Julinsjungning på Söders höjder – adventskalender 2019 #14

Orden i julottepsalmen ekar i huvudet: ”Unga sjunga med de gamla”. För så är det när Sofia kyrkas alla körer bjuder till konsert för att sjunga in julen i ett mäktigt potpurri av de vackraste av julsånger.

Här avlöser barnrösternas fråga om hur ett litet ljus kan skina så klart pukorna och trumpeterna i inledningskören från Bachs juloratorium.

Svensk körlyrik i Alfvéns julsång varvas med mexikansk julglädje i Earth Joy.

Sonens kör Jubilate bjuder på Ensam hemma-feeling i Carol of the bells. Och flera carols bjuds det på, bland annat Ding Dong merrily on high i ett glittrande arr för kör och orkester.

Orkester ja. Det är alldeles, alldeles underbart när de välbekanta förspelen till Jul jul och O helga natt framförs på harpa. När stråkarna lägger de fyra ess-sjuackorden i Gläns över sjö och strand. Och klockspelet sprider skimmer lite här och där.

Och vi i bänkarna får också vara med. I de tusen juleljusen, i Dagen är kommen med orgelns mäktiga tutti i sista versen. I rosen, gläns och som förstärkning av änglakören i Härlig är jordens sista vers om just änglarna som sjöngo”.

Hela julklappen knyts ihop med Händels Hallelujakör ur Messias. Alla körerna är med. Att sonen M får uppleva magin i att fläta sin röst med andras i detta är jag oändligt tacksam över. Och glad över att få bada i och fylla hjärtat med detta musikaliska juöbord av smakligaste sort.

Och ljusen glimmade i Sofia kyrkas fönster

En skärva av evighet – adventskalender 2019 #13

Luciadagsmorgon 2019.

St Jacobs kyrka.

En varm körklang av damröster sätter luften och hjärtat i darrning: ”Goder morgon , mitt herrskap. Här kommer lussebrud…”

Tonerna har direktkoppling till känslorna. De där känslorna som i sin tur har direktkoppling till tårarna.

En luciahyllning, en staffansvisa, en julsång följer på en annan. En ljuvligt ren, fyllig och varm körklang sveper in mig i ljudvågor av ljus och ljuvlighet.

Jan Sandströms förunderliga version av Det är en ros utsprungen flätar rösterna från orgelläktare och kor i en glimrande, böljande girlang av stjärnljus i de höga kyrkvalvens vinternatt.

När sången tystnar, gör alla vi åhörare det också. En förunderlig stund av total tystnad i den stora stenkyrkan. Inte en hostning, harkling, snörvliga, andning hörs. Bara tystnaden som håller oss alla i varsam, absolut stillhet.

Tärnor och stjärngossar sprider ut sig i gångarna som hedersvakt åt lucia på hennes vandring ner och ut för mittgången. Och precis vid vår bänk står hon, vår egen tärna, vår C. Stolt och lycklig över att vara en del av detta sammanhang.

Modershjärtat gläds med henne. Och fylls av tacksamhet över att hon gav mig anledning att ta mig iväg till en stund som landade en skärva av evighet hos mig denna luciamorgon 2019.

Fullmatad novemberspellista – adventskalender 2019 #2i

En dagbok i toner. På mina månadsspellistor på Spotify hamnar låtar och stycken som sveper förbi i flödet, som tar tag i mitt öra och sinne på något särskilt sätt.

Att lyssna på de här listorna tar mig tillbaka till upplevelserna. Oavsett om det handlar om en alldeles vanlig stund vid skrivbordet på kontoret, en grym konsertupplevelse eller en alldeles, alldeles unik, magiskt ljuvlig kyss.

De är också ett slags kartotek som hjälper mig hitta tillbaka till artister som vänner eller Spotifys algoritm visar mig på.

Min november2019-lista blev osedvanligt låtrik. Ett resultat av bland annat ett biobesök, en lååång spisarkväll i sällskap av ny bekant och en spotifyradiolyssning med massa nya trevliga musikaliska bekantskaper på en tågresa.

Här finns Ella, Prince, Bo Kaspers orkester, Voices of East Harlem, Gil Scott Heron, Freda’, Timbuktu, Miss Li och många, många fler.

En låtrik lista som sagt – och en minnets genväg tillbaka till en meteorologiskt osedvanligt grå och solfattig månad som dock varit rik på soul.

Ett frukt- och grönsaksfat från en av novembers alla workshops får illustrera min novemberlista. Full av c-vitamin och fibrer i olika färg, form och smak.

Musik för midvintern

Den längsta natten. När mörkret är som djupast på året. Då lyssnar jag på klanger som skimrar som stjärnor mot den midvintermörka natthimlen. Som böljar som norrskenets himlahav.

Musik från flera århundraden. Många stycken av tonsättare från Norden och Baltikum. Många med texter om ljus. De flesta med det gemensamt att det är mänskliga röster i förening som skapar klangerna.

Här är årets version av spellistan Winter Solstice.

Nu kommer sakta ljuset tillbaka.

Musikmagi

I olika personlighetstester, om till exempel högkänslighet (ja, det är jag – vilken befrielse det blev när jag började ana det för ett par år sedan) eller vilken grundton jag har i min upplevelse av meningsfullhet (ja, det finns ett sånt test – se här.* ), så instämmer jag alltid i påståenden med innebörden att

I feel easily moved by beauty, whether in music, nature, art, or literature. (Jag berörs av skönhet, i musik, naturen, konst eller litteratur).

När äldsta barnet gör projekt om samisk kultur och spelar Sofia Jannoks Irene, ja, då får jag en sån där upplevelse av att bli berörd. Det är något i hennes röst, fraseringen, i harmoniken och uppbyggnaden av sången som tar tag i mitt hjärta och drar in mig i musiken. Min själ dansar med Sofia som en dansande dervish, förenad med universum och uppfylld av skönheten i filmens snöiga landskap i filmen och i den spirande våren utanför mitt fönster.

*Min grundton är transcendens. Finns skäl att återkomma till det framöver