Hemlängtan

Vad betyder hemlängtan för dig?

Om jag svarade på den frågan, kunde jag vinna en hotellövernattning för två. Det var i lördags som jag besökte Luleåregionens event med just namnet Hemlängtan. Regionens syfte var att rekrytera nya invånare och arbetstagare till en region i snabb tillväxt; mitt syfte var att träffa en vän som var en av arrangörerna, och som det var alltför länge sedan jag träffat.

När jag började reflektera över frågan, kom jag på mig själv med att komma ihåg att jag ganska ofta, när livet går (lite för) snabbt eller är komplicerat, suckar för mig själv: ”Åh, vad jag längtar hem…”. Märkligt nog kan den här tanken även dyka upp när jag är hemma, det vill säga i den fysiska bostad där jag är folkbokförd, där jag och min familj bor, där jag har alla prylar, och numera också bor med barnen varannan vecka.

Hm. Vad handlade det här om egentligen? När jag funderade vidare över de tankar och känslor som ordet Hemlängtan väckte hos mig, insåg jag att det hem som jag längtar till inte är en fysisk plats.

Nej, det hem jag längtar till är en upplevelse. Det är upplevelsen av att vara grundad, att ha landat mjukt i här och nu. Att ha fokus på och trygghet nog att, med avspända och öppna sinnen, ta in vad livet i just detta ögonblick är, på den plats och i det sällskap jag just då befinner mig.

Känner du igen dig i det här? Vad betyder hemlängtan för dig? 

hemlangtan

Över bergena blå…

I söndags sjöng jag konsert tillsammans med min kör Stockholm City Voices och den makalösa manskören Zero8. Så här magiskt började konserten. Det som inte syns i videon är Zero8, som omvälvde publiken i sina klanger runt om i den fylliga akustiken i Eric Ericssonhallen, som utöver välljud också ger sina besökare en arkitektonisk skönhetsupplevelse.

Söndagssummering vecka 5 2017

I mina söndagsinlägg (som denna gång blev ett måndagsinlägg) vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan.

Veckans glows

Spontanitet.

Ett missförstånd som fick oväntat positiva konsekvenser.

Mötena med människor, både nya och gamla vänner och bekantskaper.

Samtalen, inte minst de hudlösa i sårbarhet.

Varma duschar med härligt doftande duschkrämer.

Musiken. I hörlurarna, på söndagens Sthlm Vocal Club och på körrepet i den härliga aktustiken i Råsunda kyrka tillsammans med Zero8 inför vår Valentinekonsert 12 februari.

Viktiga insikter, som, även om de gör outhärdligt ont i stunden, lägger en grund för att jag ska kunna vara mer varsam med mig själv i framtiden än vad jag varit hittills i livet.

Fortsatt ny energi och livslust.

Minskad värk i höft och rygg.

Modet att söka mig nya vägar till välmående.

Besöken hos Janni, Erin och Lars på Gaston. Tacksam för både sällskap och härliga smakupplevelser i form av goda röda från Loire, som är temat för tillfället. Gaston lever verkligen upp till omdömet Årets Vardagsförbättrare (som de visserligen fick 2014 av DN. I min värld får de definitivt det omdömet även i år!

Ruffieträningen med de två yngsta barnen.

Fredagsfika och mysigt, viktigt samtal med 9-åringen.

Glädjen i att spela piano igen, när jag kompade fina Karianne vid hennes framträdande på IFLC Swedens konsert. Som jag skrev förra veckan är varje sätt som musiken återerövrar plats i mitt liv på är ett steg i välmåendets, glädjens, innerlighetens och den medvetna närvarons riktning.

Att få vinna en publikfråga på Sthlm Vocal Club! Frågesporter är en av mina tyngsta laster…

Veckans grow

Jag fortsätter att fokusera på att vara här och nu, och grundad i kroppen snarare än bara i knoppen liksom.

Veckans ord

Sensualitet. Ett Låt Stå! på förra veckans ord. Det är ett bra träningsredskap till att vara här och nu, och att ta in och vila i den rikedom av sinnliga upplevelser som finns runtomkring mig utan att mala sönder nuet med tankar.

