Etikett: Workshop

Känslan av att ha hittat sin grej

On By Sara ModigIn Ikigai1 Comment

Den har jag nu. Jag har landat i soffan hos Mats, hög på endorfiner och samtidigt med en begynnande adrenalinspåslagsbaksmälla.

Ikväll var det premiär för den andningsworkshop som jag utvecklat och marknadsfört på egen hand. Jag som avskytt att marknadsföra mig själv. Nu har det (nästan) känts helt naturligt, till och med angeläget.

Tio deltagare plus en workshopledare – jag – möttes i Mellanrummet på Hälsans hus i Stockholm. En deltagare var Mats, som också tjänstgjorde som världens bästa assistent. Fem av dem var vänner från olika delar av livet. Fyra hade hittat dit via kalendariet på Hälsans hus hemsida.

Lite rubbad i mina cirklar blev jag inledningsvis, dels av att min möbleringsplan sprack, dels av att tekniken strulade i början (egentligen var det gränssnittet människa/teknik/instruktion som strulade).

Men sen flöt det på. Jag fick dela min fascination för det märkvärdiga, snudd på magiska och vitalt livsviktiga system som andningen är och tipsa om olika böcker och experter (den största delen av mitt andningsbibliotek hade fått följa med till workshopen som inspiration under fika och efteråt.) Jag fick bjuda in deltagarna att ta sina egna andningslabb – sina kroppar, sin reflektionsförmåga och sin andning – i besittning i olika övningar. Vi fick tillsammans uppleva hur olika personer fick helt olika upplevelser av samma övning. Vi fick ta del av varandras reflektioner och frågor kring olika andningstekniker. Och deltagarna fick sätta ihop ett eget program för en regelbunden andningsrutin, baserat på de övningar vi gjort under kvällen.

Min intention inför workshopen var för det första att testa om min idé om en kort andningskurs med fokus på grundläggande andningsmedvetenhet och enkla tekniker för att öva medveten andning skulle kunna flyga. Skulle det finnas intresse och betalningsvilja? För det andra var det just att få dela med mig av de insikter jag gjort sedan jag började fördjupa och utbilda mig i andning. Inte minst ville jag få dela upplevelsen av kraften i andningen för att hitta den där lugna energin som jag vill vara i och för att öka min närvaro och förankring i kroppen. För att känna mig mer levande helt enkelt.

Min upplevelse är att intentionen uppfylldes till fullo. Konceptet håller. Jag har redan intresserade för de tillfällen som jag bestämt att göra i vår. I december är det dags för premiären för onlineversionen, och där trillar anmälningarna också in.

Och jag fick dela och inspirera. Även om utvärderingen återstår att samla in såg och hörde jag tillräckligt av medtag hos deltagarna ikväll för att säga att jag står trygg i visshet om det. Känslan i kroppen säger det också – det här är min grej.

Ett väl utfört arbete…

On By Sara ModigIn Jobbet2 Comments

… ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilket samhället vilar.

Utsikt från ett tågfönster i väntan på avgång. En välbekant vy.

En vän citerade Karl Bertil Jonsson alias Tage Danielsson häromdagen på FB. Och jag kommer att tänka på citatet nu när jag sitter på tåget hem från Linköping, där jag tillbringat mina arbetsdagar i veckan.

Den inre tillfredsställelsen är tungt påtaglig. Liksom utmattningen efter två intensiva workshopdagar tisdag och onsdag samt tre högengagerande möten idag.

Jag hade glädjen att få leverera workshopen tillsammans med min workshop-parhäst Malin. Hon är en klippa och en fröjd att jobba med. Strukturerad, med omsorg om detaljer, stabil, professionell, generös. Vi kompletterar varandra så bra (även om jag önskar att hon inte skulle behöva kompensera mig så fullt ut vad gäller struktur och detaljöga).

När jag vaknade imorse fick jag i blixtbelysning syn på hur komplett upplägg vi fått till. Ett pussel av mängder av olika metoder som vi utbildat och tränat oss i att använda, som vi lånat in från andra sammanhang och tweakat till för att svara mot behoven i just detta sammanhang. Metoder som sattes ihop för att stötta deltagarna i att gå från insikter om människors behov till utkast till visioner och roadmaps för hur förutsättningarna på systemnivå ska ställas för att behoven ska kunna mötas.

Att låta händerna berätta om hur jag känner mig inför dagens övningar kan ge märkliga resultat. Jag kände mig utsmetad, med en fast kärna och ganska glad inför den workshop som den här överkörda ugglan skapades vid.

Ett upplägg som utmanade deltagarna att ta tillvara alla resurser som vi människor har för att uppleva, förstå och forma världen: tanken och analysen, känslan och intuitionen, sinnena och upplevelsen.

