Åh, vilken fantastisk vår som låg framför mig.
Kör, Lindy hop, politiskt engagemang och diskussioner, nya och gamla sociala sammanhang, grymma konserter skulle fylla fritidskalendern. Intressanta, lärorika uppdrag för kunder i kombination med att för första gången gå in i personalansvar skulle prägla jobbet.
Jag hade röjt ytterligare några meter vass in i den trygga hemmahamnen som en god, varsam relation med mig själv utgör.
Så kom viruset. Och livet stannade upp.
Bit för bit hittar jag fotfästet igen, efter den första uppgivenheten över det som inte blev.
Jobbet sköts från hemmakontoret, som jag promenerar till och från genom en kortare eller längre runda i de kvarter och omgivningar som jag är tacksam över att få kalla mina. Arbetsinsatserna är roliga och meningsfulla, kontakten med kollegorna/medarbetarna funkar bra, till och med bättre än annars på vissa sätt.
Konserterna tar jag del av genom livestreams från olika håll. Förra veckan njöt jag till exempel av Bo Sundströms röst varje kväll, genom Live från Orionteatern (ligger kvar att kolla på fram till 30 april, för en löjligt låg peng) (Tack U för tipset!).
Dansar gör jag, till livestreams från ”min” dansstudio Chicago på onsdagarna och till olika instruktionsfilmer i solo charleston och jazz på Lindy Hop Moves.
Det politiska engagemanget lever, genom distansmöten, debattartiklar och inläsning på diverse frågor som aktiverar min nyfikenhet och mitt behov av evidens för mina argument.
Distansmöten går också bra att genomföra som AW:s eller middagar på avstånd. På själssöstra Helenas initiativ blir det sannolikt en läsretreat på distans inom kort. Och varför inte en skrivretreat?
Och mitt svar på kollegans fråga i företagschatten om vad vi gör när vi har långtråkigt hemma: ”Långtråkigt? Aldrig i den här miljön!”
Inte nog med att böckerna ska läsas – vilket jag längtat efter, men som jag hade prioriterat ned i min kalender inför våren. Bokhyllorna ska skruvas fast i väggen också, och sen ska böckerna sorteras. I färg.
Så den här våren blir trots allt som den skulle bli för mig. Fast på andra sätt än vad jag tänkt.
Hur har din vardag förändrats jämfört med din planering, förhoppningar och drömmar för denna vår 2020?
Pingback: Årsbokslut 2020 – Saras goda.
Tänk att det alltid blir som det ska i alla fall. Att det finns en mening med allt och att vi äntligen har fått all den där tiden vi har gott och ojat oss över … Underbart med en sån bokhylla att ta tag i!
Förresten: jag hade aldrig startat samarbetet Digitala moderatorer om inte viruset hade kommit vägen för en bokrelease. Så … #viställerinteinviställerom
Jag vet inte om, tror nog egentligen inte längre, att det finns en mening med allt. Iallafall inte oberoende av, utanför oss själva. Jag ser det mer som att vi kan skapa, utvinna ur, välja att fylla med mening det som sker, även när det går på kors med våra planer, drömmar och önskningar.
Ja, min bokhylla ger stor glädje!
Så spännande att dra igång ett sånt samarbete! Vad gör ni?
Jag kan inte känna att jag har förändrat min värld så mycket. Jag har alltid varit mycket hemma där jag trivs så livet är ungefär som vanligt. Älskar att vi saktar ner, tänker till på vad som egentligen är viktigt, känner tacksamhet till vad vi redan har.
Ja tacksamheten är så viktig! Inte minst i tider som dessa, när mediabruset sköljer över oss kris och katastrofer.
Tja, jag var ju i Sydafrika i fem veckor och kom hem med uppkavlade ärmar och sedan var det bara att typ kavla ner dem igen. Oväntat, men faktiskt inte oskönt. Tror världen behöver ett lugnare tempo. På riktigt.
Ja, det är inte helt fel med tempoväxling.
Ja du, ska vi inte ta ett skrivretreat också, när vi ändå är igång?
När det inte är som det skulle bli, men är som det är, då är jag i flow med mig. Som den meandrande floden rör sig runt stenbumlingar och trädrötter som förhindrar ”raka spåret”, och istället drar nytta av att i svängarna ”släppa taget” om sådant som grumlar vattnet (vilket ju är vad flodvattnet gör i sin meandrande form). Så. Tänker jag.
Jo, vi kör en skrivretreat! Kanske i helgen?
Åh, vilken bra analogi med den meandrande floden, som släpper taget om det som grumlar. Ska fundera på vad som grumlat mitt vatten, som jag nu släpper taget om.