Jesusbarn minus 7 – melodiöst

I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.

Så här års fylls tidningarna av årslistor – ”bäst under 2017”. I DNs och SvDs boklistor hittade jag flera böcker till min ljusårslånga att läsa-lista. Och i DNs lista över årets bästa musik hittade jag ett album hos inte mindre än två av kritikerna: Benny Anderssons Piano.

Benny Andersson och en flygel. Och hans melodier. Som i denna nakna version framträder i all sin sköra, melankoliska skönhet.

Eftersom det är den tid det är på året, blir min favorit Happy New Year. Än mer melankolisk och återhållen än i originalet. Mollackorden än mer framträdande. Ett vittnesbörd om år som läggs till år och den upplevelse av alltings fåfänglighet som ett nyår framkallar i allt högre utsträckning hos mig.

Vilken blir din favorit?

Över bergena blå…

I söndags sjöng jag konsert tillsammans med min kör Stockholm City Voices och den makalösa manskören Zero8. Så här magiskt började konserten. Det som inte syns i videon är Zero8, som omvälvde publiken i sina klanger runt om i den fylliga akustiken i Eric Ericssonhallen, som utöver välljud också ger sina besökare en arkitektonisk skönhetsupplevelse.

Soundtrack till Alla (brustna) hjärtans dag

Idag tillbringar jag kvällen i sällskap av den bästa älskare jag vet: musiken. Klippte först – och passade på att njuta av – lite filmer från Valentinekonserten i söndags. Jag råder dig att hålla koll på körens FB-sida respektive Youtubekanal för välklingande juveler allt eftersom. 

Efter förrättat värv har Spotify fått jobba. Och jag kan inte tänka mig bättre musikval denna Valentine’s day 2017 än Al Jarreus samlingsalbum med kärlekssånger. Mer sensuell röst finns – och fanns – inte. 

Dancewalk på kvällskvisten

Dagens planer på promenad i solsken gick om intet idag av olika anledningar. Hjärnan blev dock inställd på promenad i morse, när jag hastade från tunnelbanan till kontoret imorse och morgonsolen badade den blå himlen och staden i sina, vid det här laget sällsynta, strålar.

Det fick bli en promenad i kvällsmörket istället, som en dos ångestdämpade (funkar otroligt bra och bara positiva biverkningar). Det har sina fördelar – jag är ensam nog på gatorna (men inte så ensam att jag känner mig otrygg) för att ge mig hän i en dancewalk. En dag är jag kanske så trygg i mig själv att jag dancewalkar ensam på ljusan dag, mitt bland massa folk. Än så länge behöver jag sällskap av fler för att dansa gatan fram med musik i lurarna.

vy-fran-fjallgatan-photo-by-sara-modig
Dansade mig bland annat upp till Fjällgatan och en magisk vy över ett upplyst Stockholm

Jag har skrivit om dancewalk tidigare. I lurarna i kväll fanns bland annat de här låtarna. Om du också vill prova, i skydd av mörket eller på ljusa dagen, är de bra att börja med!

Diskotek – Bo Kaspers orkester

Händerna mot himlen – Petra Marklund

Can’t stop the feeling! – Justin Timberlake

In the stone – Earth, Wind and Fire (Måste-låten framför andra när jag vill ha lite glamour- och Vegaskänsla i livet. Som den här tisdagskvällen.)

Julnattskonsert

img_5155Julafton 2016 är här. En första julafton utan livskamrat vid min sida och utan barnens far på samma plats som resten av oss.

Iakktar varsamt mig själv – och konstaterar att jag håller ihop än så länge och att prognosen känns god för resten av dagen.

Vi har utbytt julklappar, jag och mitt ex, liksom en julkram när bilen var packad med väskor och barn. Ett steg på vägen mot en respektfull, workable relation på sikt. Känns bra.

Ingen jul utan musik, och överallt jag går, sitter eller står skvalar julmusiken över mig (utom på bilresan upp, då var det 13-åringen som spelade sina favoriter från 2016).

Så skönt att jag med hjälp av Spotify kan skapa min egen julkonsert. I år är den fylld med s k konstmusik. Inte en evergreen, gospel, ringdans, Carola, Peter Jöback eller nyckelharpa så långt örat når (har inget mot vare sig evergreens eller nyckelharpor i o f s).

Om du vill göra mig sällskap i min julkonsert 2016 får du mycket körmusik, en hel del orgel, två av de röster som bäst sjunger tröst till mig: Peter Mattei och Malena Ernman, Bach, Händel, en hel del franskt, lite nordiskt, lite renässans och en stor dos brittiskt. Låt dig väl smaka – och God Jul!