sätt att ta in, sortera, befästa och kommunicera information. Mer om det kommer säkert också framöver :).

Självtillåtelsen är ett viktigt inslag i att älska mig själv – så att jag orkar älska andra. Och den är en viktig del i min tyngdpunkt inser jag, i mitt ständiga balanserande på slak lina.

Vad är din självtillåtelse? Vad skulle du vilja tillåta dig själv? Och vad är det som hindrar dig? Välkommen att göra mig sällskap på Självtillåtelsens väg!

 

Foto: Tawheed Manzoor @ Flickr (CC BY 2.0)

 

 

In memoriam

Av stjärnstoft är vi komna

Stjärnstoft ska vi åter bli.

Heavens_Above_Her

Ditt liv var en del av universums flöde av ljus och massa genom ljusåren

Samma flöde som våra liv är delar i, vi som fick möta dig

se ljuset i dig

möta värmen i din blick

stillna i lugnet av din inväntan i samtalet.

Minnet av dig flödar vidare i mitt liv.

Ger energi till att vara ljus, värme och lugn

för andra, såsom du var för oss som mötte dig.

Sov gott. Flöda som stjärnstoft in i nya tider, nya platser och nya liv.

______________________________________

Foto: By Ian Norman (http://www.lonelyspeck.com) [CC BY-SA 2.0],                                    via Wikimedia Commons