För mig har den alltid varit en signal om hopp, om ljusare tider. I torsdags kände jag den för första gången i år. Mitt i en sit-upsession med tre träningskompisar, hand i hand, fot mot fot, upp, ner, kom den: doften av vårens fuktiga jord när snön dragit sig tillbaka och naturen börjar röra på ögonlocken och sakta, nyvaket, sträcka sig mot den väntande våren.

Källa: http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-708.html

Vi hade tränat oss genom ett Tanto där snö och is nästan helt försvunnit, men där marken ännu var tjälhård mot knän och rygg. Vi hade avverkat en step-upsession på bänkar, där jag upptäckte att vänsterbenet är avsevärt svagare än höger. Backträning och 200 sit-ups, som tur var mätt sammanlagt i grupper om fyra, var avklarade. Jag hade kämpat hårdare än någonsin tidigare i styrkeövningarna, och jag bestämde mig för att aldrig äta ärtsoppa innan ett träningspass igen.

Det var ljust när träningen började. Allt eftersom pulsen steg föll mörkret. Idag är det lördag, och våren har kommit på riktigt. Det är 42 dagar kvar till mitt livs första lopp.