With a little help from my friends

Vardagsmotion är alltså veckans Grow. Har i perioder (som med all min träning) kört dagliga eller i alla fall regelbunda sjuminutersworkouts. Och nu är jag på igen! 

Den här gången har jag bestämt mig för att ta hjälp av beteendevetenskapens rön om livsstilsförändringar, som visar att uthålligheten underlättas av att man genomför förändringarna med stöd av en grupp. Ett åtagande till andra människor blir liksom starkare drivkraft än en aldrig så stark motivering som bara jag själv håller koll på.

Så nu har några likaledes förändringsbenägna körsystrar och jag startat en facebookgrupp för oss i kören som vill köra ”sjuor”. Visserligen finns redan en grupp för oss som vill bli ”Fit for singing”, men jag vill inte spamma där utan drar igång en separat grupp. Vi väljer våra egna målsättningar för frekvensen i vårt workoutande, men kan avrapportera och peppa i gruppen.

img_5493Att ha skapat gruppen har redan haft positiv effekt på mitt tränande – jag har ikväll för första gången på ett par månader kört min sjua!

Har du tagit hjälp av vänner och bekanta för att genomföra någon förändring? Skulle du vilja göra det? Dela gärna dina erfarenheter av vad som funkar respektive vad du skulle vilja göra annorlunda nästa gång i kommentarerna! 

Söndagssummering vecka 2 2017

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan. 

Några av den gångna veckans Glows

Vi har fått en grundlig – liksom lovande och inspirerande – planering på plats för det kommande året i vårt företag.

Ljuvliga smakupplevelser och ny bekantskap med en gemytlig hansastad på kryssning till Tallin.

Sömn som störs av en ljudligt sovande nioåring som vill sova nära sin mamma.

Förstklassig underhållning på hemmaplan av kontinuerligt sjungande och spelande barn. Den här veckan har Queen stått högt på listan.

En riktig feel good-filmupplevelse i sällskap med barnen: Sing. Underbara karaktärer, härlig animering, sittdanstriggande soundtrack. Rekommenderas varmt av oss alla.

Två körövningar med bästa Stockholm City Voices. Så kul att vara igång igen, och nästa konsert (12 februari) ska jag stå med på gradängerna! Och dagens rep med coaching av överjordiskt kompetente Rasmus Krigström bjöd på massor med utmanande, stimulerande finlir.

https://www.facebook.com/plugins/post.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fstockholmcityvoices%2Fposts%2F1245108742210602%3A0&width=500

Ett Grow inför veckan som kommer

Vardagsmotion. ‘nough said.

Veckans ord – ett ord som kommer att följa mig som en röd tråd under den kommande veckan. 

Acceptans.

Av min livssituation just nu – mitt i transition till ensamstående varannanveckas förälder i ett än så länge okänt, men mindre än i dag, boende med tightare ekonomi än tidigare. Med större saknad, men också större frihet.

Av mina känslor inför denna transition: ”vill inte”, arg, sorgsen, bedrövad. Berövad. Bedövad. Men förvirrande nog också nyfikenhet och beslutsamhet att göra något bra av de givna villkoren.

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Nature boy – ”…the greatest gift you’ll ever learn is to love and be loved in return”.

Kan inte välja mellan David Bowies respektive Radka Toneffs och Steve Dobrogoszs version. Så därför länkar till båda.

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

Lyssnande (3)

trollskogphotobysaramodigI sina FB-kommentarer på gårdagens blogginlägg om lyssnande associerade både Tess och Helena till avsnittet i podden On Being där akustikekologen Gordon Hempton intervjuas av Krista Tippett. Ett mycket hörvärt avsnitt, inte minst för de fantastiska naturljuden som bjuds i programmet.

Några citat från avsnittet som särskilt fastnar hos mig är

I thought that listening meant focusing my attention on what was important even before I had heard it and screening out everything that was unimportant even before I had heard it.

In other words, I had been paying a lot of attention to people, but I really hadn’t been paying a lot of attention to what is all around me. It was on that day that I really discovered what it means to be alive as another animal in a natural place.

(Gordon Hempton)

Jag har hittills tänkt på min intention Lyssnande som en aktiv handling, i bemärkelsen ”lyssna in, lyssna efter något”. När jag hör Gordon Hempton beskriva sin insikt i om vad lyssnande är, slås jag av att lyssnande lika mycket handlar om att stilla, ja, till och med passivt, bara öppna sig. Öppna sig för det som är runt omkring och inuti. Att lugnt observera, utan annat fokus än på helhet och öppenhet.

… there’s growth that comes from discovering something new, and there’s growth for human beings that comes from rediscovering something essential and elemental that we forgot.

(Krista Tippett)

När jag lyssnar, vill jag lyssna – vara öppen för – nya insikter, men också bortglömda, undantryckta eller bortprioriterade sanningar, grundvärderingar eller behov.

