Jag snavade över ett instainlägg som fick mig att stanna upp. Ett vackert foto med det japanska ordet Yutori.
Det var nog den där känslan av tidlös rymd i här och nu som fångade mig. Den känslan älskar jag att vara i. Den är nästan som att jag är ett med det som omger mig: ”Träden. Molnen. Marken där jag går.” för att låna några ord från Pär Lagerqvist.
Jag ville också dela begreppet och inspirationen. Men med svensk text och egen bild såklart. Min vana trogen började jag googla för att läsa på om begreppet.
Inte blev jag mindre inspirerad när jag hittade några artiklar som översatte begreppet med ”room to breathe”. Klockrent, tänkte jag. För min alltmer regelbundna (snart snudd på dagliga) andningspraktik har gjort att jag har mycket närmare till det där tillståndet idag.
Så hittade jag källan till citatet. Äras den som äras bör tänker jag. Det var i ett inlägg om ”The Important Concept of Yutori” av Trudy Boyle på hennes blogg ”Living well with illness”, i vilket hon bland annat citerar Naomi Shihab Nye från ett avsnitt av podden On Being. Nye citerar ett brev hon fått från en japansk flicka, som skrev om Yutori och förklarade att
”It’s a kind of living with spaciousness. For example, it’s leaving early enough to get somewhere so that you know you’re going to arrive early, so when you get there, you have time to look around. … and after you read a poem just knowing you can hold it, you can be in that space of the poem. And it can hold you in its space. And you don’t have to explain it. You don’t have to paraphrase it. You just hold it, and it allows you to see differently.”
Så – en söndagsinspiration till dig får bli denna: Ta ett par djupa andetag och känn hur luften strömmar in och ut. Känn in din kropp i andetagen. Öppna dig sedan för det som är runt dig. Var i det, utan annat mål än att vara just med det som är. Utan etikett och värdering. För en stund. Och känn vad det gör med din upplevelse av världen.
