De dagliga 12 000 stegen är inte den enda ambitionen jag har för hösten. Inspiration, kreativitet och sug efter lärande är starkt nu hos mig. Jag är väl medveten – på något sätt känns det som att jag till och med kan säga djupare medveten – om att det är en tunn egg mellan goda ambitioner och överinspirationens utmattade efterdyningar. Men här är i alla fall några fler av mina höstambitioner, som gissningsvis också kommer att återspeglas delvis här på bloggen framöver:

• Fortsätta att leverera högsta kvalitet och vidareutveckla ModigMinoz i några av de spännande riktningar som vi ser angelägna: Innovationsledning, Kollaborativ ekonomi, Social Innovation, Samskapande och lärande möten och utvecklingsprocesser, Design för samhällsutmaningar, Forsknings- och innovationspolitik bland annat. Inte minst genom att se och utveckla korsningarna mellan olika områden och fält.  Två kurser i facilitering och mötesteknik (där jag är elev) står på agendan, ett par konferenser och många roliga uppdrag väntar.
• Njuta av och bidra till gemenskapen och skapandet i Stockholm City Voices, bland annat genom att träna sångteknik och lära mig repertoar och koreografi.
• Blogga här så gott som dagligen. Träna på att skriva kortare inlägg med kortare produktionstid.
• Skriva. Till, än så länge, under cover-projekt…
• Läsa. Som Camilla på Triloger skriver:”Det mesta handlar om att något stilla alla Hur och Varför. Men jag vet inte, de blir bara fler och fler trots massiv läsning.” Min att läsa-lista på Goodreads bara växer, eftersom jag inte lider någon brist på frågor. Därmed lider jag inte heller av brist av idéer på böcker att läsa. Dessutom har jag efter #blogg100-utmaningen också konsekvent börjat använda Bloglovin’ och ska därför också doppa tårna i bloggosfären då och då.
• Lyssna på poddar. Återkommer med prenumerationslistan i kommande inlägg. Samma anledning som läsandet – har frågor, söker nya perspektiv och samband.
• Så har jag visst anmält mig till några MOOCs också – dvs onlinekurser. De flesta av dem är sådana som jag gått förut utan att avsluta (den stora utmaningen för MOOCs-fenomenet generellt, visar studier). Någon ska jag knyta ihop den här terminen, andra tar jag mig en bit längre på.
• Fota, fota, fota! Och kolla in tips på nätet om både kameran och efterbehandling på sajter som Moderskeppet och Fotosidan. Vilken skillnad på förutsättningar att lära sig och hitta tips och trix idag jämfört med när vi köpte vår första systemkamera för typ 20 år sedan…
• Laga god, övervägande delen grön mat från grunden (och fota den, hehe) – åtminstone på helgerna efter eget huvud. I veckorna har vi matkasse, som barnen mer än gärna lagar till på villkoret att de får välja matlagningssoundtracket.
• Hänga med barnen och maken, gärna allihop på en gång, men också på tu man hand. Kanske genom att utforska Stockholms kulturliv och muséer, kanske genom att spela spel, filmkvällar, högläsning (jo, åttaåringen uppskattar det fortfarande. Döttrarna får något milt överseende i blicken när det kommer på tal.)
• Leka sträng pianofröken till de av barnen som vill.
• Möta släkt och vänner i fysiska livet eller per telefon/FB.
• Headspacea och magträna dagligen.
• Duscha orkidéerna minst en gång i månaden (jo, jag vet att de ska doppas en gång i veckan/var tionde dag enligt regelboken, men det är så meckigt. De verkar glada av att bäras in i duschen en dag varannan vecka eller i månaden och få en ljummen dusch, stå en stund i vattnet och sedan hällas av).
• Ta digital helg.
• Sitta i sköna läsfåtöljen och klia Busan under hakan och på huvudet, lyssna på åttaåringens bubblande skratt, 12- och 13-åringarnas gitarr-, ukulele- och pianoframsteg samt makens sångövningar. Och känna stor tacksamhet över livet.

Håhåjaja. Marissa Meyer, släng dig i väggen!