Musikmagi

I olika personlighetstester, om till exempel högkänslighet (ja, det är jag – vilken befrielse det blev när jag började ana det för ett par år sedan) eller vilken grundton jag har i min upplevelse av meningsfullhet (ja, det finns ett sånt test – se här.* ), så instämmer jag alltid i påståenden med innebörden att

I feel easily moved by beauty, whether in music, nature, art, or literature. (Jag berörs av skönhet, i musik, naturen, konst eller litteratur).

När äldsta barnet gör projekt om samisk kultur och spelar Sofia Jannoks Irene, ja, då får jag en sån där upplevelse av att bli berörd. Det är något i hennes röst, fraseringen, i harmoniken och uppbyggnaden av sången som tar tag i mitt hjärta och drar in mig i musiken. Min själ dansar med Sofia som en dansande dervish, förenad med universum och uppfylld av skönheten i filmens snöiga landskap i filmen och i den spirande våren utanför mitt fönster.

*Min grundton är transcendens. Finns skäl att återkomma till det framöver

Jesusbarn minus 1 – fridfull julnatt

I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.

Kära läsare,

Jag önskar att din julafton åtminstone till dels motsvarat det du önskat inför denna dag. Och att du nu kan avnjuta julkvällsfrid.

Du har säkerligen dina musikaliska traditioner som förstärker känslan av postjulbords- och paketöppningslugn denna kväll. För mig får denna stund, ingången till julaftonsnatten, gärna ramas in av körsång och orgel. Min musikaliska tradition sedan 2016 är därför min spotifylista med namnet Julnatt.

God jul!

Foto: Max Modig

Musik för vintersolståndet

Förra året satte jag ihop en spellista på Spotify, med musik som skimrar som snökristaller i den mörkaste vinternatten. Med klanger som nörrskensflammar mot en svart himmel.

Det är körmusik och det är outsägligt vackert. Till vila, till ro, till varande, till tröst, till hopp.

Här är listan.

Bilden är från Canva.

Jesusbarn minus 7 – melodiöst

I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.

Så här års fylls tidningarna av årslistor – ”bäst under 2017”. I DNs och SvDs boklistor hittade jag flera böcker till min ljusårslånga att läsa-lista. Och i DNs lista över årets bästa musik hittade jag ett album hos inte mindre än två av kritikerna: Benny Anderssons Piano.

Benny Andersson och en flygel. Och hans melodier. Som i denna nakna version framträder i all sin sköra, melankoliska skönhet.

Eftersom det är den tid det är på året, blir min favorit Happy New Year. Än mer melankolisk och återhållen än i originalet. Mollackorden än mer framträdande. Ett vittnesbörd om år som läggs till år och den upplevelse av alltings fåfänglighet som ett nyår framkallar i allt högre utsträckning hos mig.

Vilken blir din favorit?