Planerar för att växla upp och varva ner

Samtalade med min terapeut häromdagen om min årsintention växtkraft, med underrubriken att sakta ner till livets hastighet. Sa i sammanhanget något om att växla upp eller ner, vilket kommer jag nu inte ihåg.

Han tystnade och tänkte en liten stund. Så sa han (ungefär så här):”Det är festligt det där med hastighet och växlar. När hastigheten ökar, behöver växelhjulet gå långsammare för att inte motorn ska skära”.

Med en kalender som gör att vårterminen kommer att gå i hög hastighet och en samtidig längtan att sakta ner, insåg jag att jag behövde hitta växelfunktionen i livet. Jag testtänker nu på den som förmågan och tillfällena till mikropauser och -återhämtning i vardagen. Att skapa, men kanske framförallt ta tillvara, ögonblick då jag kan ge tanken och känslan fri rymd att vila i, istället för att rastlöst söka distraktion och fortsatt dopaminpåslag från sociala medier, nyheter, mobilspel eller städande av garderober.

Andning. Läsning (av pappersböcker). SensingYoga. Ligga sked i tystnad. Promenader (när antingen jag plockat fram det garderoberna förmår av broddar och broddförsedda skor eller väglaget blivit snällare.) Ha tråkigt. Handarbeta (har en evighetsstickning som jag börjar på, river upp, börjar om på. Och har massa pärlor som väntar på att bli till smycken). Morgon- och kvällsritual med närvaro och reflektion. Digital fasta. Parasympatisk musik, dvs musik som ger den där känslan av rymd, vila, ro, evighet. Här ett Spotifyexempel med den magiska vokalensemblen Voces8.

Min tanke är att det inte ska behövas långa stunder åt gången. En prototypande vår väntar.

[Inläggsbild av Vectorportal.com, CC BY]

Intention i höstdagjämningstid

Fredagens höstdagjämning blåste revelj för djupdykningen in i mörkret. Dags att gå i ide, slå av på takten så att själens fötter får känna sig fram och bana vägen framåt i sin egen takt. Utan att snava på rötter och stenar som mörket lindar in i skydd från blicken.

Den som vill och som lyssnar in årstidskiftningarnas berättelse, blir påmind om att ljus och mörker är komplementära i varandets dans. Som födelse och död. Sång och tystnad. Rörelse och stillhet. Glädje och sorg. Rosévin och glögg.

Under söndagsnattens nymåne formulerade jag min intention för den första måncykeln i detta fjärde kvartal. ”Jag fördjupar relationen med min kropp och moder jord”. En inbjudan till mig själv att lyssna till kroppens röst när den ber om rörelse eller stillhet. Att utan dömande uppleva insidan av mig, omgiven på utsidan av mossa, vatten, klippor och doften av multnande höstlöv. Av fyrverkeriet av rött, gult och brunt i trädens kronor.

Det blir ett första steg in i det vilsamma mörket. Där mina skuggor inte skrämmer, utan bjuder till ro och reflektion.

En öppen hästkastanj bland höstlöv på gatsten

Hållbar är min intention för 2020

De senaste fyra åren har jag valt att sätta ett årsord, en intention, för det kommande året istället för att avge ett nyårslöfte. 2016 var min intention Sanning och balans, 2017 Varsam glädje, 2018 Hälsoglädje och 2019 Hållbar ekonomi. Inför 2020 väljer jag att hålla kvar vid hållbarhetsperspektivet, men vidgar det till att omfatta fler delar av livet.

Hållbar ekonomi får fortsätta att finnas med. 2019 tog mig en bit på väg. Men jag vill fortsatt bygga ekonomisk styrka och frihet. På mitt eget sätt, i mitt eget tempo.

Hållbar fysik – genom att jag bland annat tar upp yogan och promenaderna igen. Lederna börjar bli besvärande stela.

Hållbar själ – genom att värna tid för avskilt, fokuserat arbete, liksom återhämtning efter intensiva arbetsinsatser. Genom att lyssna inåt efter vad jag behöver, och skapa utrymme för att möta mina behov. Genom att ta ansvar för det som är mitt att ta ansvar för, och låta andra ta det ansvar som är deras att ta. Genom att eftersträva att bara göra åtaganden som är hållbara, det vill säga åtaganden som jag kan hålla ut och i.

