Favorit i repris: Återhämtning i mellanrum

Det slår mig att mitt liv följer en alldeles egen andningsrytm.

Det andas in när jag fyller på med energi, intryck, kunskap, information, sociala interaktioner… När jag läser, lyssnar, reflekterar…

Det andas ut när jag delar med mig av tankar, kunskap, tid, kontakter, gemenskap… När jag pratar, skriver, skapar, gör…

Det är i stillhet när jag är i varandet, i vilan i nuet; när jag observerar, registrerar… Utan att värdera, medvetet bearbeta eller agera.

Precis som min kropp behöver komma ner i den andning där stillheten – pausen mellan utandning och inandning – får utrymme och ta sin egen tid, behöver min hjärna och själ återhämtningen i mellanrummet – det andlösa nuvarandet mellan påfyllning och delande.

Känner du igen dig i denna rytm? 

IMG_2897
Livets cykliska rytmer. Dygnets rytm är en. Måncykeln en, liksom.årstidernas växlingar. Någonstans speglar de nog livets egen andningsrytm. Jag ser helt klart en potential i att utforska på vilket sätt. 

Det här är en lätt bearbetning av ett inlägg som ursprungligen postades 3 april 2014 och i en redigerad version 4 oktober 2016.

 

Energikällorna – skrattet

När jag, i mitt födelsedagsinlägg, frågade vad ni är nyfikna på att läsa om i de inlägg som jag har planen (och snart vanan) att skriva så gott som dagligen under mitt femtionde levnadsår svarade Helena så fint:

Mången kust och mången hamn är jag nyfiken på vad gäller dig, själssöstra mi, och för att göra det enkelt för mig så säger jag inledningsvis, dina energikällor. Dvs ”Energikällor som sensualism och kroppsglädje, självkänsla, egenbehov, väl valda relationer och engagemang, nyfikenhet, prestigelöshet, skratt och tårarna utan skam.” – allt detta skulle jag mer än gärna läsa mer om för att, i min hjärna, spegla och tankespjärna, känna igen så väl som möta nytt i!

Ja, det är ypperliga förslag på teman för inlägg, det håller jag med om! Och vad passar bättre än att dela några rader om skrattet efter en helg då jag och barnen flera gånger skrattat så vi gråtit, fastnat i såna där skrattattacker som en inte kan sluta, skrattpåseskratt som gör ont i magen till slut och som en tappar andan av. Som en får extra år till livet av, och definitivt massor livskvalitet i den innevarande stunden.

Jag hittade en härligt vetenskapligt torr definition av skratt i en uppsats om humor i omvårdnaden:

”Spontant skratt är en motorisk reflex som frambringas av den koordinerade sammandragningen av femton ansiktsmuskler på ett stereotypt sätt och åtföljs av förändrad andningsverksamhet” (Humorologi: vetenskapliga perspektiv på humor och skratt)

Måste bestämt läsa resten av den boken också. Inte minst för att se hela sammanhanget till denna lätt surrealistiska, om än sakliga, beskrivning. Fnissar till när jag läser den faktiskt!

Vad jag skrattar åt när jag skrattar? Gärna åt lekar med språk och ord. Slapstick – ja, jag erkänner, jag skrattar åt det! (Även ofrivilliga slapsticks som i Fail Army…) En fingervisning finns också här, där jag för två år sedan skrev om Brené Browns 10e livsråd för ett helhjärtat livVärna skrattet, sången och dansen.  I det inlägget delade jag bland annat en infografik om skrattets hälsobefrämjande effekter. Den är definitivt värd att repriseras.

Vad får dig att skratta?

Laugh It Off: How Laughing is Beneficial To Your Health

Vila och effektivitet

img_2471
Busan vilar när hon behöver. Utan tanke på att vara särskilt effektiv. En bra läromästare.

I en av mina skrivstunder häromdagen dök det upp ett begrepp som fick mig att haja till: ”Maximera effektiviteten i vilan”.

Det här var en dag då jag var trött och seg, och hade svårt att få något vettigt gjort. När mina trägna försök att producera och administrera ställdes inför datorstrul och tillhörande teknikstress, kapitulerade jag och ägnade resten av dagen åt att slöa. Göra ingenting. Eller, som jag insåg i efterhand, vila.

Jag är en människa som sällan bara tillåter mig att vara. Mina ambitioner och viljor att göra saker är många, och de flesta är dessutom roliga.

Och vila – ja, det gör jag mest ”när jag har gjort det där och det här”, och då för att ”orka det här och det där”. Alltså är jag sällan närvarande i vilan, utan nästan på väg upp ur soffan – om jag lägger mig för att slappa – eller på väg att uträtta det där ärendet som väntar – om jag ger mig ut på promenerande vila – redan när jag börjar tänka på pausen.

Och när bokstäverna landat på papperet häromdagen, insåg jag att det jag länge försökt göra är att maximera effektiviteten i min vila. Och jag kände också att det för mig i själva verket är en paradox. Går det att vila på djupet om jag samtidigt jagar något annat än själva vilan?

Ofärdiga tankar som du kanske förstår. Hjälp mig gärna med dina perspektiv – hur tänker du kring vila och effektivitet?

 

Återhämtning i mellanrum – writer’s cut

Livet har sin egen andningsrytm.

Det andas in – jag fyller på med energi, intryck, kunskap, information, tillhörighet… Läser, lyssnar, reflekterar…

Det andas ut – jag delar med mig av tankar, kunskap, tid, kontakter, gemenskap… Pratar, skriver, gör…

Det är i stillhet – när jag är i varandet, vilan i nuet; observerar, registrerar, utan att värdera, bearbeta eller agera…

Precis som min kropp behöver komma ner i den andning där stillheten – pausen mellan utandning och inandning – får finnas och ta sin egen tid, behöver min hjärna och själ återhämtningen – det andlösa nuvarandet mellan påfyllning och delande.


Foto: mirror of peace by Kathy Ponce @ Flickr CC BY 2.0

Det här är en bearbetning av ett inlägg som ursprungligen postades 3 april 2014.

 

 

Bloggtips: Den svåra konsten att djuparbeta

https://pixabay.com/en/juggle-artists-circus-money-1027147/Louise på bloggen lugnochfin har skrivit ett av de viktigaste blogginläggen jag läst på ett tag. Viktigt i bemärkelsen Hur använder jag min tid och alla nya tekniska möjligheter på ett sätt som får mig att må bra på lång sikt.

Hon skriver om ”Den svåra konsten att djuparbeta”, utifrån bland annat boken “Deep Work: Rules For Focused Success In A Distracted World“ av Cal Newport, och delar med sig av sina fem take aways från boken – läs hennes inlägg för att få reda på vilka!

När jag läser tänker jag på de två förändringar jag gjort av mitt liv under våren, och som gett mig mer energi och kreativitet: jag började sjunga i kör igen och jag började ta digital helg. Den här måncykeln försöker jag dessutom vara extra uppmärksam på min ovana att multitaska – min intention, som jag kommer att återkomma till flera cykler under hösten tror jag – är ”En sak i taget”.

live-511556_1280

 

Illustrationer från Pixabay.