Jag leker doktor

Journalanteckningar från besök 15 februari 2018

Symtom: Patienten berättar om en Alice i kaninhålet-känsla av handlöst fall varvat med drunkningskänsla, som om översköljd av oförutsägbara och okontrollerbara vågor. Nattliga grubblerier på hur allt ska gå ihop.

Diagnos: en kombination av FOMO (fear of missing out) och stark relationsorientering med fokus på vad motpart och sammanhang förväntar sig (eller vad hon tolkar som att de förväntar sig).

Behandling: eftersom patienten har god sjukdomsinsikt när hon är klartänkt och utsövd förskrivs hon

  • för det första att fylla tiden efter 21.00 på dagarna med annat än uppkopplade medier. Detta då den oändliga mängd av information och intryck som internet erbjuder utövar en allt för stark dragningskraft på patienten för att den erforderliga avslappning som kroppen och hjärnan behöver för sin återhämtning ska erhållas.
  • för det andra att fortsätta träna på att tidsätta och planera in arbetsinsatser och aktiviteter för att skapa sig en överblick och därmed sammanhängande upplevelse av kontroll, inklusive grund för att hantera förfrågningar och egna önskemål om ev. tillkommande aktiviteter. Men framförallt för att patienten ska veta när gränsen för tillräckligt bra är nådd, och tendensen till överarbete därmed hållas stången.
  • för det tredje att reda ut föreställningar om förväntningar med motparter, för att på det sättet kalibrera och framförallt undanröja orimliga tolkningar.
  • för det fjärde att säga NEJ. Nej till att ta ut kris och katastrof i förväg, nej till impulsen att multitaska, nej till tankar och saker som inte gagnar hennes långsiktigt sunda relationer med sig själv, andra eller jorden, nej till impulsen att fortsätta utforska varje ny fråga, varje ny tanketråd som dyker upp – och nej till påståendet att hon ”borde kunna det där också” innan hennes kunskap, innan hon själv, är värd att tas på allvar.

Återbesök: nästa nymåne.

…………………….

Tänk så det kan bli. Det som skulle bli ett inlägg om min intention för denna måncykel, ”att säga nej för att skapa rymd”, blev till journalanteckningar från mitt vårdbesök hos mig själv.

Den nattliga oron har tack och lov bara visat sig en enda natt. Men vid det här laget känner jag igen symtomet och vet hur långt ner i avgrunden det kan leda om den lämnas obehandlad.

Malströmmen av borden och måsten har jag blivit bättre på att se och undvika med åren. Men med jämna mellanrum överraskar den mig alltjämt och och simträningen för att hantera den kommer att behöva fortgå länge till.

Även om jag är en vän av att säga ja istället för nej och av att lägga till istället för att förbjuda, så har jag kommit till slutsatsen att jag faktiskt behöver träna på just NEJ. Framför allt till mig själv och de tankar och beteenden som inte gagnar mig (tack Helena för den formuleringen). Min hypotes är att när jag väl utraderat rädslan för att säga NEJ till mig själv och rädslan för vad jag eventuellt går miste om genom att säga detta NEJ kommer jag att få syn på vad jag har och vad jag får istället. Just genom att säga NEJ. Det kommer i nästa steg att ge mig mod och incitament för att bli bättre på att säga nej även i relationer med andra, när så relevant.

Det verkar vara så i mitt liv – kanske egentligen i allas våra liv. Att det jag vill få ordning på i relationerna med andra, det behöver jag först få ordning på i relationen till mig själv. Vad tror du? 

Foto: Genesis12~enwiki at English Wikipedia [CC BY-SA 2.5 ], via Wikimedia Commons

Sömnpiller

Har du svårt att sova någon gång? I så fall kan du testa mitt bästa trick. Det slår de insomningstabletter och specialavslappningsprogram som jag provat genom åren, och det är garanterat biverkningsfritt (förutom möjligen en höjd kunskapsnivå). 

Sedan ett par år väljer jag ut en riktigt pretentiös, tung amerikansk bok på Audible. I ett och halvt år försökte jag mig på Ray Kurzweils The Singularity is Near. Sedan ett halvår är det Francis Fukuyamas Political Order and political decay. 

Inte i någon av böckerna har jag kommit längre än ett halvt kapitel eller så innan  den djupa rösten av den amerikanske inläsaren checkat in mig på överljudsflyget till drömmens land. 

Nu ska jag se om jag kommer vidare i översikten av institutionernas historia. Natti natti! 

Husfarstips: Storskalig silverputsning

Ikväll skulle vi fira 12-åringen i efterskott med finbesök av farmor och farfar (eller faofao som de heter efter något av barnens namn på dem för några år sedan). Fram med ärvda linneduken, finporslinet och silverskedarna till tårtan, tänkte jag. Men lådan där vi förvarar silvret var helt fastkilad.

När vi efter avslutat firande försökte lösa problemet med den kärvande lådan – något blockerade – slutade det med att vi tömde hela lådan. Det blev en del. Under årens lopp har jag samlat på mig en hel del bords- och uppläggningsbestick, i vad som nu känns som ett tidigare liv där stora fester med tjusig dukning med (ny)silverbestick, finporslin och glasservis hörde till.

Idag äter vi till vardags på bröllopsservisen. De ”tjusigare” glasen och besticken används sällan. Nu var alla gafflar, knivar och skedar av olika fasoner i behov, sedan lång tid, av putsning. Maken skred till verket. Han använde sig av det gamla husmorsknepet – numera alltså hos oss ett husfarsknep:

  1. lägg aluminiumfolie i botten av diskhon,
  2. strö ut bakpulver
  3. lägg silvret (bestick eller smycken går lika bra) på
  4. strö ut lite mer bakpulver
  5. slå på kokande vatten
  6. täck med ett blad alufolie
  7. Låt svalna
  8. Skölj av och handdukstorka besticken (för att slippa vattendroppsfläckar).

Perfekt för stora mängder av putsbehov! Kemin bakom är rolig att läsa om – det kan en göra här i en artikel från Ny Teknik om Kemidoktorns bästa silverputs.

IMG_4120Så här tjusiga är nu några av besticken, på plats i sitt fina etui som jag fick av min mormor och morfar som skedsamlande barn.

Nu ska vi bara se till att använda hela härligheten lite oftare… Fler fester med andra ord!

(Vi fick för övrigt ut det som tjurade från lådan. Ett besticksfodral som halkat på sniskan, antagligen missnöjt över att inte användas/uppmärksammas…)