Över bergena blå…

I söndags sjöng jag konsert tillsammans med min kör Stockholm City Voices och den makalösa manskören Zero8. Så här magiskt började konserten. Det som inte syns i videon är Zero8, som omvälvde publiken i sina klanger runt om i den fylliga akustiken i Eric Ericssonhallen, som utöver välljud också ger sina besökare en arkitektonisk skönhetsupplevelse.

Soundtrack till Alla (brustna) hjärtans dag

Idag tillbringar jag kvällen i sällskap av den bästa älskare jag vet: musiken. Klippte först – och passade på att njuta av – lite filmer från Valentinekonserten i söndags. Jag råder dig att hålla koll på körens FB-sida respektive Youtubekanal för välklingande juveler allt eftersom. 

Efter förrättat värv har Spotify fått jobba. Och jag kan inte tänka mig bättre musikval denna Valentine’s day 2017 än Al Jarreus samlingsalbum med kärlekssånger. Mer sensuell röst finns – och fanns – inte. 

Alla hjärtans dag

Helena skriver kloka ord denna Alla hjärtans dag 2017. Lev en framtid av värme, generositet, omsorg, öppenhet, humor och glädje – och gör det genom att leva den redan idag.

HERO - the coach

Alla hjärtans dag. En dag att ge sin älskade choklad och röda rosor? Eller en dag att med värme kliva ut i världen och möta människor på min väg, med hjärtat öppet och mottagligt? Jag satsar hellre på det sistnämnda. Och försöker möta varje dag så, inte bara denna överkommercialiserade februaridag.

alla hjärtans dagIbland enkelt. Hjärtat svämmar över, det finns värme och omsorg i outsinlig mängd. Med lätthet surfar jag fram på en våg av kärlek, och njuter av upplevelsen. Ibland svårt. När källan till synes sinat (till synes, sa jag!), och jag själv har tappat kontakten med välbefinnandet, med kärleken, med den outsinliga källan av värme och omsorg. Som finns där alltid, likt solen – bakom moln eller på andra sidan jorden emellanåt – men alltid där, om än dold för ögat. När jag går vilse bland rädsla och aggressioner; när känslan av frustration över ett samhälle som byggts på en…

View original post 262 fler ord

Medveten samhörighet

3470650293_60b27d6539_bNär hjärta och relation brister, är det lätt att börja fundera på vad som kunde gjorts annorlunda. Fast mer relevant att fundera på är snarare vilka lärdomar som kan dras av gjorda erfarenheter inför framtiden.

I mina flöden under de senaste veckorna har tre pusselbitar kring den här frågan dykt upp. Den röda tråden i dem handlar om medveten närvaro, uppskattning och öppen, inlyssnande kommunikation.

Den första pusselbiten kommer från min vän och coach Helenas blogg. Hon och hennes make har efter en tids separation landat i ett måhända ovanligt, men också osedvanligt moget, beslut om hur de vill leva tillsammans, utifrån att de älskar varandra och vill fortsätta som äkta makar. Läs om deras beslut ”att vara särbo, för att vi älskar varandra!

Helena skriver, med ord som berör mig på djupet, om en samhörighet som är starkare nu än under mer konventionella former för livet som partner och gift. Hur denna samhörighet grundas på en ömsesidig hjälp till ökat lärande, ökade insikter och ökad medvetenhet både för individerna och i relationen.

Medveten samhörighet går igen i den andra pusselbiten från mitt flöde, som är en artikel på Brainpickings om relationen mellan Kahlil Gibran (han med Profeten) och hans mecenat och stora kärlek Mary Haskell. Haskell sa först ja till Gibrans frieri, men beslöt efter en tid ändå sig för att avstå äktenskap, eftersom hon insett att en större kärlek väntade Gibran. Hennes beslut gjorde inledningsvis dem båda förtvivlade. Men efter ett tag vällde övertygelsen upp om att beslutet i själva verket förde dem närmare varandra:

That I have given him up I realize. But it has not parted us — it has brought us even much nearer together.

Haskell beskriver det hon sökte som

continuity of conscious togetherness.

Kontinuerlig medveten samhörighet. Oändligt vackert.

Den tredje pusselbiten är en textrad från en låt av Bo Kaspers orkester. I Tack återkommer flera gånger en fras, som andas medveten samhörighet.

När vi i en relation börjar ta varandra för givna, är det antagligen ganska lätt att tappa bort medvetenheten och bara låta det rulla på. Mönster, både konstruktiva och mindre konstruktiva, förstärks i relationsdansen. Upplevelser, reaktioner, känslor och tankar lagras på varandra, omedvetet, tills de en dag inte går att hålla undan längre.

Att försöka ha orden från Tack i bakhuvudet, och försöka leva dem, kan kanske vara en enkel påminnelse om att istället söka den där medvetna samhörigheten som Mary Haskell och Kahlil Gibran levde i, och som jag tror att Helena och hennes man nu modigt och moget bygger upp.

Jag ska aldrig ta för givet att somna bredvid dig.

Dancewalk på kvällskvisten

Dagens planer på promenad i solsken gick om intet idag av olika anledningar. Hjärnan blev dock inställd på promenad i morse, när jag hastade från tunnelbanan till kontoret imorse och morgonsolen badade den blå himlen och staden i sina, vid det här laget sällsynta, strålar.

Det fick bli en promenad i kvällsmörket istället, som en dos ångestdämpade (funkar otroligt bra och bara positiva biverkningar). Det har sina fördelar – jag är ensam nog på gatorna (men inte så ensam att jag känner mig otrygg) för att ge mig hän i en dancewalk. En dag är jag kanske så trygg i mig själv att jag dancewalkar ensam på ljusan dag, mitt bland massa folk. Än så länge behöver jag sällskap av fler för att dansa gatan fram med musik i lurarna.

vy-fran-fjallgatan-photo-by-sara-modig
Dansade mig bland annat upp till Fjällgatan och en magisk vy över ett upplyst Stockholm

Jag har skrivit om dancewalk tidigare. I lurarna i kväll fanns bland annat de här låtarna. Om du också vill prova, i skydd av mörket eller på ljusa dagen, är de bra att börja med!

Diskotek – Bo Kaspers orkester

Händerna mot himlen – Petra Marklund

Can’t stop the feeling! – Justin Timberlake

In the stone – Earth, Wind and Fire (Måste-låten framför andra när jag vill ha lite glamour- och Vegaskänsla i livet. Som den här tisdagskvällen.)