Klar med klassikern!

Ja, inte den svenska då. Men med ICA-klassikern.

Tack vare den utmaningen har jag kommit igång med och fått uthållighet i vardagsmotionen. Framförallt har jag börjat cykelpendla, och fortsatt med det även efter avklarat cykelmoment i själva utmaningen.

Utöver den nya vanan har klassikern lett till sju kilo mindre Sara hitintills under året. En långsam viktminskning kan tyckas, men förhoppningsvis hållbar.

Den gav mig också härliga timmar i skidspåret i vintras (och några kanske inte fullt lika härliga timmar på gymmets crosstrainer) och den otroligt coola och peppande upplevelsen av att faktiskt orka simma en hel timme. Det har jag aldrig varit i närheten av förut.

Den har med andra ord varit en grym grundpelare i att jobba i riktning mot mitt årsord, hälsoglädje!

Nu är det bara att fortsätta mata in kilometer i det pågående springa-/gåmomentet. Och vänta på att skidmomentet startar igen. Då drar jag igång min andra ICA-klassiker!

Testar att sträcka ut

Ju äldre en blir, desto stelare blir en. Det vill säga, om en inte gör något för att mota olle i grind.

Motandet har jag nu börjat testa som en daglig vana. Ja, just det, testa. Jag har för ovanlighetens skull inte föresatt mig att ”nu ska jag stretcha varje dag i resten av mitt liv” på det sätt som jag vanligtvis gjort när jag börjat en ny vana under gångna år.

Nej, jag testar en dag i taget. Fem minuters stretching av kroppen i ett litet nybörjarprogram från Sworkit, den träningsapp jag använder för tillfället. Enligt den filosofi som jag skrev om i början av april: den att leva experimenterande, leva lärande.

Så här långt har det blivit sju dagar i rad. Än så länge får jag feed-backen från kropp och knopp att testet ska fortsätta – det är såååå skönt att sträcka ut att min inre röst ropar på mig om jag glömmer bort det. Hälsoglädje både idag och imorgon liksom!

Min främsta förebild och inspiration i smidighet – Busan the cat.

Mellan Evertsberg och Oxberg

Kväll på hotell mellan två jobbdagar på annan ort. På hotellet finns gym. Med crosstrainer.

Och 30 minuter på crosstrainern ger mig 5 km i ICA-klassikerns Vasaloppsmoment.

Så nu är jag uppe i 55 km, någonstans mellan kontrollerna i Evertsberg (47 km) och Oxberg (62 km). I mål måste jag vara senast nästa söndag, den 18 mars. Återstår 7 halvtimmar på crosstrainern eller lite drygt 11 halvtimmars stavgång. Eller en mix. Det fixar jag!

Den sortens motivation som ICA-klassikern ger mig för att få mig att träna regelbundet, är den starkaste jag upplevt hittills i livet. Med viss förstärkning av att älsklingen utlovat present när jag avverkat hela klassikern…

Backspegel i tacksamhet och förundran 5

Under 2018 vill jag ju ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Fast den femte veckan hann bli den sjätte innan veckans backspegel blev publicerad. Årets femte vecka såg jag bland annat tillbaka på…

… roliga studier i filosofihistoria. Parallell läsning av Platons Staten och Aldous Huxleys Du nya sköna värld (ok då, lyssning då, inte läsning av, den senare) blir surrealistisk, mycket tänkvärd och skrämmande upplevelse.

… gåvan att få ha tagit emot ett djupt förtroende.

… värmen från körsystrarna i Stockholm City Voices, de numera före detta körsystrarna, när jag tittade in på kören för att lämna tillbaka kläder och skor. Jag är stolt och tacksam över att ha fått vara en del av er, och kommer att försöka stötta som ambassadör och volontär alltefter behov.

… middagen med väninnorna P och S från gymnasietiden. Samma starka vänskapsband, fast några år senare. Dessutom med gudagod bouillabaisse och vin.

… den goa känslan av att stå upp för mina behov och prioriteringar – främst i relation till mig själv. En alltmer grundad känsla av att ta mig själv på allvar, att mina behov och lustar är högst värda att ta på allvar.

