Julafton 2016 är här. En första julafton utan livskamrat vid min sida och utan barnens far på samma plats som resten av oss.

Iakktar varsamt mig själv – och konstaterar att jag håller ihop än så länge och att prognosen känns god för resten av dagen.

Vi har utbytt julklappar, jag och mitt ex, liksom en julkram när bilen var packad med väskor och barn. Ett steg på vägen mot en respektfull, workable relation på sikt. Känns bra.

Ingen jul utan musik, och överallt jag går, sitter eller står skvalar julmusiken över mig (utom på bilresan upp, då var det 13-åringen som spelade sina favoriter från 2016).

Så skönt att jag med hjälp av Spotify kan skapa min egen julkonsert. I år är den fylld med s k konstmusik. Inte en evergreen, gospel, ringdans, Carola, Peter Jöback eller nyckelharpa så långt örat når (har inget mot vare sig evergreens eller nyckelharpor i o f s).

Om du vill göra mig sällskap i min julkonsert 2016 får du mycket körmusik, en hel del orgel, två av de röster som bäst sjunger tröst till mig: Peter Mattei och Malena Ernman, Bach, Händel, en hel del franskt, lite nordiskt, lite renässans och en stor dos brittiskt. Låt dig väl smaka – och God Jul!