När mörkret från mångdimensionella kriser och existentiella hot lade sig som ett blött snötäcke över livet och effektivt raderade ut alla spår av vägen framåt
När frukterna på hoppets och meningsfullhetens träd hängde ruttna, frostbitna på bara grenar eller täckte jorden med en halkig sörja av söndermosad fallfrukt som frusit till is
När isande vindar blåste runt hjärtats förmåga att älska och älskas
Och rationalitetens, intellektets och logikens språk föll som vassa istappar mot marken och splittrades i sylvassa skärvor
Då tände jag fladdrande ljuslågor av andra språk.
För att orientera mig, värma mig, hålla mig levande tills våren skulle återvända.
Musikens
Poesins
Konstens
Dansens
Andningens
Beröringens
språk
Jag vände mig till språken som når bortom förnuft, bortom tanke, till språk som förmådde hålla själen vid liv i midvinternatten och som förenade mig med andra som delat och delade min vilsenhetsposition.
Ett själarnas luciatåg i den dunklaste av nätter.
Dagens luckpaket är att reflektera över din preppinglista för tider när det blåser snålt runt själen. Jag menar inte pepplista, även om min uppmaning med en cyniskt lagd tolkning möjligen skulle kunna tolkas som det. Men jag avser det som går djupare än peppen.
Jag bjuder in dig till att reflektera över vilka musikstycken, dikter, sångtexter, konstverk eller praktiker som rörelse, meditation, bön, ordlös gemenskap med en vän etc. som har burit dig, skänkt dig tröst och en aldrig så liten och flämtande låga av liv genom dina dagar och nätter av själsliga vinterstormar.
I år blir det julkalender på bloggen igen. Jag är så glad över ynnesten att få samskapa 2022 års julkalender med Helena Godotter Karlberg, utifrån vår gemensamma projektbaby ”En hel hand – metod och verktyg för helhetligt och helande handlande”. Varje dag delar vi våra tankar om någon av delarna i modellen, och ger dig dessutom ett litet luckpaket i form av en inbjudan till att göra – det kan vara en övning, att observera något eller en tanke att reflektera över.
Vem är då min medskapare? Helena arbetar främst med platsinnovation som handlar om att utveckla platser utifrån dess unika identitet och styrkor. Hon arbetar även med att utveckla ledare och företag via LTU Business, Luleå tekniska universitets affärsutvecklingsbolag. Hon har tidigare varit vd för Piteå Science Park och styrelseledamot i SISP, Swedish Incubators and Science parks. Nu är hon styrelseledamot i SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign och ordförande i Svenska Designsällskapet.
Helena Godotter Karlberg
Helena har en bakgrund som journalist och har arbetat med press, radio och tv under 15 år. Regelbundet föreläser hon om platsinnovation och platsattraktivitet. Helena är även en uppskattad och flitigt anlitad moderator. Tillsammans med Renata Chlumska, första svenska kvinnan på Mount Everest, driver hon Summitpodden, en podd om höga berg och djupa dalar där äventyr möter näringsliv. Helena driver även Latitude 66-podden som handlar om ledarskap och mentorskap med utgångspunkt i norra Sverige. Hon är uppvuxen i Helsingborg, har rötterna i Härjedalen och baslägret finns numera i Luleå. Tillsammans med mig, Sara Modig, har hon nyligen startat projektet ”En hel hand”.
Idag berättar Helena om upprinnelsen och innehållet i projektet. Lite längre ner i inlägget bjuder Sara in dig till det första luckpaketet – att iaktta ditt andetag.
1 december – En hel hand av Helena Godotter Karlberg
Vår relation, min och Saras, började för flera år sedan i ett litet kök, i Almedalen. Där hade engagerade politiker, journalister och lobbyister samlats för att dela åsikter, insikter och erfarenheter. Alla var i Almedalen på grund av vårt samhällsengagemang, som talare, opinionsbildare och moderatorer. Vi skrattade, dansade och lyssnade på musik för att slappna av efter många, långa intensiva dagar. Samtalen om miljö, jämställdhet, integration och digitalisering fortsatte studsa mellan väggarna, långt in på natten, i en symbios av dunkande toner. Nu flera år senare, kämpar vi idogt vidare för att få en bättre och mer hållbar och fantastisk planet och många, som befann sig i det lilla köket den där natten i Almedalen, finns på ledande positioner i vårt samhälle idag. Innovation och design var och är en gemensam nämnare, design som process med användaren i fokus.