Veckans låt

Händerna mot himlen – på temat här och nu.

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

 

Söndagssummering vecka 4 2017

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan.

Veckans glows

Tulpaner. Tulpaner. Tulpaner!

img_0385Tradjazzmusiken som läckte ut från restaurangen på Södra station – spelglädje!

Filmkvällarna med barnen. Gemensam inlevelse som gör sig bättre i soffan än i biosalongen.

Fyriskakan som jag och 9-åringen bakade tillsammans.

img_0382Känslan av hårt jobb som resulterade i stark leverans.

Ny energi och livslust, mindre smärta, dels tack vare min underbara kiropraktor Therese som jobbar med metoden Network Spinal Care, dels tack vare min intention för den kommande måncykeln (se nedan under veckans ord).

Modet att söka mig nya vägar till välmående.

img_0386Glädjen i att få kompa en körsyster i ett nummer till en internationell kulturfestival kommande helg, liksom i att lägga stämmor när barnen sjunger sig igenom pop- och rockhistorien. Märker hur varje sätt som musiken återerövrar plats i mitt liv på är ett steg i välmåendets, glädjens, innerlighetens och den medvetna närvarons riktning för mig.

Äldsta barnets eufori efter konserten med Green Day, som hon upplevde i sällskap m min körsyster Ulrika med son.

Den magiska konserten med Uppsala kammarsolister och Love Derwinger som körsyster Gunilla drog med mig på. Debussy och Franck (se Veckans låt nedan) stod på repertoaren – klanger, klanger, klanger… Musik som tar mig bortom orden, bortom förnuftet.

Veckans grow

Att vara här och nu, och inte ta ut nästa energidipp eller nästa brustna förhoppning eller ambition i förväg.

img_0384Veckans ord

Sensualitet. Det är min intention för den måncykel som tog sin början med nymåne igår. Och ja, sensualitet handlar om mycket mer än sex (även om det också är en viktig del av det goda livet, som den här bloggen ju någonstans handlar om). Den innebörd det framförallt har för mig i nuläget är att jag vill ge mina sinnen mer uppmärksamhet. Om att njuta av doften och känslan av en ljuvlig duschkräm (har fått några fina i present av snälla vänner (och mig själv) ). Att långsamt ta in doft och smak hos ett gott vin. Att stanna upp, lyssna och låta koltrasten sjunga sig hes för mig. Att känna vårvintersolens trevande värme mot huden. Att vila ögonen, länge, länge, på tulpanbuketterna i butiken och på bordet.

Sensualitet – en hjälp att vara här och nu, och att ta vara på den rikedom av sinnliga upplevelser som finns runtomkring mig.

Veckans låt

Eller snarare veckans musikstycke, är första satsen ur César Francks pianokvintett i f-moll.

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

img_0383

Sjung i grupp – för din och världens skull!

Veckan har i stor utsträckning gått i sångens tecken (även om jag själv inte sjungit). Jag har varit co-projektledare för de dubbla luciakonserterna med min kör Stockholm City Voices och publik på 13-åringens adventskonsert med Pueri Cantantes Cathedralis. Hemma sjunger barnen till eget ackompanjemang eller till Spotify/Youtube medan de pysslar med annat. 

Därför landade jag rätt när jag började avrundningen av veckan med att lyssna på On Being-avsnittet med amerikanska körlegenden Alice Parker. Oj, så många saker hon sa som väckte genklang hos mig!

Vad sägs om:

Song is a right and need.

Ja, sången är något djupt, djupt existentiellt. Innan vi hade det talade språket gjorde vi ljud för att kommunicera med varandra. Och den gemensamma upplevelsen av rytm, och kanske också sång, var en av våra förfäders viktigaste försäkringar för överlevnad genom att det svetsade samman gruppen i en delad emotionell upplevelse, ofta med transcendent innebörd.

It’s as if singing is the language of the emotions. And it’s our intuitive life as opposed to our rational life. And we live in a society that has glorified rationality.

[T]he intuitive mind comes much closer to thinking in wholes than the rational mind because the rational mind erects walls. It defines. And the minute you define, you exclude something as well as include it.

