Välkommen 2023! Jag möter dig, du oskrivna ark, med årsordet och intentionen växtkraft.
Kraft för växande som skapas genom god och näringsrik jordmån, balans mellan ljus och skugga, regn och sol. Genom tid och tålamod att vänta ut naturligt växande. Inte driva för hårt, för snabbt, till ranglig planta med svag överlevnadsförmåga.
Tid och tålamod leder mig in på ett undertema till mitt årsord. Själssöstra Helena gjorde i höstas ett poddavsnitt med titeln Slowing down to the speed of life. Titeln tog tag i mig (liksom innehållet), kanske för att jag lyssnade på det i en hektisk period, kanske för att titeln är en så poetisk formulering.
Att sakta ner till livets hastighet. Med pandemin i färskt minne kan jag konstatera att den visserligen innebar stor osäkerhet, utbredd rädsla, höga samhällsekonomiska kostnader och inte minst mycket mänskligt lidande. Men jag, och många med mig, upplevde hur livet saktade ner, och att det gjorde oss gott.
Under 2023 vill jag därför ge näring till växtkraft genom att sakta ner till livets hastighet. Eller iallafall sakta ner i riktning mot.
För mig handlar det mindre om hur full kalendern är, än om hur jag förhåller mig till tiden. Med fullt fokus i single tasking, reflektion, rutiner och ritualer som vårdar och ger utrymme för sömn, förundran, andning och rörelse har jag upplevt hur tiden sträcker ut sig och tillvaron blir rymligare. Priset blir att välja bort en och annan distraktion, inte minst i digital form, för att stödja processen. Jag anar att vinsten är mångfaldigt större.
Sedan 2016 har jag satt ett årsord, en intention, för det kommande året. Årsorden har varit
Ett Gott Nytt År tillönskas härmed den bästa av läsarkretsar. Tack för att ni läser, ger återkoppling och kanske också reflekterar någon av mina insikter och tankar i ert eget liv! Jag ser fram mot att fortsatt få göra er sällskap under 2023. Som jag gjort under tidigare år samlar jag här min återblick på det gångna året, på sedvanligt sätt i en förvaltningsberättelse för den verksamhet som är jag.
Årsordet för 2022 har varit Helhjärtat. Jag skrev bland annat om att det handlar om att följa vägen som bär genom integritet. ”Att inför mig själv och andra stå för och i det som är min sanning.” Även när det är obekvämt. Och, tänker jag idag, som en del i detta också göra, omsätta i handling det min hjärna och hjärta finner viktigt, sant och livgivande.
En ny verksamhetsgren har på allvar etablerats under året, den som instruktör, pedagog, guide, coach – allt efter vad den specifika situationen kräver – i andning. Frigörande andning, medveten andning, breathwork… I januari började jag utbildningen till andningspedagog i Inspiraktivas regi. En otroligt lyxig och på samma gång transformerande upplevelse, i en liten gemenskap som präglats av öppenhet, modig sårbarhet och tillit från första dagen. När jag berättade om upplevelsen på Facebook, fick jag frågan om jag höll kurser i andning. ”Ja”, svarade jag, och i november var det premiär för det första kurstillfället i egen regi, då 3-timmarsworkshopen Intro till ditt andetag hade premiär. I december gjorde jag en onlineversion. Båda tillfällena fick fint mottagande av deltagarna, och nu planerar jag för nya tillfällen och en fördjupningskurs under våren.
Andningen ja. Ett självklart, alltid närvarande, men ofta så förbisett redskap för vårt välmående. När jag har blivit mer medveten om min andning, och lekt med den i olika syften, alltifrån prestationshöjande till transformerande på ett djupt existentiellt plan, under året har jag upplevt hur livets rymd och rymlighet ökat. Dessutom har jag fått extra skjuts i min process att bli allt mer hemmastadd och förankrad i min kropp. En omistlig del i att kunna leva ett helhjärtat liv.
Det har lett till att jag blivit mer lyhörd för vad min kropp behöver. Under sommaren och första delen av hösten levde jag också i en balans mellan aktivitet och vila som var sällsynt behaglig. Det lade grunden för att jag stått förhållandevis rak och stark genom den intensiva arbetsbelastning som årets sista kvartal innebar.