… den sköna söndagspromenaden i Ågesta med älsklingen. Vinternaturen bjöd på frusen skönhet. 

… premiärbesöket på det lokala gymmet. Gött att köra igenom kroppen på crosstrainer och i maskinerna. (OBS! Bilden visar bara första omgången crosstrainer)

… glädjen över att kunna göra en powerpointpresentation och använda egentagna bilder till 100% som bakgrunder. Bilder som jag känner stolthet över.

 

 

 

Hälsoglädje 2018 – rapport 1

En ”obliger” enligt Gretchen Rubins teori om hur vi förhåller oss till inre respektive yttre förväntningar och hur detta påverkar vårt förhållande till vanor och förändring (tack Helena för tipset i ditt blogginlägg inklusive bildidé) är en person som svarar upp mot externa – andras – förväntningar, men som ofta ignorerar eller väljer bort sina förväntningar på sig själv. Det är min karaktär i ett nötskal, även om jag sedan ledarskapskursen THERE17 i september jobbar på att lyssna in och upprätthålla även mina egna förväntningar och behov.  

En ”obliger” motiveras och formar nya vanor genom yttre motivation, enligt Rubin. Därför har jag bestämt mig för att använda mig av den bästa av läsarkretsar för att upprätthålla fokus på mitt årsord, min intention om ett 2018 fyllt av hälsoglädje

Det bar emot inledningsvis. Varför ska jag behöva ta hjälp av andra för att fullgöra mina ambitioner och förväntningar på mig själv? Varför ska någon vilja läsa ännu flera inlägg om att börja om och om mikrosteg som kanske ändå avstannar efter tid?

Sen bestämde jag mig för att ni läsare är vuxna nog att hoppa över inlägg som ni inte är intresserade av. Och att några kanske kan få uppmuntran eller inspiration av att följa mina vedermödor på temat.

Så – here we go. Så här har mina första fyra dagar med hälsoglädje som tema timat.

För min fysiska hälsa har jag gjort följande:

  • Jag har promenerat till pendeltåget varje dag. I tisdags tog jag till och med en lunchpromenad. (Promenader is da shit. Visserligen ska jag börja löpträna så småningom när jag blivit lite lättare, men grunden i vardagsmotionen kommer alltid vara promenaden.) En dag gick jag också hem från pendeltåget, vilket ska vara min regel.
  • Jag har antagit min nuvarande favoritträningsapp Sworkits januariutmaning och börjat varje dag med 5 minuters enkelt fyspass. Även en lång färd…
  • Jag har skippat frukostmackan till förmån för yoghurt och hallon. Imorse lyxade jag till det med granatäpplekärnor som add-on.
  • I tisdagskväll när jag befann mig mitt i projektet ”Plocka ihop julen” slog en förlamande trötthet till. ”En får gå och lägga sig när klockan är nio” tänkte jag, och kröp till kojs. När jag satte på den podd som jag tänkte skulle vagga mig till ro, såg jag att klockan i själva verket var åtta… ”Well, lyssna på kroppen var det jag skulle göra” sa jag till mig och somnade bums när en kvart av podden gått. Vaknade sedan vid fem, pigg och utvilad efter dryga åtta timmars sömn. Ljuvligt.

För min psykiska hälsa har jag plockat upp mitt Headspaceande igen. Det är verkligen en lysande bra app!

Min sociala hälsa gynnas varje dag av att gå till kontoret och det fantastiska gäng av kollegor som finns där. Dessutom hade jag glädjen att få tillbringa gårdagskvällen tillsammans med kära väninnan P, och eftermiddagen idag med min chef och vän EK. Och givetvis gör min käraste Es och min ständigt pågående messengerchat att min upplevelse av tillhörighet, gemenskap, att få vara älskad och efterlängtad, liksom att få älska och längta efter kontinuerligt fördjupas och förankras. Och ikväll kommer barnen till mig igen!

På det hela taget en bra start på året av hälsoglädje! Just ja, jag har visst signat mig för medlemsskap i det lokala gymmet också. Men det räknar jag inte till punkterna ovan än; för det krävs att jag faktiskt går dit också…