If we’re intuitively in music, the kind of thing that can happen at a concert where there’s a person singing a spiritual from their soul — and they may have just been doing gorgeous art song and symphonic Arias, operatic Arias and things like that, but nothing goes straight to the heart of the audience like that one voice with that one song.

What we need is a balance. We need to be whole and relate intuition to rationality. But I believe so strongly that intuition has to come first, and the rational is the ordering of the intuitive thing. Because if the rational comes first, it’s incomplete and leads in the wrong direction.

Jag valde bort ett yrkesliv som musiker när rationaliteten tog överhanden i musicerandet. Jag valde bort det för att jag upplevde hur jag ströps när bedömningen, tekniken och (den rätta) analysen blev viktigare än känslan, än beröringen som kunde förmedlas.

Mitt hobbymusicerande har därefter huvudsakligen tagit sig formen av att stå framför eller bland en grupp sångare. Jag, vi, har jobbat för att skapa en helhet som är större än de ingående delarna, och för att förmedla hopp, lycka, tröst, glädje, energi, vila, evighet – you name it – till åhörarna. För att beröra.

Efter tio års uppehåll från sången har jag hittat tillbaka. Jag har hittat en gemenskap där visserligen teknik och analys har stort utrymme – men där huvudfokus ändå är på att skapa kontakt, beröra, förmedla något. På att väcka djupa känslor. Som vår förra dirigent Mo Fields uttryckte det: det handlar om att ta med publiken till en plats dit de aldrig vågat gå själva.

Of all the arts, singing is the most companionable.

Wherever they [a group of people] are, if you get them on a song, you can establish a kind of group feeling that is really — well, it’s exemplified at its most marvelous after a perfectly wonderful concert when the last note is sound, and you get that silence in the room, which is a silence of completion, which is opposite from an anticipatory silence. But it just means that everyone — it’s as if all of our inner ions have been scheduled to be moving in the same direction at the same time.

Åh ja, den där känslan av fullbordan efter sista tonen, före applåderna. Stunden av andlöshet när tiden står stilla och vi – musiker, sångare, åhörare – tillsammans bara är. För min del får den stunden gärna vara längre ibland än vad den ofta är – framför allt efter mer innerliga, stilla, kontemplativa framföranden. Våga vänta ett tag med applåden, och magi uppstår.

[Singing] is the only one of the arts that is immediately available to human beings. You don’t have to have paints. You don’t have to have a brush. You don’t have to have a pencil. You don’t have to have anything else.

Jag har funderat under hösten på vad som särskiljer olika konstformers påverkan på mig. Teater kan skapa och träna empati, liksom litteratur. Konst tränar mitt analytiska och normbetraktande tänkande. Musiken – inte bara sången – är min medicin och min drog. Den kan vara ett lyckopiller de dagar jag vill gå under, den kan ge vila och meditation när adrenalinflödet slagit över. Och störst av allt – den försätter mig i ett större sammanhang än här och nu – samtidigt som det är en intensivt medveten närvaro i stunden och platsen. När upplevelsen är som starkast är det som om Vintergatan tagit plats i mig och som om hjärtat slår i ljusårstempo. ”I am one with the Force, the Force is with me” som Chirrut Îmwe i Rogue One: A Star Wars Story har som sitt mantra.

I feel the most complete when I’m singing. And it has nothing to do with the sound of what’s coming out of my mouth. But I am using every bit of any ability that resides anywhere in me, the limits of my imagination. It’s founded on my breath, and breath is spirit in the writings. It’s founded on my breath, and my lungs keep it going. And I certainly want to use my rational mind in what I’m doing to make choices and to criticize and to mold it. But the language is right there.

And I’m using spiritual, physical, mental, sensual, whatever the other senses are that we have no idea of and don’t acknowledge. They’re all I’m using, every one of them. When I’m spinning out a melody just all by myself, it doesn’t take anybody else, and particularly when I can enlarge that into other people joining me in that melody, that it’s the most — it sounds ridiculous, but I really believe it’s the most complete human experience that there is. Everything else is partial.

Ja, sången, musiken, gör mig hel. Och jag tror att den har kraft att göra världen hel(are). Så sjung, för din och världens skull!