Ytterligare konsolidering av verksamhetstillgången Kropp har skett från två håll under hösten. För det första genom bekantskap (och kurs…) i SensingYoga. En rörelsepraktik som skapats för att låta kroppen röra sig på sina villkor, på det naturliga sätt som djur och små barn gör. I rörelseglädje.
För det andra genom bekantskap med kostprogrammet Optimising nutrition, som använder blodsockret som riktmått för när och vad jag ska äta. Närmare sju kilo försvann under de första månaderna. Som jag tidigare skrivit om fick jag inse att det vare sig var klimakterium eller antideppmedicin som gjort att jag haft svårt att tappa kilon… Ytterligare en insikt på kost- och vikttemat gjordes under det hektiska sista kvartalet, när jag på allvar insåg hur lättpåverkad av stress som mitt matsug och min vikthållning är. En lärdom som jag tar med mig in i 2023 års kalenderplanering.
Den dansglädje som tog tag i mig på allvar under 2021 fortsatte under våren med danskurs och ett par socialdanstillfällen. De senare är nyttiga övningar, dels i dans, men också i att möta otillräcklighetsspöket och våga bjuda upp-demonen.
Verksamhetgrenen Jobb, som anställd konsult och gruppchef på Usify respektive egenföretagare i Sara Modig AB, har fortsatt att utvecklas under året. I Usify har roliga, stimulerande och ibland utmanande uppdrag inom så skiftande ämnen som framtidens omsorg, forsknings- och innovationslandskapet för ett antal industribranscher, utvecklingsprocessen i tung verkstadsindustri, förändringsledning i Nära vård och utvecklingen av systemet för Kliniska prövningar fyllt dagarna. Jag har gång på gång fått inspireras och lära av kompetenta kollegor, liksom njuta av och förundras i vad ett bra teamarbete kan åstadkomma.
Att förvalta ansvaret som gruppchef har varit en av de verksamhetsdelar som gett största möjliga glädje, största möjliga frustration och massa viktiga lärdomar om mig själv såväl som människor i allmänhet under året. När jag summerar året ur detta perspektiv, konstaterar jag att jag är på precis den plats jag ska vara. Här får jag, helhjärtat, använda hela mig i att skapa förutsättningar för kollegor att göra sitt bästa och utvecklas, var och en för sig och tillsammans som team och bolag.
I Sara Modig AB:s verksamhet har ett av de två stora utvärderingsuppdrag som burit verksamheten finansiellt under de senaste åren avslutats, och det andra avslutas under den kommande våren. Den omsvängning av verksamheten mot mer av stöd till personlig utveckling som varit ambitionen och längtan sedan start har därför fortsatt under året. Andningsworkshoparna och -utbildningarna är en del i detta, liksom valet att ansluta mig till nätverket Mentorerna.se.
I samtalen med min adept Helena Godotter Karlberg växte ett embryo till program för att leda sig själv och andra fram under året – En hel hand, för helhetligt och helande handlande. Det ledde till en varumärkesansökan och en julkalender här på bloggen. Under 2023 fortsätter vi att utforska hur detta koncept kan ta form till glädje och nytta för många.
Verksamhetsgrenen föreningsengagemang, som inleddes 2019 med medlemskap i Liberalerna och axlande av styrelseuppdrag i min bostadsrättsförening, avvecklades under året. Det vägval i regeringsfrågan och de beslut som Liberalerna fattade i kölvattnet av det avvek så kraftigt från de värderingar som gjorde att jag valde att gå med i partiet – det fanns helt enkelt inget sätt som jag helhjärtat kunde stå för partiets politik på längre. Efter två år som sekreterare och ett år som ordförande klev jag också av styrelseuppdraget i bostadsrättsföreningen, då jag inte såg någon möjlighet att vidare helhjärtat kunna leverera det jag ville med mitt engagemang.
Den för mig så centrala verksamhetsdelen Kreativitet har, liksom 2021, tagit sig andra former än skrivande, foto och matlagning som ju länge var dess främsta utlopp. I den dubbla rollen som konsult och chef på Usify har jag skapat tillsammans med kollegor, i min egen regi har som sagt var nya koncept fötts och sjösatts under året. Jag fångar fortfarande omvärlden genom kameralinsen då och då, och delar på Instagram och Flickr. Skrivandet tog ny fart i och med satsningen på julkalendern. Och i formandet av konceptet En hel hand flödar kreativiteten i syntesen av insikter och metoder för personlig utveckling och ledarskap som jag under åren samlat på mig.
