Under våren 2016 följer/skummar jag kursen The Science of Happiness på edX. Det är en kurs i positiv psykologi, eller lyckoforskning som det också ibland kallas för på svenska.
Positiv psykologi är ett forskningsområde som initierades i slutet av 1990-talet. Ambitionen var att balansera ett, som initiativtagarna ansåg, alltför enögt fokus på att förstå och behandla psykisk sjukdom med insikter och praktiker kring hur människors inneboende styrkor och tillgångar kan förmeras för ökat välmående och hälsa. (En svensk sida om positiv psykologi finns här.)
Ett av de första avsnitten av kursen handlade om effekterna av att“prioritizing positivity”. Det innebär att medvetet skapa och lägga in sammanhang, tillfällen och situationer i min vardag som jag vet ger upphov till positiva känslor hos mig – saker som jag vet att jag mår bra och blir glad av. På min lista står bland annat meditation, läsning, sång, dans, utforskande samtal, promenader, löpning, yoga, roliga klipp på nätet, romantiska respektive actionkomedier, bra musik, matlagning och att hänga med familjen. Att ”prioritize positivity” innebär också att ge tyngd åt de positiva känslomässiga konsekvenserna som hänger ihop med viktiga livsval. Den extra vikten behövs eftersom många av oss är förändringsobenägna, och därmed har en bias för att förstora de (inbillade eller verkliga) konsekvenserna av en förändring.
Så här har min sketchnoteinspiration Sacha Chua listat några sammanhang som får henne att må bra, inte minst i stunder av … argh, waah och kerflop. För ett är säkert – och det är att de stunderna kommer.
Jag tänker att det handlar om att bejaka det goda som livet erbjuder mig. För att göra det behöver jag vara närvarande och observera vilka känslor som olika sammanhang, situationer och aktiviteter väcker hos mig.
Det handlar inte om att jaga eller tvinga fram en känsla av konstant lycka eller glädje. Att ge sig ut på den jakten kan i själva verket vara kontraproduktivt för välmåendet.
Det handlar om att skapa förutsättningar för en grundton av positiva känslor i livet. Ungefär som att träning höjer förbränningen även en stund efter passet, tänker jag.
Och precis som fysisk träning är ”förutsättningar för positiva känslor” bra för vår hälsa. Men det får det bli ett annat inlägg om. Tillsvidare lyssnar jag på Stevie Wonders Positivity från 2005. Och så citerar jag grymma Liza Rei. Hon påminner mig om ännu ett sammanhang där jag mår bra: bloggandet, skrivandet!
Sacha Chuas self-carebild kommer från Flickr och är publicerad med licens CC BY 2.0