Lycka är…

… två barn i köket med Spotify, blåtandshögtalare och Middagsfrids matkasse. Då blir det städat, ur- och inplockat samt ostfyllda hjortfärsbiffar med ugnsstekta potatisklyftor, champinjonsås och inlagd gurka.

dsc_3051

Novembertisdag 2016

November kan vara ganska så ljuvlig. Efter att ha halkat in till city i råkyla och slask fick jag en efterlängtad pratstund och massage av fantastiska väninnan Ulrika på Träningspuls (varför inte unna dig lyxen du också – här bokar du tid hos henne). Sedan halkade jag vidare i jakt på fönsterlampor som ska lysa upp eftermiddagar och kvällar i lilla studion där vi bor de veckor vi inte bor med barnen. Ingen framgång idag – får fortsätta att halka runt i jakt på den rätta lampan till rätt pris.

skarmavbild-2016-11-08-kl-21-11-13

På hemvägen halkade jag in på Gaston. Jag lääängtade efter doften och smaken av ett fylligt rött för att balansera vinterkylan, och där vägleddes jag med säker och trevlig hand fram till en underbar nebbiolo med riklig frukt och en hel del mineral och strävhet i sig. Den kompletterades med kvällsmat i form av tryffel- och gruyèreströsslade popcorn…  #förattjagärvuxenochfårväljasjälv.

Skummade nyheterna om valet i USA, men övergick till Martina Haags skilsmässoroman Det är någonting som inte stämmer. (tack för tipset Ulrika) istället. Ska ta in konsekvenserna av utfallet av presidentvalet när det är avgjort.

gastonmysfotosaramodig

Sitter nu vid bordet med tända ljus, snöpudrade trädgrenar och mjukt lysande gatlyktor utanför fönstret. Det är ganska kyligt i min lilla studio, så på med tjocka tröjor, täcken och filtar. Mysigt!

Om själsfränder och en hiss till lycksalighetens rike

Skepp ohoj från böljan den blå! I sällskap av min främsta själsfrände sitter jag nu här i min hytt och myser på M/S Amorella på väg till Åbo.

Mitt ärende med resan är att skriva ostört ett antal timmar. Men ska en jobba måste en ju ladda upp med näring först. Så jag började resan i À la carte-reston – en helt gudomlig njutning!

img_4563
Det var hissen direkt till sjunde himlen när förrättens jordsärtskockspudding träffade smaklökarna. Den sockersaltade renfilén smälte i munnen av mörhet och rödbetsspadet (sirapen skulle jag nog snarare beskriva konsistensen som) bröt av fint. 

 

img_4564
Varmrättens vildandsbröst och vildandskrokett var perfekta ihop med Reservan från vingården Remelluri i Rioja. Pumpavariationerna gav färg och smakfyrverkerier – en ugnsrostad ganska konventionell, en syrad och en med kardemummakryddning (fast jag undrar om det verkligen var pumpa i den, kändes och såg ut mer som en mild potatispuré)… 

 

img_4565
Som avslutning fick både ögon och smaksinnet en fest. Havtornsparfaiten med choklad- och honungsvariationer var så höstligt vacker – och lika god som den såg ut! 

 

img_4561
Sällskapet var det inget fel på. Jag och mig själv rådde oss själva, tog in smakerna till fullo, tjuvlyssnade på konversationer vid borden runtom oss och bjöd in Brené Brown att göra oss sällskap mellan rätterna. 

 

Så var det ju det där med själsfränden då. Jag väljer att avstå från tron på att det bara finns en själsfrände för mig. De senaste veckorna har varit ett mycket tydligt kvitto på att jag har flera själsfränder runtomkring mig. Jag är dessutom lyckligt lottad nog att trivas väldigt bra i i mitt eget sällskap – och någon som känner mig och delar mina våndor, hemligheter, glädjeämnen och drömmar bättre än jag själv är nog svårt att hitta (inte minst på en Finlandsfärja).

 

 

 

 

Många bollar på bänk

Kvällens middag hade tema bollar. Syster och jag gick lös i köket och rev, hackade, mixade, rullade och friterade. Från faten kunde sedan middagsgästerna förse sig med indiska blomkålsbollar med sambalyoughurt, falafel med limeaioli och hummus, liksom med färskostbollar rullade i sesamfrön med sambal, solrosfrön respektive hackade torkade tranbär. Till detta en melonsallad med rödlök, isbergssallad och tranbär. (Tändstickan ersätter tandpetare i den lilla mumsbiten fetaost och gul vattenmelon.)

IMG_3725

 

Glad midsommar!

Så har vi firat den svenskaste av högtider, midsommar. Vi har glädjen sedan några år att fira i sällskap med kära vänner sedan Hässelbytiden. Ljuvlig laxtårta, lyxig löjrom och räkor, smaskig sill, goda ostar och en helt underbar Kristianopelstårta till efterrätt slank, inte som prästens lilla kråka hit och dit, utan rätt ner i magen efter en läskande fördrink på fläder- och rabarbersaft spetsat med bubbel och lite vodka (fruktsoda till barnen).

Vi utkämpade en jämn femkamp på gräsmattan, fyra döttrar mot två mammor med varsin son. Jag tror att mamma/son-laget faktiskt tog hem vinsten…

Eftersom årets midsommarväder var lite trevligare än förra årets 12 grader och regn tog vi oss sedan ner till Tempeludden vid Riddersvik för att betitta (och några även delta i) ringlekarna runt midsommarstången.

Midsommar triggar mig att reflektera över det där med riter och ritualer igen. En markering av att tiden går, ett firande av ett ögonblick i åren som vi lägger bakom oss och erövrar framåt. Ett bra tillfälle att vara tacksam på – tacksam för vänskapen, för naturen, för upplevelsen av god mat och dryck. Tacksam för doften av de fantastiska sommarblommorna – rosor och schersmin inte minst. Tacksam för att vi fortsätter firandet i morgon med det numera också traditionsenliga Grönan-besöket.

En liten midsommarbukett har jag plockat åt mig och er. Varför nöja sig med sju blommor när man kan fånga, tja, säg elva, på bild? Och så lite Hugo Alfvén till det (reklamen gör att upphovsrättsinnehavaren får betalt för att jag använder materialet). Glad midsommar!