Tasty tisdag: ett toppenalternativ till cava

Till dagens lunch på Panini föll jag för en flaska med kombucha (fermenterat te typ) från Humm med smak av kokos och lime.

Förvånad tittade jag på flaskan efter första klunken. Den här smaken kände jag igen. Hmmm, inte helt lättplacerad dock.

Så kom jag på det: cava eller prosecco! Kanske till och med en inte alltför torr skumpa. Mycket godare än de alkoholfria alternativ till en av mina absoluta favoritdrycker som jag smakat tidigare.

Eftersom det här var första gången jag smakat kombucha, så är jag nu nyfiken på om den här tonen av mousserande vin går igen i alla varianter. Vet du?

Vill inte gå in

Jag känner ofta med Busan så här års. Vill inte gå in. Vill suga i mig av ljuset, dofterna, ljuden, luften och värmen mot huden.

Vill ladda hopp, glädje, lust, liv skönhet och förundran.

Så jag förstår den avmätta blicken på matte som vill stänga altandörren för kvällen. ”Vaddå? Flytta in? När en kan ligga här ute och … bara vara…? Ge dig!”

Enklaste sommardesserten: en blandning av sött och salt

Honungsmelon och lakrits var en kombo jag aldrig tänkt på förrän jag serverades det på Island. Där kan de ju sin lakrits.

Ikväll var jag verkligen inte sugen på mat. Men i fruktskålen låg en honungsmelon, och i storstädningen av köket hittade jag ett lakritssalt från Ölands örtagård. Ett halvgrovt salt med lakritsflakes liksom. Doftade över lite lakritspulver också, för att vara på den säkra sidan.

Simsalabim, en ny favorit skapad! (Fast det extra lakritspulvret behövdes inte.) Perfekt med ett extra nedkylt rosé (M de Minuty) i glaset och doft av syrén och lavendel i näsan efter förberedelser för föreningens trädgårdsdag imorgon.

Om jag kunde så skulle jag…

… blogga doften av syrén till dig. Den fyller vardagsrummet, som med dörren öppen till altanen förvandlats till ett uterum.

Men tekniken är inte riktigt där än att dofter kan laddas upp på nätet och enkelt laddas ner i all sin verkliga härlighet.

Så istället skriver jag några ord om hänryckningen jag lever i här hemma. Dammråttor, bokhögar och oavslutade projekt bleknar bort ur medvetandet när jag fullt ut koncentrerar mig på att djupandas genom näsan för att marinera, impregnera, sinnet med syréndoft. De blommar några dagar till. Bäst att ta vara på gåvan när den ges.

Underbart är kort. Så njut av det underbara här och nu! Njut syréndoft och koltrastsång.

IMG_4270
Utsikten från min altandörr. Doften är ljuvligt omslutande, nästan bedövande.

 

 

Rör mig långsamt

Högsommarvärmen bäddar in oss i sin kättja. Väcker en sensuell, nästan tabuartad, lust att stanna upp, kliva av produktionshjulet och istället låta sig översköljas av vågorna av syrénens och häggens doft. Att svepas med av fågelsången, och behagfullt sträcka ut kroppen för att möta sommarvärmens sammetslena smekning. Att låta naturen förföra mig.

Jag rör mig långsamt. Känner släktskap med sengångarna.

Först beror mina långsamma steg på att den gassande solen gör att jag inte orkar hålla mitt vanliga stockholmstempo. Men efter ett tag kommer jag på mig själv med att ha blivit mer uppmärksam på all den inte så överjordiska, utan just helt-och-hållet-jordiska ljuvlighet som dessa få dagar i maj bjuder på. Min favorittid på året. Kanske för att den är så kort. Och så underbar. Bäst då att ta in den långsamt, långsamt. Som den godaste, mest delikata måltid.

På ett sätt önskar jag att det gick att fotografera av hela härligheten med dofter, ljud, hudförnimmelser och alltihop. På ett annat sätt tvekar jag. Vad skulle hända om jag kunde få tillgång till detta himmelska jordarike, eller jordiska himmelrike, när jag ville i VR? Blasé eller totalt beroende är mina kvalificerade gissningar.

Som tur är behöver jag inte ta ställning till detta mer än på ett filosofiskt plan för tillfället. För än så länge får jag nöja mig med att kunna fotografera blommorna som står för doften som jag bara kan fånga i minnet: dvärgsyrénen vid min altan (hur lyckligt lottad är jag inte?!), äppelblommen i kvällningens släpljus, spireans vita snödrivor av blommor.