I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.
Idag vill jag dela Wildas smärtsamt vackra och trösterika ord. Wilda som jag hittade i förra årets #blogg100. Wilda, med sina magiska stjärnögonblick och just en blick för det vackra i tillvarons minsta detaljer. Wilda, som sprängt asfalten och nu blommar som en unik korsning av den urstarka maskrosen och den resliga solrosen, med sina näringstäta frön. Båda lysande som solen.
Hon skriver: Var rädd om dig. Det blir jul ändå.
Jag lyssnar. Och skickar vidare till dig, som behöver hennes ord just nu.