Om moderna organisationer och komplexa system

Jobbet förde mig idag till konferensen Offentliga rummet. Även om jag tillbringade större delen av dagen med fokus på processen kring priset Guldlänken (som jag varit beredande / samordnare av i år), hann jag med heja på flera gamla bekanta och lyssna på ett par presentationer.

En av de personer jag hörde tala var Kit Collingwood, initiativtagare till rörelsen OneTeamGov, som nu även finns i Sverige. Kit berättade bland annat om de principer som guidar rörelsens arbete för förnyelse av offentlig verksamhet.

1. Arbeta öppet och positivt

2. Göra saker i praktiken

3. Experimentera och iterera

4. Bejaka mångfald och vara inkluderande

5. I hjärtat bry oss om människor

6. Arbeta gränsöverskridande

7. Välkomna teknikens möjligheter

När jag nu sitter på tåget hem och läser igenom dessa principer igen, slås jag av att de nog kan gälla som ledstjärnor för de flesta moderna organisationer. De ger mig ett tydligt ramverk för hur jag vill arbeta för att hjälpa organisationer – och människorna i dem – att utvecklas med stöd av designbaserade metoder. Oavsett om det gäller privat, offentlig eller idéburen verksamhet. (Jag har en magkänsla av att de dessutom att de är ganska bra principer för sådana superkomplexa team som par-, familje- och vänskapsrelationer är. Även om det kanske kräver att man tänker ett varv extra kring vad de innebär i en specifik relation.)

Om du, liksom jag, är intresserad av att bidra till att förnya offentlig verksamhet utifrån dessa principer, ska du kika närmare på OneTeamGov Sverige. Du behöver inte vara offentliganställd för att platsa – bara intresserad av att arbeta lärande och praktiskt tillsammans med andra för att se hur de medel, strukturer och den kompetens som finns i offentlig verksamhet kan användas på ett sätt som gagnar vårt gemensamma bästa i än högre utsträckning.

Jag hann också höra delar av Dave Snowdens presentation imorse. Snowden är konsult och forskare inom informations- och kunskapsledning (knowledge management), och har utvecklat en modell för hur olika typer av system behöver olika typer av utvecklings- och beslutsprinciper – Cynefin (walesiska för habitat, dvs ett områdes lämplighet som livsmiljö för en viss djur- eller växtart). När jag första gången hörde Anders Ekholm på Institutet för framtidsstudier tala om modellen, föll polletten på plats och jag förstod varför designbaserad utveckling och innovation är så relevant i dagens samhälle och organisationer. Vi lever i hög utsträckning idag i komplexa system, vilket innebär att de präglas av en inneboende, kontinuerlig förändring. Utvecklingsarbete i sådana typer av system behöver bedrivas med vad Snowden kallar för framväxande praxis (”emergent practice”) och för mig var kopplingen till designarbetets lärande i många olika omgångar, från enklaste möjliga prototyper till mer fullskaliga, klockren. Det intrycket förstärktes idag, när Snowden la stor vikt vid att fånga berättelser och fundera kring frågan om hur vi kan få fler berättelser av den sort vi önskar (oavsett vad det gäller) som centralt i de projekt han jobbar med. Berättelserna om människornas upplevelser, erfarenheter och drömmar är ju en av grundstenarna i designarbetet.

På det sättet så knöts dagen ihop från start till mål för mig. Från komplexa system och spännande, storskaliga utvecklingsprojekt till arbetet för radikal förändring genom små, enkla åtgärder. Det ska bli spännande att se hur de frön som Snowden och Collingwood sådde kommer att gro i svensk förvaltning. Och hur jag utvecklar och omsätter mina egna insikter i praktisk handling.