Sara och jag har under åren funnits i varandras närhet, i parallella organisationer, med mer eller mindre tydliga kopplingar till varandra. Men vi inte arbetat tillsammans, förrän nu. Vi har varit nyfikna på varandras uppdrag och på varandra som människor, och när Sara la ut en annons på sociala medier att hon sökte personer att coacha, nappade jag direkt. Jag arbetar själv med att utveckla ledare, företag och platser såsom kommuner och regioner, och jag befann mig i en fas där jag behövde stöd och ett bollplank, dels för att dels kunna leda mig själv, dels för att leda andra.
Sara har jag alltid haft ett stort förtroende för, och att få möjligheten att bli coachad av henne, kändes både spännande och utmanande. Det jag fastnade för hos Sara var att hon arbetar med hela människan. För mig handlar allt om helhet och jag har alltid ett holistiskt perspektiv i allt jag gör.
Det första riktiga coachsamtalet blev en a-ha-upplevelse. Sara har förmågan att ställa frågor som leder till eftertänksamhet. Hon kunde dessutom hjälpa mig att samla mina idéer och tankar som for runt som ett virrvarr. Frågor varvades med meditationsövningar och ett kreativt brainstormande av idéer. Efteråt kände jag mig till freds och samtidigt upprymd. Dessutom en gnutta stolt att Sara ville lägga tid på mig! Coachsamtalen utvecklades snabbt till en mentor-adept-relation, där vi båda delade med oss av ärliga funderingar och tankar. Samtalen ledde vänskap och till samskapande. Nu ger vi varandra tid för att skapa och göra skillnad – tillsammans!
”En hel hand” föddes en sen kväll över Teams, där jag satt i mitt kök utanför Luleå och Sara i sitt utanför Stockholm. ”En hel hand” är en metod i att leda sig själv och andra. Den utgår från hela människan och är en metod som består av fem delar som alla måste fungera och vara synkade med varandra för att vi ska må bra, som hela människor. De fem delarna är
Den fysiska – handlar om att kroppen ska må bra, att det är viktigt att hålla igång, röra på sig, träna, bygga muskler, men också stretcha, slappna av, vila. Det handlar även om att äta bra och om att ta tillvara andningen som redskap för välmående.
Den mentala – handlar om hjärnan, om att den ska få stimulans, ny kunskap, nya intryck, insikter, men också vila. Idag får vi så mycket intryck hela tiden via massor med informationskanaler. Vi läser, ser på tv, film, lyssnar på radio, poddar, reser. Det förflyttar våra tankar framåt och bakåt och får oss att tänka, att utmana oss själva. Det är bra, men det är också viktigt att stänga av ibland, så att hjärnan får vila, återhämta sig t ex via meditation.
Den emotionella – handlar om hjärtat, att det känns bra i magen och i själen. De ger kraft och energi samt skapar harmoni och ork. Men också medkänsla och en förståelse för olika situationer och människor på ett djupare plan.
Den sociala – handlar om relationer och att vårda dem. Familj, vänner, medarbetare, kunder, invånare. Alla du har runt omkring dig.
Den existentiella – handlar om det universella, att känna sig som en del i ett större sammanhang. Här kommer värderingar in, det andliga. Jag personligen är väldigt lyhörd på tecken i naturen. Alla svar finns där, det gäller bara att se dem.
Lucka 1 – med kroppen och andningen i fokus, av Sara Modig
Lucka nummer 1 har kroppen i fokus och något av det mest grundläggande i livet – andningen. Från ditt första till ditt sista andetag hinner du med sådär 500–600 miljoner stycken, om du lever i 80 år. Med tanke på den mängden andetag är det tur att andningen i huvudsak sköter sig själv.
Hur du andas speglar hur du mår. Och vice versa – hur du andas påverkar hur du mår. Det har visa män och kvinnor vetat i tusentals år. Idag vittnar många som jobbar med andningsträning i någon form om en explosion av intresse för andning.
