Fem morgnar i rad. Fem headspaces, fem sjuminutersworkouter.
Fem morgnar av en kombo som jag haft som ambition ett bra tag. Den har alltid tidigare spruckit, främst på grund av det Mount Everest av motstånd som sjuan väckt hos mig.
Vad har jag ändrat som gör att jag klarat fem dar i rad?
Jag har redan tidigare skruvat min morgonmeditation till att locka mig: jag får ligga kvar/lägga mig igen efter frukost och blunda. Inte helt enligt regelboken, men verkningsfullt likaväl. Tack Helena för att du frågade vems regler som styr…
På samma sätt (återigen tack vare Helena) har jag taggat ner ”perfektionismen” vad gäller sjuan. Om jag inte varje dag orkar/är motiverad att göra varje rörelse fullt ut – so be it! Mina muskler talar om för mig att mina insatser, om än bristfälliga, gör nytta, och på lång sikt etablerar jag en efterlängtad vana där jag kommer att orka ge mer av järnet över tid.
Fem dagar – en bra start på nya vanor! Och dessutom börjar jag se att jag har förmågan att plocka upp och komma tillbaka även om jag missat enstaka morgnar. Gissar att dessa småjusteringar är en bra grund för att hålla i och hålla ut.
Du. Vilken grej. Sanslöst egentligen! Tänk så mycket vi (jag!) hindrar oss från att göra pga de där hitte-på-reglerna vi skapar innanför skallbenet. Helt i onödan hårda och omöjliga regler att leva upp till på något vis.
Så himla glädjande att höra detta min vän!
You rock!
Ja, visst är det märkligt att vi är så bra på att sätta krokben helt i onödan för oss själva. Tack för att du hjälper mig hålla distansen <3!