Fyra veckor sedan jag var hemma en dag för känningar. Känningar av vad som visade sig bli den värsta influensan so far i familjens historia. Blev avlöst av mellandottern som var hemma tre dagar. Helgen kom och gick och hon var pigg igen. Några dagar. Sedan landade hon hemma igen. Så blev maken sjuk och gick in i sitt Netflix– och Viaplaysanatorium. Minstingen däckade förra helgen med temperaturer närmare 40. Och på tisdagen var det dags för mig igen! T0rsdag o fredag var alla fem hemma – kvantitetstid med familjen typ :/.

Även jag har medicinerat med hjälp av Netflix. Det är inte ofta jag kör seriemarathons, men nu lyckades jag avverka hela den bejublade Netflixserien House of Cards – och det redan innan den recenserades i DN! Kände mig lite före min tid då, så där coolt uppdaterad på populärkultur som jag aldrig varit och egentligen inte har någon särskild ambition att vara. Lite har jag också närmat mig finkulturen genom pratprogrammet Fråga kultureliten på SVT. Kan rekommenderas för dig som gillar att lyssna på bildade och talangfulla personer från olika områden inom konst och kultur.

Hade väl hoppats att helgen skulle räcka för att kurera oss, men icke. Även om febern gett med sig så håller hosta, värk och svaghet oss ännu i schack. Och maken som jobbat i två dagar inser nu att han bara har att kapitulera igen.

Starten på min återkomst till rookie camp kunde varit bättre. Det kommer att behövas många hjälpande händer den dag jag tar mig tillbaka. För inte ens the flu from hell ska få sätta stopp för min goda träning. Tills dess klämmer jag väl någon ny serie, några filmer och morgondagens avsnitt av Kultureliten.