Kategori: vanor

16 december – Sömn

On By Helena KarlbergIn vanor1 Comment

Dagens inlägg är skrivet av min samskapare till En hel hand,Helena Godotter Karlberg.

Att sova gott om natten. Det är något som vi alla mår bra av. 8 timmar brukar vara en gyllene regel, men det varierar från person till person. Jag själv har inte behövt så mycket sömn, har jag tyckt, men ack så fel jag hade. Och när jag insåg det, kunde jag inte sova. Jag kan knappt räkna hur många sömnlösa nätter jag har haft.

Under sömnen bearbetar vi känslor och upplevelser, vilket gör oss redo att tackla nästa dags utmaningar. Utmaningar, som jag tidigare låg vaken och grubblade över för att komma på en bra lösning på. Nu sover jag bort problemen. När jag har sovit känns de oftast inte lika ohanterliga som innan jag sov. Sömnen gör att jag tänker klarare och ser saker i ett annat ljus.

Trots att jag visste att välmående och sömn hör ihop, att sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila och återhämta sig, tog det lång tid innan jag sökte hjälp och fick sömntabletter utskrivna. Nu sover jag gott om natten, utan tabletter, men jag har också gjort en hel del förändringar i mitt liv. Att äta sömntabletter är ju bara en kortsiktig lösning, något man kan använda för att komma i fas. För att få en hållbar situation i längden, är det viktigt att faktiskt ändra sitt sätt att leva.

Det gjorde jag och det blev en markant förbättring. Främst kände jag mig mer till freds. Jag blev gladare, lugnare, mer närvarande och dessutom gick jag ner i vikt. När jag jobbade som mest och sov som minst, hade jag problem med just det. Jag visste inte då att dåliga sömnvanor kan utveckla övervikt. Forskning har visat att när vi är trötta går kroppen på sparlåga, vilket gör att vi bränner färre kalorier och har mindre ork till att röra på oss. Dessutom tenderar vi att bli mer sugna på sötsaker och salta, feta snacks. När jag äntligen kunde sova mer och kom igång med träningen kunde jag ganska snart få på mig kläder som jag inte hade haft på flera år. Så klart sporrade det att fortsätta. Men jag behövde hjälp och stöd, det är svårt att ändra ett beteende helt själv.

Jag tog hjälp av en PT, men en träningskompis är bra nog. Det är roligare att träna med någon annan och tillsammans kan man hjälpas åt att träningen blir av. Om den ena känner sig trött och orkeslös kan den andra peppa sin kompis att faktiskt ta sig ut. Träningen gör också att man blir ordentligt trött, både fysiskt och mentalt, och därmed sover bättre på natten. Frisk luft har samma effekt, så det bästa är om man orkar ta en promenad, löp- eller skidtur i dagsljus utomhus. 

Frisk luft och sömn påverkar dessutom immunförsvaret på ett bra sätt och innebär att vi kan undvika infektioner och andra sjukdomar som till exempel cancer och Alzheimer. Tidigare har just det känts så långt bort, när jag sov som minst kunde jag inte ta in detta. Nu, när jag känner vilken skillnad det gör att sova, så är det svårt att förstå att jag överhuvudtaget har utsatt mig för denna fara, denna långsiktigt nedbrytande idioti. Så, sov, mina vänner. Ta hand om er. Sömnen kommer att få er att må bättre både fysiskt och psykiskt. 

Dagens luckpaket innehåller 8 enkla tips på hur du kan förbättra din sömn


1. Stäng av mobilen och undvik skärmtid en timme innan läggdags

2. Undvik kaffe och alkohol innan du ska gå och lägga dig

3. Håll sovrummet svalt

4. Försök lägg dig samma tid varje kväll, så att du skapar en rutin

5. Somna inte som ovänner, om du sover bredvid en partner

6. Tänk igenom vad som vad som var bra under dagen, vad du är tacksam över, det skapar sinnesro

7. Skriv en lista innan du går och lägger dig på viktiga saker att komma ihåg nästa dag, för att minimera risken att alla måsten snurrar runt i huvudet när du försöker somna

8. Försök sova så ostört någon gång ibland, utan väckarklocka. Låt istället kroppen sova ut och vakna av sig själv. Kanske har du tid att göra den någon dag under jul!

Stapla vanor

On By Sara ModigIn vanorLeave a comment

”Ett tips är att ställa tandtråden i duschen”. Så sa hon, den nya tandhygienisten som tog hand om mig för några veckor sedan. ”Då blir det lättare av.”

Och hon hade rätt. Jag som brukar komma ihåg tandtrådsbygeln typ tre dagar efter och tre dagar före besöket hos tandläkaren eller tandhygienisten med någon sporadisk, dåligt samvetesgnagande gång däremellan (framförallt efter att det har stått majs eller spare ribs på menyn), jag har nu flossat (med tandtråden, inte dansen) en gång om dagen mellan fem och sex gånger per vecka.

I boken Atomic Habits, som jag lyssnat mig tre tipskapitel in i, tar författaren James Clear upp metoden att stapla vanor på varandra. ”Habit stacking” heter det på engelska, och går ut på att koppla ihop en önskad vana med en väl etablerad.

Det är inte alltid de till synes logiska kopplingarna som funkar. Varför jag aldrig fått till flossandet när jag ändå borstar tänderna (vilket jag ju faktiskt gör två gånger om dagen, minst) kan jag fråga mig. Och jag anar att svaret handlar om att jag på kvällen oftast bara komma i säng när jag väl är så långt fram i dagsprogrammet som vid tandborstning. Och på morgonen är jag oftast på väg någonstans efter. Men i duschen… där sköljer allt som oftast både lugn och vatten över mig med välbehag och närvaro som följd.

