Kategori: MIljöer

Från en värld som inte längre finns – adventskalender 2019 #7

On By Sara ModigIn MIljöerLeave a comment

Bläddrar bland gamla blogginlägg för att hitta inspiration. Blev påmind om en värld som inte längre finns – Alfa antikvariat är nedlagt numera. När man klev in genom den lilla dörren, in i den trånga entrén, öppnade sig ett universum. Rum på rum, fyllda med böcker. Just det antikvariatet är nedlagt som sagt.

Min kärlek till antikvariat, till bokhandlar och till bibliotek kommer dock nog att dö först när jag själv går ur tiden. Så idag väljer jag att reprisera en text som tar med mig in i de gulnade sidornas rike. Mellan vilka hyllor skulle du slå upp din säng om du bosatte dig där? Min skulle för tillfället hamna i närheten av filosofihyllan tror jag. För utforskande av vad människor genom århundradena har tänkt kring livet, dess mening, hur vi förhåller oss till varandra, oss själva och det som är större.

Eller så slår jag bo vid kokböckerna – alltid aktuella.

Fredagsnöje på Alfa antikvariat
Kloka ord om meningsfullhet

Skönhet i det lilla, i det stora

On By Sara ModigIn MIljöer5 Comments

Mina promenader i Årstaskogen har blivit en så gott som daglig livlina. Steg för steg villar jag bort trötthet och ångest. Går längre och längre bort från kvävande föreställningar om måsten och borden. Går till glädjen – inte minst därför att skogen är full av träd, som jag ju övat mig på att associera till glädje (något som fungerar, hur märkligt det än låter).

Promenaderna är dessutom en aldrig sinande källa till skönhetsupplevelser. Skönhet i det lilla – droppen efter regnet som inväntar fallet från bladet, grässtråets gracila bugning för vinden, mossans mjukgröna matta på rötter och stenar. Skönhet i det stora – i vyerna in mot Södermalm och det Stockholm jag älskar så innerligt. Spiran på Eclipse, som hälsar från Gröna Lund, och Kaknästornet vid horisonten tar med tanken på resa över resten av stan. Över citypulsen, folkminglet och betongen som ropat på mig så länge jag kan minnas. Över vattnet, båtlivet, grönskan som också för mig blivit en stor och livgivande del av det som är min stad, mitt Stockholm.

Åker tåg

On By Sara ModigIn MIljöer4 Comments

Tur och retur Lund idag. SJ transporterar mig ner och upp igen genom ett sommargrönskande landskap. Insprängda med jämna mellanrum passerar enstaka hus, små samhällen, städer av olika storlekar mitt fönster.

Det är behagligt att åka tåg. Tid att tänka. Tid att betrakta. Tid att jobba. Tid att vara.

Också tid att samsas med många människor på liten yta. Det är inte alltid lika behagligt. Dofter och ljud bryter igenom min bubbla av ro. Chips? Smakar bättre än de luktar, inser jag. Likadant med sötade drycker – artificiell jordgubbe fyller näsan ett tag.

Givet att en är på humör och har tur kan mötet med en ny bekantskap på tåget bli riktigt berikande. Det har hänt mig några gånger. Men idag är jag varken på humör eller får sällskap av någon som vill prata med mig.

Vill bara vara med mig själv, dyka in i jobbet och med jämna mellanrum låta ögonen bada i grönskan utanför fönstret. Och det går ganska bra.

Om jag kunde så skulle jag…

On By Sara ModigIn MIljöerLeave a comment

… blogga doften av syrén till dig. Den fyller vardagsrummet, som med dörren öppen till altanen förvandlats till ett uterum.

Men tekniken är inte riktigt där än att dofter kan laddas upp på nätet och enkelt laddas ner i all sin verkliga härlighet.

Så istället skriver jag några ord om hänryckningen jag lever i här hemma. Dammråttor, bokhögar och oavslutade projekt bleknar bort ur medvetandet när jag fullt ut koncentrerar mig på att djupandas genom näsan för att marinera, impregnera, sinnet med syréndoft. De blommar några dagar till. Bäst att ta vara på gåvan när den ges.

Underbart är kort. Så njut av det underbara här och nu! Njut syréndoft och koltrastsång.

IMG_4270
Utsikten från min altandörr. Doften är ljuvligt omslutande, nästan bedövande.