Jag tror på samtal som helande kraft för individer, familjer, grupper, samhällen och världen. Samtal där både ord och tystnad får rum.
Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm med samtalets styvsyskon debatt och diskussion. I samtalet däremot, är jag som delfinen i vattnet, handen i handsken och katten i duntäcket.
Samtalskonsten är både enkel och svårbemästrad. Enkel, för att samtala är det vi gjort som art i alla tider för att bygga gemenskap, lösa problem och utforska världen. Svårbemästrad för att det kan kräva en hel del av oss, i form av att lägga bort såväl förutfattade meningar, positioner och och poses som våra bildliga skottsäkra västar och andra försvarsmekanismer. Att våga prestigelöshet, sårbarhet och öppenhet är långt ifrån självklart eller enkelt.
Samtalet gynnas av att vi tänker på balansen i de två öron och en mun som vi begåvats med av naturen. Ändå vågar jag påstå att vi som pratar mer än vi lyssnar (och som dessutom är fullt upptagna med att tänka på vad vi ska säga härnäst när vi skulle ha vunnit mycket på att lyssna aktivt och fokuserat istället) är fler till antalet än vad de lyssnande är.
Jag jobbar med och för förändrings- och utvecklingsprocesser som bygger på utforskande och skapande samtal mellan människor. Jag gillar initiativet och numera föreningen Lärolika, för att de utgår från samtalet och mötet mellan människor som kraft för förändring. Jag väljer gärna poddar där samtalets båda delar – orden och tystnaden, pratet och lyssnandet – är i balans: On Being, Myter och mysterier, Björn & Navid…
Navid Modiri har precis lanserat en gräsrotsfinansieringskampanj (Hm. Knöligare ord än svengelskans crowd funding-kampanj) för en podd som sätter samtalet i fokus. Jag har stöttat initiativet, och om du, liksom jag, tror att vi behöver fler samtal i förhållande till antalet debatter, diskussioner och dumförklaringar i samhället – ja, då tycker jag att du ska göra mig sällskap! Det gör du genom att gå in på Kickstarter och stötta Hur kan vi?.
För jag säger som Navid:
Jag tror att vi behöver förändra samtalet för att kunna förändra samhället. Därför är jag samtalsaktivist.
Var hittar du samtalen som gör dig klokare, mer förbryllad, mer nyfiken? Som gör dig mer levande, mer mänsklig?
Pingback: Diagnos: diskussionsfobi – Saras goda.
Pingback: Vänskap och lågmälda samtal förändrar – Saras goda.
Regeln – älska dina medmänniskor som dig själv – gället ju även ifråga om lyssna/samtala, inte sant?
Japp. Så kanske är det allra viktigaste samtalet vi kan ha det med oss själva?
Det skulle vara kul att testa – hur skilsmässopersoner samtalar med andra i sin omgivning. Om de inte kan klara sitt äktenskap – som bygger på att kunna lyssna och samtala, hur klarar de då samtalslivet utanför hemmet.
Det skiljer sig nog väldigt åt mellan personer. I många fall kan det nog vara så att samtalen flyter lättare utanför av olika anledningar, t ex att insatsen inte är så hög, att det är mer förutsättningslösa relationer än vad ett äktenskap innebär. Möjligen skulle man oxå kunna vända på saken och säga att just för att många skilda personer på ett smärtsamt sätt blivit medvetna om betydelsen av samtalet kan de vara mer/mycket benägna att utveckla sin samtalskonst.
Det viktigaste samtalet är det som måste finnas mellan två makar, inte sant?
Ja. Det kan jag av egen erfarenhet bekräfta.
Samtal – ja, när man följer media, som berättar om skilsmässor och deras orsaker och hur man kan förebygga skilsmässor, så är det klart på gräsrotsnivå, två makar emellan, som samtal är viktigast av allt i livet. Att kunna lyssna på och prata med varandra är nog A och O för ett äktenskaps överlevnad och samtidigt en plats att öva för samtal med andra utanför hemmet, det som du berättar om.
Det har du en stor och viktig poäng i.