Att springa tillsammans med någon kan få en att prestera mer än man tror att man har att ge. Idag tog den tålmodige maken med mig på släptåg längs strandpromenaden mot Caiscais. Medan jag lunkade framåt i långsamt mak körde han fartlek och styrketräning, liksom lite klättring där tillfälle gavs.

Avverkade 2,5 km innan jag var tvungen att pausa – nytt rekord! Och på tillbakavägen lyckades jag också springa största delen av vägen, om än med A:s hand i ryggen stora delar av vägen. Han konstaterade det jag egentligen redan visste, att jag håller ett för högt grundtempo. Ytterligare en fördel med sällskap är att det också kan mana mig att hålla nere tempot!

Gissningsvis sprang jag ca 3,5 km av de totalt 5 km som turen var. Nöjd!

Sista vägen hem i backarna (inte inräknade i turen) var det höga knän med tillhörande armar som manades till. Gissa om jag känt av det i valda delar av kroppen idag!