Ett upplägg som gjorde att trötta, men lyckliga och glada deltagare lämnade oss igår med ord av tacksamhet och entusiasm över dagarna. Med en känsla av att vara något viktigt på spåren.

Ett upplägg som gör att jag kan ta tillvara hela spännvidden i mitt driv och min kompetens kring förändringsprocesser och samhällsutveckling: från övergripande samhällstrukturer och systemperspektiv till den enskilda individen med sina behov, rädslor och drömmar.

Låter mig bada i känslorna av tacksamhet, lugn och kompetens som tillbakablicken på veckans arbetsinsats ger. Tänker att det här får bli ett inlägg att gå tillbaka till de veckor som inte riktigt bärs av samma medvind.

Alltför ofta genom åren har jag istället badat i min känsla av otillräcklighet, av ”när kommer de att upptäcka att jag är en fake”, av stressen inför att riskera göra fel. Det här är definitivt ett skönare bad.

Ger du dig tillfälle ibland att stanna upp i känslan av ditt väl utförda arbete?

Återblick #13 och #14

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Låg fart på bloggandet för tillfället. Många inläggsidéer i huvudet, men de kommer inte ut genom fingrarna. Nåväl. Allting har sin tid. Är nöjd med att jag gör mina regelbundna summeringar av livet i återblicksform så länge. Och här är min summering av årets 13e och 14e vecka. De här veckorna…

… har jag varit tacksam och förundrats över bland annat

  • rådjuren, kol- och björktrastarna, hararna i trädgården (nej, jag har inga tulpaner i rabatten som jag ska gräma mig över att rådisarna käkat upp) som påminner mig om att jag är en del av naturen, det större, levande, allt andandes.
  • lyxen att få njuta 50-årspresent i form av avkoppling i bassänger och bastu på Centralbadet med bästa väninnorna P och A, och dessutom bli bortskämd med libanesisk middag på Underbar efteråt.
  • en helt vanlig tisdagskväll som förgylldes av sällskap av goda väninnan H. Samtal, skratt och allvar, prosecco och vårlig supé bidrog till guldglans.
  • spontanhäng i min fantastiska granne Ms nya soffa. Glad för att det var en skön soffa, glad för samtal och själsfrändeskap med M och glad för att få ha ett sådant grannskap!
  • skratt, matiga mackor, gemenskap och aha-insikter med kära vännen E och hans härliga A. Att veta att hjälpen finns där när jag behöver den. Att känna kärlek.
  • ord av kärlek och samhörighet.
  • närhet, åtrå, lust och lek. Bästa hobbyn. Tillsammans med samtal och musik.
  • intressanta och hypotesvändande intervjuer i viktiga projektet.
  • att få träning i kommunikationsarbete, och komma framåt steg för steg mot nya webben.
  • grymt bra uppstart för det team som vi sjösatt på jobbet. En ”sätta spelregler och lära känna-workshop” gav verkligen mersmak på samarbete!
  • att se hur workshopdeltagare ger sig hän i utforskandet av materialet i den flugbindningsövning som kompetenta kollegan Cristine ledde för att deltagarna skulle reflektera runt erfarenheter och ambitioner för sina projekt.
  • att få hjälpa till med min förtjusning i att köra lastbil när Ps son flyttade till egen lya.
  • att få dela utrymme, träning i sannolikhetslära och argumenterande tal, middagsskratt och -samtal liksom promenadgemenskap och filmkväll med barnen ännu en vecka.
  • att uppriktigt kunna svara på frågan om vad jag gör bra: ”att vara förälder”.
  • njutningen av att flexa ut på fredagen och ta en oljemassage hos Kraisorn på Bambad. Avkoppling och återhämtning.
  • att konstatera att min årsintention om Hållbar ekonomi redan är verklighet. Med utvecklingspotential, javisst. Men en helt annan trygghet och lugn, ett helt annat utrymme än på länge har jag nu.

… läser jag

tre böcker parallellt som ger många viktiga insikter om vad det är att vara människa i det moderna samhället. Om vad vi kanske tappat bort på vägen. Och om vad treenigheten kanske handlar om (där väntar ett inlägg, vill jag lova) .. : Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark, Dare to lead av Brené Brown och The master and his emissary av Iain McGilchrist (ja, jag kämpar på med den i e-boksvariant. Snart faller jag till föga och köper den i pappersversion. Det går mycket fortare för mig att läsa i den formen.)

… har jag lyssnat på

Prince. Håller på att ta mig igenom hans utgivning sedan konserten i februari. Fastnat på Emancipation, som är ett såååå grymt album. Inte minst balladen I can’t make you love me suger in mig i musiken, stämningen, slingorna och harmonierna. Suger in mig så jag aldrig vill lämna.

