Den har jag nu. Jag har landat i soffan hos Mats, hög på endorfiner och samtidigt med en begynnande adrenalinspåslagsbaksmälla.

Ikväll var det premiär för den andningsworkshop som jag utvecklat och marknadsfört på egen hand. Jag som avskytt att marknadsföra mig själv. Nu har det (nästan) känts helt naturligt, till och med angeläget.

Tio deltagare plus en workshopledare – jag – möttes i Mellanrummet på Hälsans hus i Stockholm. En deltagare var Mats, som också tjänstgjorde som världens bästa assistent. Fem av dem var vänner från olika delar av livet. Fyra hade hittat dit via kalendariet på Hälsans hus hemsida.

Lite rubbad i mina cirklar blev jag inledningsvis, dels av att min möbleringsplan sprack, dels av att tekniken strulade i början (egentligen var det gränssnittet människa/teknik/instruktion som strulade).

Men sen flöt det på. Jag fick dela min fascination för det märkvärdiga, snudd på magiska och vitalt livsviktiga system som andningen är och tipsa om olika böcker och experter (den största delen av mitt andningsbibliotek hade fått följa med till workshopen som inspiration under fika och efteråt.) Jag fick bjuda in deltagarna att ta sina egna andningslabb – sina kroppar, sin reflektionsförmåga och sin andning – i besittning i olika övningar. Vi fick tillsammans uppleva hur olika personer fick helt olika upplevelser av samma övning. Vi fick ta del av varandras reflektioner och frågor kring olika andningstekniker. Och deltagarna fick sätta ihop ett eget program för en regelbunden andningsrutin, baserat på de övningar vi gjort under kvällen.

Min intention inför workshopen var för det första att testa om min idé om en kort andningskurs med fokus på grundläggande andningsmedvetenhet och enkla tekniker för att öva medveten andning skulle kunna flyga. Skulle det finnas intresse och betalningsvilja? För det andra var det just att få dela med mig av de insikter jag gjort sedan jag började fördjupa och utbilda mig i andning. Inte minst ville jag få dela upplevelsen av kraften i andningen för att hitta den där lugna energin som jag vill vara i och för att öka min närvaro och förankring i kroppen. För att känna mig mer levande helt enkelt.

Min upplevelse är att intentionen uppfylldes till fullo. Konceptet håller. Jag har redan intresserade för de tillfällen som jag bestämt att göra i vår. I december är det dags för premiären för onlineversionen, och där trillar anmälningarna också in.

Och jag fick dela och inspirera. Även om utvärderingen återstår att samla in såg och hörde jag tillräckligt av medtag hos deltagarna ikväll för att säga att jag står trygg i visshet om det. Känslan i kroppen säger det också – det här är min grej.