Nu testar jag att koppla ihop dagligt skrivande med frukost. En varm kopp kaffe, den gröna smoothien med beskan som får mig att vakna till… kanske kan de vara ett bra ackompanjemang till ordlek och meningsdans? Just nu finns förutsättningar för att det ska funka. Hemmajobb på väg in i semesterledighet gör att morgnarna inte är stressiga.

Idén om att det dagliga skrivandet ska ske för hand lägger jag åt sidan. Det är visserligen något med att skriva för hand som kopplar ihop orden med kropp och själ på ett annat sätt än knapprandet på tangenter. Fast för mig, som jobbat så länge, så intensivt med att producera text medelst tangentbord, känns även det mediet rätt så integrerat med kroppen. Och jag tänker att det är bättre att det kommer ut ord ur fingrarna – mitt önskade läge – om än i digital form, än att det inte kommer några alls.

Har du någon stapel av vanor? Om du har någon ny vana som är lite trög att få att fästa, vilka möjliga – och omöjliga – vanor skulle du kunna koppla ihop den med?

Välja och välja bort

On By Sara ModigIn vanor15 Comments

Rätt i maggropen tog det, själssöstra Helenas inlägg idag. Kort, koncist och mitt i prick. ”There’s always time...”.

Tid är det enda vi har. Och ändå upplever vi, jag, så ofta att den inte räcker till för allt det där jag, vi, vill göra.

Jag vill läsa. Men fastnar i mobilen. Jag vill skriva. Men fastnar i mobilen. Jag vill…

Ja, jag har massor av aktiviteter nu som jag inte haft i de perioder då jag läst och skrivit mer. Och jag ÄÄÄÄÄLSKAR alla de grejer som fyller min kalender: kör, Lindy hop, politik, konserter, träffar med vänner, tid med barnen (den tiden skriver jag i ärlighetens namn inte alltid in i kalendern)… De vill jag inte välja bort!

Så det jag kommer på som jag kan och vill minska är min mobilanvändning. Men jag har ju hittat så roliga, fängslande, avkopplande spel… Och hittar så mycket kul på FB, Twitter och Insta.

Högarna med böcker kallar dock på mig. De lockar med nya insikter, perspektiv och världar. Så det är dags att, än en gång, revidera valet av vad jag lägger min tid på. Mindre mobil, odla orden istället.

Bokrearesultat + pågående läsning på toppen. Längtar efter att dyka ner i orden…

Ett motigt steg

On By Sara ModigIn vanorLeave a comment

En månad sprang förbi utan att det blev några ord fästa på cyberpränt här i bloggen. Fokus har varit på annat skrivande och på läsning i lyssningsformat.

Men jag vill ju att bloggen ska leva. Så det blir ett sånt här motigt upp-i-sadeln-inlägg.

Ofta när jag plockar upp en tråd som jag önskar var en vana så är det med ett visst motstånd. Naturligt kanske, för jag har ju tappat en del av konditionen, oavsett om det handlar om fysisk kondition eller kondition i att bestämma ämne och låta orden forma meningar och tankar.

Jag försöker, men lyckas långt ifrån alltid, att inte banna mig för att jag inte upprätthållit den önskade vanan. Det finns ju alltid någon anledning till att jag valt bort den (för någonstans är det ju alltid ett val).

Har du några knep för att göra det där upp-i-sadeln-momentet igen mindre motigt?

Något som blivit en hållbar vana är att fånga det där trädet i Storsjöparken på vägen till pendeltåget. Här en lysande eftermiddag i slutet av januari.

Hårdträning i ”All by myself”

On By Sara ModigIn vanorLeave a comment

De senaste dagarna har jag umgåtts i trevligt sällskap. Mig själv.

Det har varit dagar då jag återtagit och återupptäckt förtjusningen i att bara vara själv. Något som jag alltid haft stort behov av, men som jag i många och långa perioder satt alldeles för mycket på undantag. Föranlett av såväl plikt som lust.

Förtjusningen och det sköna lugnet har visserligen i stunder under de här dagarna haft högljutt sällskap av rastlöshet och känslor av ensamhet, ja, till och med lite av gnällig övergivenhet. Tack och lov har jag inte varit helt isolerad; telefonsamtal med nära och kära, liksom ett mysigt balkonghäng med grannarna M och M idag vid lunch, har gjort att min mentala hälsa fortfarande är i gott skick.

Jag har strosat och powerwalkat. Jag har lyssnat på massa podd och massa musik. Jag har lagat god mat. Jag har tagit en fotosafari. Jag har läst. Jag har suttit på klipporna och tittat på båtar, fåglar och folk. Jag har röjt i ett par skåp. Jag har kollat på ett avsnitt av en serie. Jag har klappat Busan. Jag har mediterat. Jag har jobbat. Jag har till och med sjungit till eget pianoackompanjemang. Jag har tagit siesta. Allt i mitt eget tempo. Efter eget huvud och kropp. Jag har blivit påmind om hur bra jag mår av att hänga med mig själv.

Nu är mitt bootcamp slut. Imorgon kommer barnen för de kommande tre veckorna plus.

För att jag inte ska köra vilse i inloppet till hemmahamnen i mig själv som jag hittat, behöver och vill jag avsätta tid för att hänga mer med mig själv. Se ensamhets- och övergivenhetskänslorna i vitögat och säga: ”mig skrämmer ni inte”. Tar med mig ambitionen och längtan inför hösten.

När man tränat hårt ska man belöna sig. Så det har jag gjort ikväll. På egen hand har jag njutit Sommarstockholm med rosé och grekisk sallad på Loopen, med pastis som sig bör i sommarhettan på Boule bar. Som ackompanjemang till essäer om politisk filosofi. #barapåegenhand.