Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets trettiotredje vecka tänker jag bland annat på…
… den överväldigande värmen och peppen som jag får som respons på min berättelse om varför jag valt att sluta med antidepressiv medicin. Djupt rörd och berörd. Jag som var så nervös för bashing av vissa (väldigt medvetna och eftertänkta) ordval, av min öppenhet, av… you name it.
… min älskades varma lyhördhet när jag behöver honom.
… glädjen och peppen i att träffa kollegorna igen efter semestrarna.
… att plocka upp trådarna i de roliga uppdrag som pågår och som väntar.
… att följa 15-åringens seglarläger via instagram.
… att få en kram av 14-åringen när han studsade in genom dörren en kortis.
… att messa lite med 10-åringen om skolstart och höstaktiviteter.
… att våga provsjungning för kör, och få komma med!
… att vara en av flera röster som flätar sig samman i klanger och skapar musik.
… cykelpendling.
… coreträningspremiär på gymmet.
… skogspromenad med min älskling.
… middagsgemenskap med vänner två kvällar i rad. Samtal om högt och lågt, vitt och brett. God mat och dryck. Vilken glädje!
… fika och 2-åringshäng med kär vän. Livet i ett nötskal.
… fynd på Bokbordet.
Denna vecka har döden gett sig tillkänna på ett mer påtagligt sätt än annars. Inte minst genom att en vän med inte så många års försprång på livsbanan somnat in i sviterna av en obotlig och plågsam cancer. Mitt i sorgen över ett alltför kort liv och frustrationen över sjukdomens vidrighet sätter tacksamhetens glasögon ändå fokus på hennes förmåga att möta sjukdomen med krass realism i kombination med orubblig livsaptit och elegans. Må du vila i frid, kära K.
Vad tänker du på när du ser tillbaka på veckan som gått?
Det är en konst att lära sig känna tacksamhet, och då vi tänker efter kan den listan bli väldigt lång.
Kram och styrka till dig <3
Ja, en konst och ett vaccin (eller iaf förbyggande) mot sånt som vill dra ner och dränera. Tack och kram ❤️
Beklagar sorgen! 🕊
Tack ❤️
Och förresten – så glad jag blir att du hittat en kör som övar med ett mer lagom intervall! Sing your heart out, your voice is magic!
Ja, varannanvecka som princip är perfekt! ❤️
Börjar du bli trött på att jag, spontant, ständigt efter att jag läst dina reflektioner brister ut i ett kvittrande: Jag ääääälskar dina veckoreflektioner!
<3
Men kära du, det kommer jag aldrig att tröttna på! Kvittra på! 🙏😍❤️
Beklagar din väns bortgång. Jag tror också det är bra att stanna upp och reflektera, som du skriver. Kanske glömde vi nåt guldkorn på vägen som vi kan vara tacksamma för så vi får en balans i livets vågskål.
Tack Yvonne!
Jag beklagar verkligen din förlust, det är så oerhört sorgset när nära och kära försvinner. Din lista blir verkligen tänkvärd och strukturen tar jag med mig i mina egna funderingar.
Tack!