Genom sökaren

Jag har hamnat i en fas där de skrivna orden inte kommer lika lätt som de brukar. ”This too shall pass” tänker jag, och stressar inte över det. Läser med både ögon och öron istället, och, apropå faser, så är jag inne i en fotograferande fas igen.

De senaste veckorna har jag plockat upp min kamera (systemkameran, inte iPhonens – den använder jag lika frekvent som vanligt) betydligt oftare än på länge. Inspiration har kommit från skickliga fotografer bland vänner och bekanta, genom en kort grundkurs i fotografering för någon vecka sedan och inte minst av av den formidabla fotoglädje som midsommarfirandet på Skansen erbjöd.

När jag är i fotoinspirationsfas märker jag att jag kopplar på detaljseendet på ett annat sätt och blir mer uppmärksam på färgkombinationer, texturer och strukturer. Himla kul. Och med en stor potential att utvecklas i om jag säger så – det är ju inte den dyraste tekniken som gör fotografen. Det är blicken för bilden, för ögonblicket, formen, kompositionen. Att fånga en berättelse, ett budskap i en avbildning av ett ögonblick. En fascinerande utmaning utan begränsningar!

Några ögonblicksberättelser från de senaste veckorna bjuder jag på här. Titta gärna in på mitt Flickr för fler bilder. Och om du är fotointresserad och vill lämna kommentar på någon särskild bild med tips på vad jag ska kan tänka på i fortsättningen i fotografering eller efterbehandling,  eller kring någon detalj som du kanske ser och gillar, så blir jag glad!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Tasty torsdag: lust till surdegsbröd

Alltså, det där att göra själv är ju rätt kul. Egen kefir var jag ju inne på om häromdagen. Och när jag ändå håller på och fixar med en burk där det jäser och lever, så drar jag igång en till. Den där vasslen som blir över när jag häller av min kefir känns ju synd att bara hälla bort, och riktigt så vågad så att jag dricker den rätt upp och ner är jag inte än. Men som degspad, kanske?

Plockade därför fram mina gamla surdegsrecept och satte en surdegsgrund på rågmjöl förra veckan. Och sen blev det baka av. Alla rekommenderade jästider spräcktes på grund av jobb och trötthet. Men det gick lysande ändå.

En halv liter vassle från kefirtillverkningen gjorde sällskap med den tillredda surdegen, massa mer rågmjöl och lite vetemjöl, hasselnötter, valnötter och torkade tranbär. Flingsalt på toppen, och himmelriket var ett faktum.

Nu vill jag visserligen skära ner på antalet mackor jag sätter i mig under en vecka. Men att utesluta dem helt finns inte på min karta, och nu kan jag verkligen njuta varenda tugga långsamt, både för smakens skull och för känslan av att äta börden – inte bördan! – av min skaparlust.