Återblick #32-34

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna

...… har några anledningar till tacksamhet varit

  • utflykten till Linköping med kära vännen P för att fira vår gemensamma vän S från gymnasietiden. Njutning för gommen och härliga samtal vid bordet på Torn1, underhållningen av S:s familj och vänner senare på kvällen. Och lyckan över att ta mod till mig att fråga om jag fick vara med och sjunga när Olle Adolphsons Trubbel kom. En fantastisk text att gestalta!
  • förberedelserna inför P:s och mitt gemensamma tal till S. Så många roliga minnen som dök upp. Såna skratt när vi hittade det tal vi höll vid hennes bröllop för 23 år sedan – och insåg att vi kunde återanvända det.
  • K:s femtioårsfest extra allt – för vad ska en annars kalla ett kalas som inrymmer sång, skratt, samtal och inte minst en kvällsgudsjänst med jubilarens egna visa och djupt berörande ord om livet vackert ihopflätade med text och musik av Fredrik Swahn. Att få vara med och bakgrundsköra fulländade min lycka.
  • det spontana vardagsrumsdiscot som själasöstra H och jag släppte loss i när jag hade lyckan att få ha henne boende hos mig ett par nätter.
  • två sällsynt magiska bioupplevelser på Bio Capitol – Once upon a time in Hollywood och Amazing Grace. En för mig ny sorts bioupplevelse i liten intim salong, med möjlighet att ta med ett glas vin in. Var med och crowdfundade Capitol en gång i tiden. Därför extra kul ta del av upplevelsen, tillsammans med vänner som betyder mycket för mig.
  • peppen att komma tillbaka till jobbet, där mina sköna kollegor och roliga uppdrag väntade.
  • lyckopillret som danskompaniet Harlem Hot Shots och orkestern Stockholm Swing Allstars bjöd på i form av show i Vitabergsparken. Picknick med bubbel och sällskap av väninna H, min äldsta och hennes kompis fulländade upplevelsen.
Några smakprov av en sprudlande upplevelse
  • promenaderna. På egen hand, med nåt av barnen, med någon vän. Serotoninbalanserande.
  • första körövningen för terminen. Återigen – människorna. Men givetvis också musiken, bland annat nyskriven musik av vår dirigent. Och så Sven-Erik Johanssons Snabbt jagar stormen våra år.
  • läslyxen i Bulgakovs Mästaren och Margarita.
  • att få ha själasöstra H på besök från Malmö. Samtal och vardagsrumsdisco. Vilken glädje!
  • ljudet av barnens samtal, sjungande, skrattande. Att få vara närvarande mamma. Djupaste meningsfullhet.

… har några anledningar till förundran varit

  • rönnarnas fullständigt dignande grenar. Tror aldrig jag sett så mycket rönnbär. Såååå vackert, och om en ska tro Bondepraktikan, såååå kall vinter som väntar.
  • droppar av regn och dagg på spröda gräs
  • första höstdimman över fälten längs järnvägen mellan Linköping och Stockholm.
  • lyckokänslan när jag möter solens strålar på morgonpromenaden längs Årstaviken.
  • smaken av mina egenodlade körsbärstomater.
  • vänskaperna. Människorna. Ni som finns i mitt liv sedan olika lång tid. Men som alla berikar det så kolossalt. Var och en på alldeles unikt sätt.

har jag börjat ny terapi. För att bygga vidare på min hemmahamn, och i minskad utsträckning drabbas av panik när jag känner någon av demonerna otillräcklighet, bortvaldhet och övergivenhet närma sig. Emotionsfokuserad terapi jobbar min terapeut med. Ser med nyfikenhet och förhoppning fram mot vad som säkerligen kan bli en jobbigt, men framförallt befriande process.

har jag tittat på

  • filmerna jag nämnde ovan så klart.
  • första avsnitten av den tyska serien Babylon Berlin. Är nu fast i berättelsen om människorna, korruptionen och samhället i 1920-talets Berlin.

har jag bland annat lyssnat på

  • Aretha Franklins Amazing grace. Som prepp inför filmen så klart. Som påminnelse om en av musikhistoriens största sångerskor. Som påminnelse om mycket av mina ungdomsårs soundtrack.
  • Lars-Erik Larssons Förklädd Gud. Föranlett av tacksamheten över de människor jag har i mitt liv.
  • Swing. Benny Goodman, Glenn Miller, Count Basie… svallvågorna från glädjen i Vitabergsparken sitter fortfarande i.
  • 60-årsjubilerande legendariska och lysande Kind of Blue.

har jag jobbat på att bli av med ett ryggskott som ställde till det i rehabandet av min onda ländrygg, höft och ben. Hej min 50-åriga kropp, jag tar nu och framöver bättre hand om dig än jag gjort hittills.

har jag suckat och skrattat med orden i ovan nämnde Fredrik Swahns låt Another fucking opportunity for growth. Livet bjuder sannerligen på mängder av tillfällen till växt och expansion. Men ibland… orkar jag bara inte göra det jobbet. Då får väl livet bara passera en stund.

