Frihetskänslan infann sig vid första pedaltrampet. Säsongspremiären för cykelpendlandet har varit efterlängtad. Istället för att trängas på tåg eller tunnelbana trängs jag på cykelbanor med iallafall fri luft runt skallen och ingens ryggsäck i ansiktet.
Och kroppen får göra det den är byggd för: röra sig. Välmåendet är påtagligt redan efter första dagen. Fatta hur bra jag kommer att må till sommaren!
2 x 30 minuter tar det mig till och från jobbet. Och måndagar med körövning blir det ca 2 x 15 minuter till. Tid som jag ändå skulle behövt för att transportera mig. Det är därför som det här är den optimala motionen för mig – ingen extra tid eller motivation som behövs. Enkelhet liksom.
Sara!
Tack för att du låter mig få ta del av ditt liv, dina tankar och aktiviteter!
För första gången har jag valt att följa en blogg(?)! (Heter det blogg? Ursäkta en nybörjare)
Jag älskar ditt språk, din vishet, din kärlek till människan och livet. Både stort och smått. Och jag ser verkligen fram emot den här, för mig nya bekantskapen!
Massor av kärlek till dig och på ”återläsande”
Marie
Oh Marie, som dina ord värmer och gläder mig! Jag ser fram mot att ta del av dina reflektioner på det jag skriver om. Och mot att ses snart live kära granne! ❤️
Helt med dig på detta – jag är billös och tycker buss (som boende i Malmö) är ganska trist, just för att det kostar pengar och tar lika lång tid som cykelturen UTAN att ge mig motionen på köpet. Så heja cykeln!