Jag har tidigare skrivit om min relation till mitt andetag. Där berättade jag bland annat om hur jag för drygt ett år sedan hörde begreppet andningspedagog för första gången. Något klack till i mig då. Efter att ha frågat mitt stående orakel Google hade jag snart anmält mig till en utbildning till just andningspedagog, och i januari i år drog ”andningspedagogutbildningen (APU) med inriktning på livsenergi i terapeutiskt arbete” igång med mig som en av deltagarna.
Kursen har så här långt varit en fantastisk upptäcktsresa i kunskap om medvetenhet och emotionell intelligens, biografi och familjeförhållanden, livsenergi, prana och sexuell energi samt etik, empati och ansvar som andningspedagog. Det har också varit en inre upptäcktsresa, som gett mig en helt annan trygghet, lyhördhet och förankring i min kropp än vad jag tidigare haft. Kanske var det den tryggheten som gjorde att jag, utan minsta tvekan, svarade ja när jag fick frågan om jag höll kurser i andning i våras. Jag, som alltid känt tvekan och varit obekväm inför att marknadsföra och sälja min kompetens. Nu kändes det bara helt självklart, och till och med angeläget.
För ett par veckor sedanvar det premiär för den första andningskursen i egen regi. Min fascination av andningen smittade tydligen, för på frågan om vad det bästa med kursen var har jag bland annat fått svaren
Utöver övningarna, utbytet med övriga deltagare inklusive kursledaren.
Ditt engagemang och att upptäcka deltagarnas olika upplevelse av samma övning.
Saras smittande entusiasm för andning
Den fina stämningen i gruppen och ditt fantastiska ledarskap. Din energi gjorde att man kände sig välkommen, inkluderad och avslappnad.
Den första övningen deltagarna fick göra på andningskursen är i mitt tycke en av de viktigaste. För den låter dig få syn på, och en känsla av, din naturliga andning. Din andningsbaseline liksom. Den är också en utmärkt temperaturmätare, inte bara på din andning, utan också på ditt mående (”hur du andas speglar hur du mår” skrev jag ju ovan). Och det första luckpaketet till dig är en inbjudan att gå från andningsomedvetenhet till andningsmedvetenhet.
Där du befinner dig just nu, stanna upp och rikta din uppmärksamhet mot din andning.
Ta några andetag och följ luftens väg in i kroppen, ner i lungorna och ut igen. Vad noterar du om din andning?
Sker den med näsan eller munnen?
Vilken frekvens har den?
Vilken del av andetaget är längst – ut- eller inandningen?
Finns någon paus mellan in- respektive utandning, mellan ut- respektive inandning eller följer de direkt på varandra?
Hur långt ner i kroppen rör den sig? Stannar den under nyckelbenen? Eller landar den i bröstkorgen, kanske till och med djupt ner i magen?
Hur känns andetaget från insidan av din kropp? Från utsidan?
Att bli medveten om hur ”andningen andas dig” är första steget mot att bli mer hemmastadd i din kropp med andningens hjälp. Att bli mer närvarande och fokuserad i nuet. Det är också ett första steg mot att kunna ta hjälp av dina känslor istället för att stjälpas över ända av dem, tänka klart, fördjupa dina relationer och kontakten med din plats i universum, den del av livet som går bortom orden, tiden och rummet.
Den har jag nu. Jag har landat i soffan hos Mats, hög på endorfiner och samtidigt med en begynnande adrenalinspåslagsbaksmälla.
Ikväll var det premiär för den andningsworkshop som jag utvecklat och marknadsfört på egen hand. Jag som avskytt att marknadsföra mig själv. Nu har det (nästan) känts helt naturligt, till och med angeläget.
Tio deltagare plus en workshopledare – jag – möttes i Mellanrummet på Hälsans hus i Stockholm. En deltagare var Mats, som också tjänstgjorde som världens bästa assistent. Fem av dem var vänner från olika delar av livet. Fyra hade hittat dit via kalendariet på Hälsans hus hemsida.
Lite rubbad i mina cirklar blev jag inledningsvis, dels av att min möbleringsplan sprack, dels av att tekniken strulade i början (egentligen var det gränssnittet människa/teknik/instruktion som strulade).