Vad tar du med dig från veckorna som gått?

Återblick #29-31

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna

...… har några anledningar till tacksamhet varit

  • vänskaper. Gamla och nya. Som växer och fördjupas. I många olika dimensioner.
  • den ljuvligaste av sommarkvällar på Oaxen Slip och Ekens utebar i bästa tänkbara sällskap i form av grannen och vännen M.
  • utflykten till sommaridyllen Strängnäs med grannarna M och M, inklusive det gästfria mottagande av ena Ms mor.
  • en utslagen ros på min rosenbuske. De glupska rådjuren måste ha missat en knopp!
  • solvarma tomater direkt från plantan.
  • dagar i lugn koncentration och produktivitet på jobbet.
  • en vedeldad bastu i sommarnatten.
  • att få fira födelsedag för M, min numera femtonåring i dagarna tre.
  • besöket av mor, med tid på tumanhand inklusive promenad i omgivningen, och av syster och svåger.
  • leendena från mötande promenanter längs Årstaviken när jag mött deras blickar, hälsat dem med en nick och ett leende.
  • läsupplevelsen som slungade iväg mig sådär 2500 år bakåt i tiden till Nepal, i mötet med Herman Hesses Siddharta.

… har jag promenerat och promenerat. Sällan under 10 000 steg om dagen, ofta över 13 000. Åtminstone fem raska få upp flåset-promenad per vecka. Självmedicinering pågår. Med goda effekter på sinne och kropp.

… har jag lyssnat på fängslande filosofihistoria i poddformat: Awakening from the meaning crisis med John Vervaeke, lektor i Kognitionsvetenskap vid University of Toronto. Podden har beskrivits som ”Weaving together historical narrative and contemporary science to paint a compelling picture of foundation of the meta-crisis of our times”. Och det är en bra beskrivning.

… har jag firat Pride. Firat framstegen för kampen för hbtq-personers rättigheter, inte minst rättigheten att bli sedd och tolererad för den en är. Jag har firat genom att, tillsammans med min 16-åring, lyssna på en inspirerande och bildande föreläsning av Barbro Westerholm om bakgrunden till varför 2019 är ett jubileumsår i denna kamp. Genom att träffa en livs levande, nyvald partiledare och då dessutom bita huvudet av blygheten för att passa på att kort introducera mig och mitt engagemang för dessa frågor. Genom att gå i paraden med nätverket Stolta föräldrar till hbtq-barn. Samma parad som två av mina barn själva gick i. Jag har firat, men också blivit stärkt och beslutsam inför fortsatt och förstärkt engagemang i kampen.

… har jag tränat på att hitta lugnet i egentiden igen. Det lugn som var så självklart för mig som barn. Det lugn som är en viktig del i upplevelsen att den hemlängtan till en plats av lugn och ro som inte har geografiska, utan själsliga, koordinater i allt högre utsträckning finner sig uppfylld. Jag har hittat en hemmahamn i mig själv, en hamn jag nu är på väg in till.

Hårdträning i ”All by myself”

De senaste dagarna har jag umgåtts i trevligt sällskap. Mig själv.

Det har varit dagar då jag återtagit och återupptäckt förtjusningen i att bara vara själv. Något som jag alltid haft stort behov av, men som jag i många och långa perioder satt alldeles för mycket på undantag. Föranlett av såväl plikt som lust.

Förtjusningen och det sköna lugnet har visserligen i stunder under de här dagarna haft högljutt sällskap av rastlöshet och känslor av ensamhet, ja, till och med lite av gnällig övergivenhet. Tack och lov har jag inte varit helt isolerad; telefonsamtal med nära och kära, liksom ett mysigt balkonghäng med grannarna M och M idag vid lunch, har gjort att min mentala hälsa fortfarande är i gott skick.

Jag har strosat och powerwalkat. Jag har lyssnat på massa podd och massa musik. Jag har lagat god mat. Jag har tagit en fotosafari. Jag har läst. Jag har suttit på klipporna och tittat på båtar, fåglar och folk. Jag har röjt i ett par skåp. Jag har kollat på ett avsnitt av en serie. Jag har klappat Busan. Jag har mediterat. Jag har jobbat. Jag har till och med sjungit till eget pianoackompanjemang. Jag har tagit siesta. Allt i mitt eget tempo. Efter eget huvud och kropp. Jag har blivit påmind om hur bra jag mår av att hänga med mig själv.

Nu är mitt bootcamp slut. Imorgon kommer barnen för de kommande tre veckorna plus.

