På väg in till jobbet i betongcity lyssnade jag på senaste avsnittet av On Being. Konstnären och illustratören Maira Kalman samtalar med Krista Tippet om ”vardagliga saker att bli förälskad i”. Just när jag kom upp på Vasagatan från pendeltåget, börjar de prata om träd.
Krista Tippet säger: ”Här är en annan rad av dig som jag älskar: ”Vi ser träd. Vad mer behöver vi?” Och Maira Kalman svarar: ”Det är så sant. Det är tungt att vara ledsen. Och naturligtvis tittar jag alltid på de saker som gör någon mindre ledsen, det vill säga glad, vilket inte är ”det vill säga” överhuvudtaget. Så att gå och titta på träd är verkligen en av världens härligheter, och vi säger ”var glad!” när vi ser såna saker.
Samtalet löper vidare. De konstaterar bland annat att träd ”bara är”. Och Maira Kalman avrundar med att säga: ”du vet, löv växer på träd, och fåglar sitter i träd, och fåglar sjunger, och det är ett enda helt vackert paket”.
Eftersom jag har glädje som intention denna måncykel, hajade jag till. Att betrakta träd och bli glad av det? Tja, varför inte? Jag testade med de vinterkala, jämnt och glest utplacerade träden som var det enda organiska material (förutom människorna) som prydde Vasagatans trottoarer. De såg lite lessna och malplacerade ut. Men visst, deras spretiga, levande och lätt anarkistiska (om än beskurna) form var vilsam för ögonen.
Så kom jag fram till Norra Bantorget och parken. Där breder träden ut sig på ett annat sätt. Och där väntade den på mig – glädjen över skönheten i kronornas former, barkens olika textur beroende på sort, det harmoniska mötet mellan stammen och marken. Inget träd är det andra likt. Ändå är de fulländade som just de exemplar de är.
När jag började bläddra bland mina bilder till de här raderna om den nyupptäckta källan till glädje, fick jag syn på att sambandet mellan träd och glädje inte är nytt för mig. Jag älskar uppenbarligen att betrakta och fotografera träd med alla deras detaljer och i deras olika sammanhang!
Träd! Och natur över huvud taget – det gör bra grejer med oss! Kramar vi träd skickar de dessutom ut något ämne som gör oss välmående – hur coolt som helst! Att titta på träd är att ge sig själv en stresstålighetsbehandling typ. Klart att glädjen kommer då 🙂
Fin text du har skrivit!
Tack Malin! Åh, hade missat det där med att de sänder ut något ämne. Får bestämt ta och titta på den där dokumentären som så många pratar om på svt.
Träd kan vara oemotståndliga. De går att klättra i, vila under, titta på, använda på andra sätt, bygga kojor i… och så är det jordens lungor. Inte konstigt att jag varje månad köper ett träd via Better Globe!
Så gör även jag! Ja, de är fantastiska lekkamrater och livgivare!
Jag älskar att betrakta träd! De är så magiska och förändras i sin egen takt. En del har tappat alla sina löv och en del har färgsprakande löv kvar. Älskar att promenera i skogen. Det ger mig sån glädje och kraft!
Ja, det är livsmagi!
”…Ett enda träd kan vara som en kurort för den som verkligen behöver det” Ur Ylva Eggehorns bok Natt och Dag- ord för alla årets dagar. En alldeles underbar och underfundig guldgruva
Tack för lästips!
Pingback: Återblick på vecka 2 2019 – Saras goda.
Häromdagen fick jag veta att träd hjälper varandra med näring på olika sätt, och de hjälper även andra arter. 🙂 Jag gillar tanken på träd eftersom de fungerar i ett system utan intellekt och mänsklig tanke. I vår mänskilga tanke skapar vi en linjär tidsaxel med dåtid, nutid och framtid. Att saker fungerar , utvecklas och växer utan intellektet och tanke. Utan störst avkastning på kortast ”tid” blir så tydligt med träden som förståelsemodell. Att de fungerar i ett cirkulärt ekosystem är också intressant, där årstidsväxlingarna har sin betydelse…
Så vackert!
Och du det här med att krama träd är ju alldeles för underskattat. Alla borde krama träd oftare.
Helt klart!
Jag tror träden har mycket att oss. Och säger mycket om oss själva. Vilka träd vi attraheras av beskriver en del om oss. Hur vi ser på träd, har också mycket att berätta. Träden är viktiga.