Men sen flöt det på. Jag fick dela min fascination för det märkvärdiga, snudd på magiska och vitalt livsviktiga system som andningen är och tipsa om olika böcker och experter (den största delen av mitt andningsbibliotek hade fått följa med till workshopen som inspiration under fika och efteråt.) Jag fick bjuda in deltagarna att ta sina egna andningslabb – sina kroppar, sin reflektionsförmåga och sin andning – i besittning i olika övningar. Vi fick tillsammans uppleva hur olika personer fick helt olika upplevelser av samma övning. Vi fick ta del av varandras reflektioner och frågor kring olika andningstekniker. Och deltagarna fick sätta ihop ett eget program för en regelbunden andningsrutin, baserat på de övningar vi gjort under kvällen.
Min intention inför workshopen var för det första att testa om min idé om en kort andningskurs med fokus på grundläggande andningsmedvetenhet och enkla tekniker för att öva medveten andning skulle kunna flyga. Skulle det finnas intresse och betalningsvilja? För det andra var det just att få dela med mig av de insikter jag gjort sedan jag började fördjupa och utbilda mig i andning. Inte minst ville jag få dela upplevelsen av kraften i andningen för att hitta den där lugna energin som jag vill vara i och för att öka min närvaro och förankring i kroppen. För att känna mig mer levande helt enkelt.
Min upplevelse är att intentionen uppfylldes till fullo. Konceptet håller. Jag har redan intresserade för de tillfällen som jag bestämt att göra i vår. I december är det dags för premiären för onlineversionen, och där trillar anmälningarna också in.
Och jag fick dela och inspirera. Även om utvärderingen återstår att samla in såg och hörde jag tillräckligt av medtag hos deltagarna ikväll för att säga att jag står trygg i visshet om det. Känslan i kroppen säger det också – det här är min grej.
Jag har ridit på nymånens skära.
Jag har varit en ton i sfärens musik.
I bröstet en stråle från ljusaste stjärna.
Jag smakat ett grand utav himmelrik.
Jag har låtit den djupaste skammen
Bli synlig och tydlig och sedd,
Bli hållen så varsamt i famnen.
Hos medkänslan plats blev beredd.
Och själen i frihet sig svingar
I rymden av evighetsnu
Blir buren av andningens vingar
Och vilar i livskraftens djup.
Jag har några konkreta behov av att vara när- och härvarande i livet just nu. I träningen och utbildningen till coach. I dejtandet. I oron över leveransen och kundens eventuella intresse för fortsatt samarbete i ett visst uppdrag.
Tack vare några års regelbunden meditation, inte minst med stöd av Headspaceappen, har jag flera verktyg att ta till. Jag bemästrar dem inte. Men för varje gång jag använder dem blir de – och närvarandet – lite mer rotat i mig tänker jag. Känner jag.
Framförallt andningsankaret – gärna ända ner i könet som Tess skrivit om. Dels har det en rent fysiologiskt lugnande effekt på kroppen, dels gör koncentrationen på att känna in andningen att jag måste avbryta tankelooparnas snabba snurr, yrsliga dans och surrande kör.
Sen kroppen. Kroppen, va. Vilken grej för att vara närvarande. Att verkligen känna in fotsulorna mot golvet, mot skosulorna… Att visualisera rötter som går ända in i den glödheta kärnan av jorden. Grundad. Trygg som del av något urgammalt och oändligt.
Och intuitionen. När andningen fått tankarna att lugna sig, glesa ut, så att nåt annat kan få en syl i vädret, då blir det plats för lyhördheten och intuitionen. Två sidor på samma mynt.
Att lyhört observera med alla sinnen, utan att omedelbart värdera och stämpla de intryck som landar i den inre inkorgen – bra/dåligt, rätt/fel. Att lyhört observera inåt, och lita på intuitionens vägvisare.
Att pröva vägen som denna vägvisare pekar på. Inte med ambitiösa sjumilakliv eller i 2:30-minuterstempo, utan med naturlig, intuitiv steglängd och fart. Tillräckligt kort, tillräckligt långsamt för att hinna vara lyhörd för den återkoppling som mina sinnen ger mig och det nästa steg som intuitionen visar på.
Helena berättar i en FB-live om den grundläggande regeln för coaching. För att vara hållbar, resilient människa kanske till och med.
Show up. And respond to what shows up.
Inte mer. Inte mindre. Den regeln prövar jag som ett svar på frågan om Hur jag ska leva den här måncykelns intention, Närvarande.
Lyssna på Helena själv här. Vad händer med dig när du ”show up?” När du ”respond to what shows up”?
