Kategori: Upplevelser

Live på distans

On By Sara ModigIn MusikLeave a comment

Åh, vad jag älskar att gå på livemusik! Musik är min bästa medicin, ett av mina främsta livselixir, och att uppleva spelglädje och svepas in i ljudvågor och det magiska som uppstår mellan tonerna i en livekonsert är bara alldeles, alldeles underbart .

Konsertkalendern fylldes snabbt inför våren i början av året. Så kom viruskris och livet sattes på ande- och glädjefattig hold. Åtminstone kändes det så. Tills…

Livestreamandet kom igång. Den första upplevelsen var en onsdag då jag tänkt våga mig socialdans på Chicago Swing Dance Studio.

Jag fascinerades av den närhet som uppstod, trots att musiken svepte om mig från en liten skärm med inte alls särskilt vassa högtalare istället för att bädda in mig i sin varma, sensuella pläd där i rummet där musikerna faktiskt befinner sig.

Jag tog flera danssteg, även om det inte var en särskilt social dans. Och jag njöt av ett sanslöst sväng. Jag swishade motsvarande inträdet.

Sen dess har jag fortsatt att njuta av livestreams från Chicago, från Faschings serie Stockholm Jazz Stream och inte minst från Orionteatern, där Bo Sundström varje kväll i nästan en veckas tid bjöd på otrolig musik och småputtriga soffsamtal. Ikväll njuter jag grymma trion LSD (Lindborg/Sjöstedt/Daniel) – Fredrik Lindborg är en sanslös saxofonist.

Jag har också köpt mig ett abonnemang på Metropolitans Video on demand-tjänst, där utöver en massa inspelad opera av världsklass också livestreamad opera ingår. Och i helgen blir det digital kulturnatt!

Även om jag ser fram emot att få lämna in ytterkläderna i garderoben på Fasching, köpa mig en Aperol Spritz och inta min favoritplats på avsatserna precis vid mixerbordet igen, så är jag glad åt att kunna njuta av fantastiska artister trots Corona. Och för mig är det självklart att betala för upplevelserna. Även om jag skulle kunna titta gratis. För jag vill ha en långsiktig bäraktighet i möjligheterna till livemusik. Jag tror ju på ett liv efter krisen.

Har du lyssnat/tittat på musik eller någon annan kulturupplevelse i Coronavariant?

Rör mig, annars dör jag

On By Sara ModigIn Upplevelser2 Comments

Händer mot hud. Med ett tunt lager av svagt eucalyptusdoftande olja mellan.

I långa svepande rörelser. Sedan cirklande, knådande. Därefter fingrar som gör simtag med lätt tryck.

Rygg och axlar. Benens fram- och baksida. Fötter. Mage. Armar och händer. Nacke och ansikte.

Strävan efter att låta rörelsens kraft komma ur kontakten med golvet, marken, jorden. Gungar i takt med händernas rörelse: framåt bakåt höger vänster. Full närvaro i min kropp och i kontakten med min kurskamrats hud.

Massage. Ljuvligt att få. Än ljuvligare att ge.

Förra helgens kurs i klassisk massage till husbehov på Axelsons finns fortfarande behagligt kvar i kroppen. Det var en praktisk kurs med fullt fokus på görandet.

Vill skapa mig möjlighet att praktisera mina nyförvärvade kunskaper. Ofta. Mätta min hudhunger. Och ge avspänning och välmående till en medmänniska på samma gång.

Det som gör att massage får oss att må bra: oxytocin, alias lugn- och rohormonet.

Magi i Blå hallen adventskalender 2019 #16

On By Sara ModigIn Upplevelser1 Comment

Gårdagens luciakonsert i Blå hallen med Stockholms musikgymnasium var ren och skär magi. Körsång när det är som allra vackrast. Ljusspel och levande ljus som omslöt oss åhörare. En ensam lucia som skred ner för den legendariska trappan.

I ett hus som är så vackert. Som bjuder på så förunderliga vyer.

Telefonens kamera fick vila större delen av konserten, jag ville ta in med full närvaro.

Några bilder för att för egen del dokumentera kvällen blev det dock. Både från insidan och utsidan.

Julinsjungning på Söders höjder – adventskalender 2019 #14

On By Sara ModigIn MusikLeave a comment

Orden i julottepsalmen ekar i huvudet: ”Unga sjunga med de gamla”. För så är det när Sofia kyrkas alla körer bjuder till konsert för att sjunga in julen i ett mäktigt potpurri av de vackraste av julsånger.

Här avlöser barnrösternas fråga om hur ett litet ljus kan skina så klart pukorna och trumpeterna i inledningskören från Bachs juloratorium.

Svensk körlyrik i Alfvéns julsång varvas med mexikansk julglädje i Earth Joy.

Sonens kör Jubilate bjuder på Ensam hemma-feeling i Carol of the bells. Och flera carols bjuds det på, bland annat Ding Dong merrily on high i ett glittrande arr för kör och orkester.

Orkester ja. Det är alldeles, alldeles underbart när de välbekanta förspelen till Jul jul och O helga natt framförs på harpa. När stråkarna lägger de fyra ess-sjuackorden i Gläns över sjö och strand. Och klockspelet sprider skimmer lite här och där.

Och vi i bänkarna får också vara med. I de tusen juleljusen, i Dagen är kommen med orgelns mäktiga tutti i sista versen. I rosen, gläns och som förstärkning av änglakören i Härlig är jordens sista vers om just änglarna som sjöngo”.

Hela julklappen knyts ihop med Händels Hallelujakör ur Messias. Alla körerna är med. Att sonen M får uppleva magin i att fläta sin röst med andras i detta är jag oändligt tacksam över. Och glad över att få bada i och fylla hjärtat med detta musikaliska juöbord av smakligaste sort.

Och ljusen glimmade i Sofia kyrkas fönster

En skärva av evighet – adventskalender 2019 #13

On By Sara ModigIn MusikLeave a comment

Luciadagsmorgon 2019.

St Jacobs kyrka.

En varm körklang av damröster sätter luften och hjärtat i darrning: ”Goder morgon , mitt herrskap. Här kommer lussebrud…”

Tonerna har direktkoppling till känslorna. De där känslorna som i sin tur har direktkoppling till tårarna.

En luciahyllning, en staffansvisa, en julsång följer på en annan. En ljuvligt ren, fyllig och varm körklang sveper in mig i ljudvågor av ljus och ljuvlighet.

Jan Sandströms förunderliga version av Det är en ros utsprungen flätar rösterna från orgelläktare och kor i en glimrande, böljande girlang av stjärnljus i de höga kyrkvalvens vinternatt.

När sången tystnar, gör alla vi åhörare det också. En förunderlig stund av total tystnad i den stora stenkyrkan. Inte en hostning, harkling, snörvliga, andning hörs. Bara tystnaden som håller oss alla i varsam, absolut stillhet.

Tärnor och stjärngossar sprider ut sig i gångarna som hedersvakt åt lucia på hennes vandring ner och ut för mittgången. Och precis vid vår bänk står hon, vår egen tärna, vår C. Stolt och lycklig över att vara en del av detta sammanhang.

Modershjärtat gläds med henne. Och fylls av tacksamhet över att hon gav mig anledning att ta mig iväg till en stund som landade en skärva av evighet hos mig denna luciamorgon 2019.