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

Återblick på tacksamhet, förundran, lärande mm #4

On By Sara ModigIn Veckan som gick2 Comments

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets fjärde vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • lördagsmiddagen med kidzen. God mat (som jag lagat själv) och, framförallt, härlig gemenskap på temat ”Bästa låten ever”. Spotify gick varm när vi turades om att spela och sjunga (skråla…) med i våra favoriter.
  • de 2×2 timmarnas introduktionskurs i Iyengar Yoga som jag gav mig själv i helgen. Välgörande för stel och värkande kropp. Kände mig en centimeter längre när klasserna slutade än innan.
  • de 2x2x30 minuternas rask promenad i vintervädret som jag tog på vägen till och från kurstillfällena. Dagsljusdusch.
  • att min briljanta coachkurskompis vill samskapa och samarbeta med mig i en himla kul lösning för att hitta coachklienter. (Hör av dig per mejl om du är nyfiken på vad vi kan göra för dig!)
  • att min planering och genomförande av en visionsworkshop för ett stort gäng personer funkade så bra att uppdragsgivaren uttryckte sprudlande nöjdhet.
  • måndagens körövning. Att sjunga i kör är sannerligen en av de bästa medicinerna för välmående som finns.
  • mitt utvecklingssamtal.
  • ord av kärlek.

… förundrades jag med barnslig förtjusning över

  • snöflingornas stilla singlande.
  • skuggorna av snöflingorna på nysnön – som svärmande insekter på besök från en annan årstid.
  • trädens nakna respektive snötyngda kronor mot himlen. Naturen är en oslagbar skulptör!

… har jag på allvar landat i insikten om att

  • jag nått den aktningsvärda åldern i kvinnolivet då klimakteriet är en väldigt påtaglig och humörpåverkande realitet.

… har jag lyssnat till mina barns tankar om min ålder:

  • När vi pratar om skillnaden mellan kvinna, tant och gumma frågar jag om jag är tant. 15-åringen avger blixtsnabbt omdömet: ”Nej, du har två månader kvar till tantstatus!” (Jag fyller alltså femtio om mindre än två månader). Tur att jag inte har några problem med epitetet tant – redan som 11-åring kallades jag ”Tant Sara” av musikdirektören och barnkörledaren i Sandvikens kyrka. Och i min värld hänger ”tant” ihop med en status av att ha slutat bry sig så förtvivlat om vad en tror att alla andra tycker om en… för att istället gå sin egen väg, trygg i den en är och vad en behöver.
  • Samtidigt kände jag dock att det var lite tur att jag tidigare i veckan kvalat in som ”en femtiårig fjårtis” enligt 11-åringen, som hade synpunkter på mitt sätt att uttrycka mig…

… har jag bland annat läst

  • en artikel i SvD om hur vår hjärna påverkas av en digital livsstil. Det är en intervju med Anders Hansen, psykiatriker, som snart släpper boken ”Skärmhjärnan” . Läsningen fick konsekvensen att jag än en gång tagit bort Facebook och Twitter från telefonen, liksom ett gäng mobilspel…
  • min själssöstra Helena Roths sååå läs- och tänkvärda inlägg om förmågan till lärande och reflektion (som delvis kom sig av en kommentar som jag gjorde på ett annat av hennes inlägg). I inlägget kopplar hon ihop förmågan till varsam samvaro med sig själv med förmågan till lärande och reflektion och i förlängningen med förmågan till meningsfull förändring och expansion.

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

#lyrikfredag: Kroppspråk

On By Sara ModigIn Lyrik6 Comments

portrait bw”Dansa!” sa kroppen. Och jag gav mig hän. Följde, förde, böjde, skakade, rockade och rollade. Regerade i ensamt majestät på köksdansgolvet.

”Var uppmärksam!” sa kroppen. Och jag fokuserade. På att följa och leda den ordlösa energin i rummet som genererades när deltagarnas tankar möttes kring våra frågor och uppgifter i samtal runt borden.

”Älska!” sa kroppen. Och jag hörsammade. Lekte, smekte, rörde, berördes.

”Näring med smak!” sa kroppen. Och jag lagade. Sötpotatis, grönkål, granatäpple, vitlök. Ingefära, citron, honung. Purjolök, potatis.

”Kaffe!” sa kroppen. Och jag svarade. Mätte, bryggde, mjölkskuggsblandade, drack, njöt av kryddig doft och beskfruktig smak, vaknade, värmdes.

”Integrera!” sa kroppen. Och jag tog hjälp. Av varsamma händer och stort hjärta som låste upp, balanserade och visar på vägen mot helande.

”Vila!” sa kroppen. Och jag lyssnade. Pausade, sov, andades, återhämtade, förebyggde.

Vad har din kropp bett om eller uppmanat dig till på sistone? Har du hörsammat den?