Hållbar – som i möjlig och villig att hållas och hålla, famna i lekande lust.

Hållbar biosfär – genom att göra val som håller nere min miljö- och klimatpåverkan. Som att investera delar av mitt sparande i trädplantering och solenergi. Laga och reparera där så möjligt istället för att köpa nytt.

Hållbara relationer – genom att värna och odla vänskaperna, mötena, samtalen, den delade tystnaden. Att stötta där och så långt jag kan och förmår stötta när någon behöver det. Att dela skratt, tårar, upplevelser av det som är livet i stort och smått.

Hållbart samhälle – genom att bidra med min kompetens och mitt engagemang på såväl arbetstid som på fritiden i arbetet för att forma den framtid som vi bygger redan här och nu. Genom de val vi gör för att lösa gemensamma samhällsutmaningar och genom de värderingar vi låter styra dessa val.

Det är ett stort och allomfattande ord som är min intention i år. För att intentionen ska vara hållbar, uppmanar jag mig själv att ta mig an den i myrsteg. För det här är ändå en intention som jag vill ska vara livslång. Mer av en grundvärdering än en periodiserad intention.

Har du formulerat någon intention, satt något årsord eller gett dig själv något nyårslöfte för 2020?

Gränser

Inför kvällens nymåne har jag lyssnat inåt efter fokus för de kommande 28 dagarna. Det svar som landat i mig är ”gränser”.

Gränser som i gränser som behöver sättas i relation till andra, likaväl som för mig själv.

En begränsande gräns lade jag bakom mig när jag i morse tog ett morgondopp i 14-gradigt vatten – och njöt av det!

Gränser som behöver upprätthållas och försvaras, men också gränser som spelat ut sin roll och som nu behöver sprängas. Gränser som kanske behöver definieras och upprättas för första gången.

Gränser i förhållande till vad som är viktigt för mig, inklusive mitt egenvärde och rätt att vara varsam med mig själv. Inklusive den djupa meningsfullhet jag upplever i att ge kärlek och skapa rum där jag och mina medmänniskor kan växa och lära om och av livet tillsammans. Inklusive hur jag vill se på och förstå mina medmänniskor och världen vi delar.

Har du koll på dina värnande respektive begränsande gränser?

PS. Vaddå nymåne och fokus för måncykeln (28 dagar)? Jo, som jag tidigare sammanfattat: Inspirerad av kära vännen Tess vill jag ta hjälp av en av de cykliska perioder som finns i världen, måncykeln, för att lägga lite extra vikt vid någon aspekt av livet som jag vill jobba lite extra med. Om du jämför med fysisk träning, så väljer du kanske att avsätta en vecka eller månad eller termin åt att nöta in, fokusera på en viss rörelse eller moment i rörelsen. Same, same but different!

Grundad

Nymåne – ny intention.

I lyssnandet inåt efter vad jag behöver sätta extra fokus på de kommande 28 dagarna hörde jag den svaga viskningen ”grundad”. Och för första gången sedan jag började sätta intentioner per måncykel ville en känsla vara med och leka. Eller snarare ett medvetandetillstånd, att kombinera med intentionen om att utforska mer av vad det innebär för mig att leva grundad. Eller som en bekant formulerat det ”att ha lite mer gravity i livet”.

Tillståndet jag tänker på är det tillstånd som jag hamnar i i slutet av headspacemeditationerna. Andys varma röst uppmanar mig då att släppa lös hjärnan och låta den göra det den vill, vandra dit den vill, utan något särskilt fokus. Paradoxalt nog landar jag då i ett sällsynt tillstånd av inre tystnad, i ett lyssnande, observerande, en väntan på att se vad hjärnan ska ta sig för.

Planen för de kommande 27 dagarna (det var nymåne igår) är därför att lägga extra tid på meditation. Oguidade meditationer, med intentionen att vila i det där lyssnande, observerande, väntande tillståndet där min sedvanligt hektiska tankeverksamhet – tankespinn – får vila. Är nyfiken på vad det kommer att göra med mig.

”Grundad” är därmed också den intention som jag går in i mitt femtioförsta levnadsår med om tre veckor. Det känns tryggt. Som en bra avstamp in i mitt andra halvsekel (eller vad det nu blir).

Vilka upplevelser, associationer och tankar har du kring vad det innebär att känna sig grundad?