Note to self

Jag fick anledning att i förberedelserna av en workshop plocka fram ett gammalt instagramfoto som jag tog i den fantastiska Mulle Meck-parken för några år sedan. Begrundar den eviga sanningen som Sam Scribbler tog med sig till Djupforsen från det stora landet i Väster. Tillämplig i stort som smått.

1890557_10153052891404941_9102983805891027316_o

Oh, what a night

Fredag kväll och jag roar mig. Barnen är försedda med mat, snacks och skärmar, samt uppmaning att messa mig om de vill mig något. 

Först begav jag mig till en fotoutställning med de sex unika och begåvade fotograferna i Fotogruppen Sekvens på Galleri 67 i Gamla Stan. Stockholmsbilder i sex olika personers tappningar. Så inspirerande och lärorikt att försjunka i känslan i bilderna – men också studera komposition, ljus, exponeringsval med mera. 

Att det dessutom blev ett samtal om Skatteverkets framtids- och strategiarbete med en bekant som jag sprang på där var en rolig bonus! 

Nu är jag på väg till Tyrol för att parta med körkollegor till ABBA-låtar hela kvällen. Mamma Mia, vilket party det ska bli!

Med nya ögon

Min nya leksak tar mig alltså ut på promenader (det gjorde iofs den gamla hederliga iPhone-kameran också). Den får mig också att se på miljön runt mig med nya ögon – skönheten i en sten, en regnblöt asfaltsyta, regndroppar på ett räcke, fasaddetaljer… Med iPhonen har jag haft svårt att få till djup i bilderna – med min nya leksak blir jag också mycket mer uppmärksam på perspektiv och skärpedjup i ett motiv.

Promenaderna är inte särskilt snabba, med åt det zombieintensiva (det måste vara nivån under lågintensiv, va?) hållet. När den första förälskelsen gett med sig ska jag kombinera med poddpromenader (dvs promenader när jag lyssnar på poddar) för att få ihop de steg som jag dagligen samlar.

Under året har jag blivit tydligt påmind om att jag mår bra av att skapa. Musik, matlagning, text (både i privat blogg och i jobbets rapporter), poesi och foto är mina grejer, än så länge. I alla fall i bemärkelsen ”roliga att göra” – huruvida jag når någon särskild verkshöjd i mitt skapande bryr jag mig faktiskt mindre om (utom vad gäller jobbalstren då).

Här är några smakprov från dagens fotopromenader. Mest natur och byggnader – jag har svårt för att fota människor; känner mig som värsta paparazzin.

1 Fjäril
Nässelfjärilens röda färg matchar Falu rödfärg ganska bra!
1 sten
”En sten på marken ska man inte förkasta; den har också en himmel, bara man ger den tid.” (ur Poesi på väg, SL 2006)
1 Andreas
Familjen får ställa upp som övningsmodeller – maken tycker han ser trött ut här, jag tycker att det är mer åt det sensuella hållet… I en av mina fotoböcker skriver författaren om effekten av att använda fönster som ljuskälla vid porträtt, och ger ett sådant här exempel på halvt belyst, halvt skuggat porträtt. Jag tycker det är en intressant princip, även om jag just här skulle ha bett A vrida på sig lite till. 
1 blomma
Stockrosor i ljuvligt rosa lockar både fotograf och pollensamlare. Även här så himla vackert mot den faluröda bakgrunden. 
1 diamonds
Som smälta diamanter i solen… Som jag har suktat efter att kunna leka med skärpedjupet på det här sättet! 
1 stadshus
”Se, hur hela Uppland står i lågor. Kvällssol brinner bortom Solna skog.” Ur Stockholmsmelodi av Evert Taube. Himlen på bilden har fått lite hjälp av Photoshop… 

 

 

 

Min nya leksak

Idag har jag köpt en ny leksak. Här är de första stapplande försöken att leka med den under två av dagens promenader. Och det är en bra sak med leksaken, att den ger mig många anledningar att gå ut och gå.

 

Skymningspromenad

Skymning rår över skogar och vatten
Snart har dagen nåt sitt slut
Inom kort härskar mörkret och natten
Och vår lägereld dör ut
Låt oss värmas ännu av dess lågor
Låt vår sång så fram som havets vågor
Skymning rår över skogar och vatten
Snart har dagen nått sitt slut

Tore Littmarck

IMG_3184IMG_3183IMG_3181IMG_3177IMG_3157IMG_3155IMG_3147IMG_3139