Nu ringer det in till mitt tredje digitala helgsmål. Helgsmål – ett gammalt ord som syftar på stunden, övergången, mellan ”söcken” (arbetsdagen) och ”helg”. När kyrkklockorna ringde ut över slätter, berg och dalar var det dags att lägga ner redskapen för att istället gå in i stillheten. Ända sedan jag jobbade som kantor i Årsunda kyrka några av mina tonårssomrar har klockslaget 18.00 på lördagen levt i mig, som en tanke om att markera gränsen mellan arbete och vila. Alltsom oftast gnolar jag den gamla psalmen, som traditionsenligt inledde andakten, helgsmålsbönen.

Gunilla Leffler, kommunikatör i Uppsala Domkyrkoförsamling, skriver om vikten av vila i vår tid i krönikan Helg är helig tid: 

Ordet helg kommer från ordet helig, som betyder »som inte får skadas«. Det är också besläktat med orden »lycka«, »hälsa« och »hel«. Vi behöver helg för att hålla oss hela, välmående och lyckliga.

I bondesamhället gjorde man skillnad på helg och söcken, även om kossorna behövde mjölkas varje dag. Livet inrättades efter ljusets och naturens rytm; det gick inte att rucka på arbetstidens gränser.

I dag kan vi jobba när som helst på dygnet och även fritiden fylls av aktiviteter. Eller inte, beroende på hur livet ser ut. Den som förlorat jobbet eller gått i pension kan vittna om hur svårt det är när skillnaden mellan helg och vardag försvinner. Det är som om vi behöver själva växlingen för att må bra.

Och det är där någonstans som jag närmar mig min tredje digitala helg. Som obotligt och obegränsat nyfiken och vetgirig har digitaliseringen öppnat magiska världar för mig. Men som med det mesta är de största möjligheterna också förknippade med de största utmaningarna – det blir så lätt för många timmar i cyberrymdens oändliga informationshav eller datorns skaparverkstad. Hjärnan kan gå i spinn av alla frågor och idéer, som i sin tur triggats av lager på lager av tidigare frågor/svar och idéer/inspirationsexempel.

Efter de två första digitala helgerna ser jag verkligen fram emot ett dygns analog tillvaro. Att inte ha alternativet att kolla FB eller Twitter, att inte tvångsmässigt kasta sig över google för att leta upp svaret på en uppoppande fråga. Att avhända mig alla borden som är förknippade med datorn som arbetsredskap för både jobb och fritid.

”What’s keepin’ ya från att välja bort datorn annars då”, kanske du, berättigat, frågar.

Jo, även om det digitala (som samlingsnamn för allt jag gör med dator, telefon och padda) kan överväldiga mig, är det samtidigt oerhört värdefullt. Vänskap, kunskap, skapande, skratt, upplevelser, insikter och utsikter – allt det och lite till är det bärare av. Så att avstå FB eller Twitter, Wikipedia eller Spotify är inte ett alternativ.

Genom att vara analog ett dygn en gång i veckan har jag blivit mer varse mina användarmönster i min digitala vardag. Det är min grund för att göra mer medvetna val i mitt vardagsanvändande. Det är en reboot av systemet Sara-i-den-digitala-världen.

Nu stänger jag datorn. Och jag ser att det är gott. Och det blir afton, och det blir morgon, den sjunde veckodagen.