And if you have the good fortune of going for a walk up a nature trail with a child, the younger they are, the more pointless it seems to go any further because the miracles are right here. Let’s just sit down, don’t worry about the exercise or the goals … the expectations that you brought into the experience, and let’s just really be here. That is often the big challenge for adults when it comes to silence, because we’re so busy being someplace else that when we’re in a silent place, there are no distractions. We finally do get to meet ourselves and that can be frightening. For a short while, it can be frightening. It’s practically fear of the unknown.

(Gordon Hempton)

Ja, att lyssna förbehållslöst kan kräva mod. Det undantryckta kan bli obekvämt och den GPS-röst för den fortsatta livsresan som träder fram kan leda in på oprövade och utmanande stigar.

Vågar du lyssna? Jag vill, och inser att det förbehållslösa lyssnandet – om än potentiellt skrämmande och utmanande – är en viktig beståndsdel i den varsamma glädje som jag har som årsord 2017.

Lyssnande (2)

Det känns lite som om mina ord tagit slut. Drivet att skriva har varit borta en tid, däremot känner jag, som skrivet, ett starkt behov av att lyssna just nu. 

Jag vill inte bara lyssna inåt. Allt i livet behöver en balans, och lyssnandet handlar för mig därför också om att lyssna utåt. Inte minst vill jag lyssna på andra människor. Jag vill lyssna på dem på djupet, bortom orden, bortom ytan. Inte sökande, letande, nosande, grävande – utan öppet och speglande.

lyssnandeJag vill, men orkar inte alltid, lyssna på organisationer, på samhällen, på rörelser. Vad är det som ligger under de konflikter och oroshärdar som media i både ny och gammal tappning domineras av? Som driver oss närmare och in i de punkter där hat, rädsla, våld, död och utrotning – inklusive av långsiktiga livsförutsättningar som klimat och miljö – tar överhanden? Jag vill lyssna efter och på röster som berättar och skapar andra berättelser, berättelser om mod, nyfikenhet, gemenskap, empati och hopp,

Jag vill lyssna genom att ta del av historien. Visserligen kliver vi aldrig ner i samma flod, samma vatten, eftersom omständigheterna ständigt är nya, men de evolutions- och socialpsykologiska mekanismerna  hos styrande, befolkningar, grupper och individer förändras dock väldigt långsamt.

Jag vill lyssna på orden. Orden som andra sagt och skrivit, tankarna som tänkts, känslorna som upplevts. Och även om det känns som de sinar för tillfället, vill jag lyssna på orden som kommer från och ur mig. Jag vill lyssna till det eko och den resonans som andras och egna ord skapar hos mig.

Vad lyssnar du till och efter?

Lyssnande (1)

Denna den första måncykeln under 2017 är min intention ”Lyssnande”. Jag söker mig till stillhetsfasen i livet, och öppnar mina mentala öron för att ta in vad min kropp, själ och ande säger mig. Vad vill jag? Vad behöver jag? Vad vill jag inte? Vem och vilka vill jag, vem och vilka vill jag inte? När vill jag, när vill jag inte?

IMG_3414
Fullmåne över Högbosjön sommaren 2016

Vad är det jag hör, vad är det jag stänger öronen för, vad är det jag lyssnar extra noga efter?

Jag lyssnar, utan att värdera det jag hör. Utan att fly från skorrande, vassa, obehagliga ljud. Utan att fly in i drömsk, mjuk sirensång och dagdröm.

Meditationen är ett viktigt verktyg för mitt lyssnande. Inte minst den delen av mina headspace-sessioner som rattar in de tre kanalerna fysiska förnimmelser, känslor och syftet med meditationen.

Det här inåtvända lyssnandet lägger en grund för mig i att leva mina årsord: varsam glädje.

För varsamhet lyssnar jag för lära känna mig djupare, så att jag inte kör över eller av misstag kramar sönder något skört; så att jag ser mina styrkor som jag kan luta mig och ta spjärn mot.

För glädje lyssnar jag efter vad som ger mig glädje. Har ganska bra koll på det som det är, men vet av erfarenhet att det finns källor till glädje som fortfarande väntar på att upptäckas.

Jag lyssnar inte bara inåt. Men just idag lägger jag fokus i mitt skrivande på den riktningen.


PS. Vaddå måncykel tänker du kanske. Jo, inspirerad av kära vännen Tess vill jag ta hjälp av en av de cykliska perioder som finns i världen, måncykeln, för att lägga lite extra vikt vid någon aspekt av livet som jag vill jobba lite extra med. Om du jämför med fysisk träning, så väljer du kanske att avsätta en vecka eller månad eller termin åt att nöta in, fokusera på en viss rörelse eller moment i rörelsen. Same, same but different!