I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.

Så här års fylls tidningarna av årslistor – ”bäst under 2017”. I DNs och SvDs boklistor hittade jag flera böcker till min ljusårslånga att läsa-lista. Och i DNs lista över årets bästa musik hittade jag ett album hos inte mindre än två av kritikerna: Benny Anderssons Piano.

Benny Andersson och en flygel. Och hans melodier. Som i denna nakna version framträder i all sin sköra, melankoliska skönhet.

Eftersom det är den tid det är på året, blir min favorit Happy New Year. Än mer melankolisk och återhållen än i originalet. Mollackorden än mer framträdande. Ett vittnesbörd om år som läggs till år och den upplevelse av alltings fåfänglighet som ett nyår framkallar i allt högre utsträckning hos mig.

Vilken blir din favorit?