I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.
Så här års fylls tidningarna av årslistor – ”bäst under 2017”. I DNs och SvDs boklistor hittade jag flera böcker till min ljusårslånga att läsa-lista. Och i DNs lista över årets bästa musik hittade jag ett album hos inte mindre än två av kritikerna: Benny Anderssons Piano.
Benny Andersson och en flygel. Och hans melodier. Som i denna nakna version framträder i all sin sköra, melankoliska skönhet.
Eftersom det är den tid det är på året, blir min favorit Happy New Year. Än mer melankolisk och återhållen än i originalet. Mollackorden än mer framträdande. Ett vittnesbörd om år som läggs till år och den upplevelse av alltings fåfänglighet som ett nyår framkallar i allt högre utsträckning hos mig.
Vilken blir din favorit?


Julafton 2016 är här. En första julafton utan livskamrat vid min sida och utan barnens far på samma plats som resten av oss.