För att jag inte ska köra vilse i inloppet till hemmahamnen i mig själv som jag hittat, behöver och vill jag avsätta tid för att hänga mer med mig själv. Se ensamhets- och övergivenhetskänslorna i vitögat och säga: ”mig skrämmer ni inte”. Tar med mig ambitionen och längtan inför hösten.

När man tränat hårt ska man belöna sig. Så det har jag gjort ikväll. På egen hand har jag njutit Sommarstockholm med rosé och grekisk sallad på Loopen, med pastis som sig bör i sommarhettan på Boule bar. Som ackompanjemang till essäer om politisk filosofi. #barapåegenhand.

Återblick #26-28

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna, som också varit sommarens första omgång av semester

...… har jag bland annat varit tacksam över

  • sommarljusa kvällar. Vackra skymningar, sena promenader i både vilsam skog och energigivande stad.
  • bilkörarglädje.
  • berg- och dalbaneglädje.
  • härligt loja dagar i Ångermanland hos syster och mor.
  • att jag bestämde mig för att familjefira min femtioårsdag på älskade Högbo bruk. Och gjorde det med skön promenad runt sjön, traditionsenligt lustspel (för femte året i rad) och makalöst mumsig middag på brukshotellet, allt i sällskap med några av de människor som betyder mest för mig.
  • kusinträffen som gav både mig och mina barn tillfälle att knyta släktband och fördjupa våra rötter.
    att känna mig älskad och uppskattad av mina närmaste.
    att få höra orden ”du visar människor på deras potential”. Wow. Inte mycket mer att begära liksom.
  • ojämförbara loppisfynd.
  • cityäventyr och seriebonanza med barnen.
  • att jag lyckats nå målet om 11 000 steg om dagen alla dagar utom de dagar som gått åt till långresorna och återhämtningen från dem.

… har jag njutit av

  • schersminens vita blomkaskader och förtrollande doft, tillsammans med paradisbuskens rosa småtrumpeter
  • min altan och lilla rabatt, där människor, djur och växter frodas.
  • fjortongradigt vatten runt min bastuvarma kropp.
  • varmt bad i kylslagen sommarkväll. Under svirrande svalor.

… har jag tränat på gränser

  • att sätta gränser och också göra dem synliga för min omgivning. Ibland är det ruskigt läskigt. Men så befriande när det väl är gjort.
  • att släppa på andra gränser. För att de suger för mycket energi till ingen, eller mycket liten nytta.

… har jag lyssnat på

  • barnens och min gemensamma roadtriplista. En salig blandning minst sagt.
  • ny svensk pop i och med besöket på Popaganda på Parkteatern. Ett par riktigt trevliga nya bekantskaper som Prins Daniel och Nadja Evelina.
  • Första avsnittet av Myter och mysteriers nya säsong. Tankeväckande om naturens rättigheter.

… har jag läst Brené Browns Trotsa vildmarken och Herman Hesses Siddhartha. Och så har jag börjat om på Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark. Tre viktiga böcker som ger varat klarare konturer och större rymd på en och samma gång.

… har jag tittat på två säsonger av Netflixserien Stranger Things på initiativ av barnen. Efter första avsnittet sa jag ”Nej tack, inget för mig, alldeles för läskigt”. Efter andra var jag fast i upp- och nervärlden… De skrattar rått åt mig när jag håller för två tredjedelar av synfältet och ber dem berätta vad som händer. Det bjuder jag på, för vi får i alla fall en ny gemensam referensram.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Gränser

Inför kvällens nymåne har jag lyssnat inåt efter fokus för de kommande 28 dagarna. Det svar som landat i mig är ”gränser”.

Gränser som i gränser som behöver sättas i relation till andra, likaväl som för mig själv.

En begränsande gräns lade jag bakom mig när jag i morse tog ett morgondopp i 14-gradigt vatten – och njöt av det!

Gränser som behöver upprätthållas och försvaras, men också gränser som spelat ut sin roll och som nu behöver sprängas. Gränser som kanske behöver definieras och upprättas för första gången.

Gränser i förhållande till vad som är viktigt för mig, inklusive mitt egenvärde och rätt att vara varsam med mig själv. Inklusive den djupa meningsfullhet jag upplever i att ge kärlek och skapa rum där jag och mina medmänniskor kan växa och lära om och av livet tillsammans. Inklusive hur jag vill se på och förstå mina medmänniskor och världen vi delar.

Har du koll på dina värnande respektive begränsande gränser?

PS. Vaddå nymåne och fokus för måncykeln (28 dagar)? Jo, som jag tidigare sammanfattat: Inspirerad av kära vännen Tess vill jag ta hjälp av en av de cykliska perioder som finns i världen, måncykeln, för att lägga lite extra vikt vid någon aspekt av livet som jag vill jobba lite extra med. Om du jämför med fysisk träning, så väljer du kanske att avsätta en vecka eller månad eller termin åt att nöta in, fokusera på en viss rörelse eller moment i rörelsen. Same, same but different!