Jag har hamnat i en fas där de skrivna orden inte kommer lika lätt som de brukar. ”This too shall pass” tänker jag, och stressar inte över det. Läser med både ögon och öron istället, och, apropå faser, så är jag inne i en fotograferande fas igen.
De senaste veckorna har jag plockat upp min kamera (systemkameran, inte iPhonens – den använder jag lika frekvent som vanligt) betydligt oftare än på länge. Inspiration har kommit från skickliga fotografer bland vänner och bekanta, genom en kort grundkurs i fotografering för någon vecka sedan och inte minst av av den formidabla fotoglädje som midsommarfirandet på Skansen erbjöd.
När jag är i fotoinspirationsfas märker jag att jag kopplar på detaljseendet på ett annat sätt och blir mer uppmärksam på färgkombinationer, texturer och strukturer. Himla kul. Och med en stor potential att utvecklas i om jag säger så – det är ju inte den dyraste tekniken som gör fotografen. Det är blicken för bilden, för ögonblicket, formen, kompositionen. Att fånga en berättelse, ett budskap i en avbildning av ett ögonblick. En fascinerande utmaning utan begränsningar!
Några ögonblicksberättelser från de senaste veckorna bjuder jag på här. Titta gärna in på mitt Flickr för fler bilder. Och om du är fotointresserad och vill lämna kommentar på någon särskild bild med tips på vad jag ska kan tänka på i fortsättningen i fotografering eller efterbehandling, eller kring någon detalj som du kanske ser och gillar, så blir jag glad!
Jag förstår den där ”krampen” som jag brukar kalla den. Bra att du vet att den går över.
Jag är inte alls bra på fotografering men jag tycker dina bilder är så fina!
Tack Agnes!
Wow, sluta inte att fota med stora kameran ! Gillar verkligen bilderna av dansarna där du går in på detaljer. Snyggt ! Men favoriten är fågeln, när man får in en sådan då är man nöjd som fotograf. Tror jag få ta fram Storkameran i helgen jag med !!
Heja! Ja, fram med den! Och varmt tack för din feedback! Fågelbilden var jag i ärlighetens namn osäker på vilken kvalitet den höll – men jag litade på magkänslan, och har än en gång fått bekräftat att den är en bra ledsagare :).
Jag tycker inte att man skall ”stressa sig själv” genom att man ”måste” blogga. Du liksom några andra av mina bloggarvänner förefaller använda bloggandet som dagbok. Jag har ju en separat dagbok och går istället och funderar några dagar på vad jag eventuellt (!) skall blogga om. Bloggandet är för mig INTE ett sätt att åskådliggöra mina egna tankegångar och funderingar. Det låter jag min dagbok ta hand om. Jag tar speciella upplevelser som anledning till att blogga, vare sig det gäller datorn och Apple-prylarna eller våra kära katter.
Jag beundrar dig och de andra av mina bloggvänner som låter mig och sina andra vänner ta del av bloggarnas mer eller mindre privata liv och innersta tankar och funderingar. Det är ”starkt” att dela med sig av sig själv. Beundransvärt, verkligen! Fortsätt gärna du med det, jag får ju i alla fall något viktigare att tänka på än att pyssla om katterna, hehe.
Finns väl inget viktigare än att pyssla om katterna! Det skulle väl vara att pyssla om Anna-Lisa då… 🙂
Även jag skrev om att jag borde ta fram min systemkamera idag. Det är ju så mycket roligare! 😊
Mycket fina bilder! Fågeln över glittrande vatten blev nog min favorit!!
Tack för fina ord! Så roligt att du gillade den bilden mest – det är den jag funderat mest över i efterbehandlingen.
Och ja, det ör verkligen himla kul med systemaren!
Fint med bilder och vad som kan skapas genom foto.
Ja, visst är det fascinerande vad vi kan måla med kamerans hjälp! <3