En form av kreativitet som jag trodde jag var färdig med i livet är kördirigering. Under året visade det sig att jag hade fel, då jag i oktober stod framför min gamla ungdomskör Coromanterna, på minneskonserten för vår körledare Sven Erik Damm. Den upplevelsen gjorde att jag med hela mitt hjärta beslutade mig för att söka nya former för att leda människor i gemensam sång. Vad som kommer ur det beslutet får 2023 utvisa. Jag fortsätter att sjunga i vokalensemblen Ars Longa, och njuter där av att skapa klangmagi tillsammans med andra. Under året spelade vi bland annat in en julskiva, som kan avnjutas på Spotify. När detta skrivs befinner vi ju oss ännu i jultid, även om själva juldagarna passerat.
En ljuvlig upplevelse av kreativitet i grupp var deltagandet i en samskapad retreat, som vännerna A och T bjöd in till i somras. Vi deltagare bidrog med varsitt pass, och det blev några dagar i sommarvackra och -varma Östergötland med alltifrån psalmsång, vandring, andning och heraldik till undergångsmålande, bönbandsskapande, tango och burlesk.
Den inre kreativitet, som terapisamtalen med Dominic Venter innebär, har fortsatt under året, och i kombinationen med andning varit ett fenomenalt redskap för fortsatt ökad självkännedom för hälsa, resiliens och förankring.
Verksamhetsgrenen föräldraskap har under året inneburit både glädje, stolthet och vemod. Glädje över utvecklingen av umgänget med barnen, som tar alltmer vuxna former och att en tydlig efterfrågan på kontakt finns från dem. Stolthet bland annat över den äldstas avslutade gymnasiestudier och månadslånga utflykt till Italien med sin sambo, över mellanbarnets egeninitierade och i stor utsträckning egenfinansierade sexveckors språkresa till Seoul och över den yngstes utveckling som gitarrist. Vemod över att umgänget glesas ut med de två stora, som på allvar nu etablerat egna liv i egna boenden. Samtidigt är det ju så det ska vara: de en gång små fågelungarna ska breda ut sina vackra vingar och flyga fritt.
Relationen som partner och särbo med M har fortsatt att rotas, spira, bära vacker blomning och god frukt under året. Det går inte en dag utan att jag känner tacksamhet och förundran över vårt VI, som är det namn vi gav vår relation inför en middag på just temat relationer med parcoacherna The lovers. Vi tog relationen till nya nivåer, mätt i 2020-talets mått, genom att eklatera vår relationsstatus på Facebook och skaffa gemensamt stammiskonto på ICA…
2022 har påmint mig om vikten av att vårda vänskaps- och familjeband genom sjukdom och dödsfall i den närmsta familjekretsen. Bland mina närmaste har jag också fått se hur glädje och kraft kan samsas med sorg och oro. Det är viktiga insikter att ta med mig in i 2023.
Som tidigare år stänger jag böckerna för 2022 med tacksamhet. Med insikt om att jag lever ett rikt liv som skapande, älskande, nyfiken, lärande, vandrande, dansande och varsevarande människa med förmåga att förundras. Omgiven av människor och varandes i sammanhang som ger mening, hopp och riktning. I visshet om att jag är på rätt plats i livet – här och nu.
För ett år sedan började två kvinnor ett samtal om livet. Om drömmar, sorger, smärtor, glädje, längtan, utveckling och välbefinnande. Vi, Helena Karlberg och Sara Modig, rörde oss mellan detaljerna och överblicken, mellan det jordnära och det som är bortom fattning, bortom orden. V hade, som Helena berättat om, mötts i yrkeslivet. I ett gemensamt intresse för innovation, design och utveckling med användaren, människan, i centrum. När vi nu möttes i samtal började det som en coachingprocess, övergick till ett mentorskap och landade i ett samskapande.
I våra yrken och till våra personligheter delar vi dragningen till systematik och struktur, modeller och verktyg. Men också till det personliga, konkreta, berättande och skapande. Kanske var det därför inte så konstigt att vi så småningom under året började se konturerna av en modell av en helhet med fem perspektiv för hur vi tänker, pratar om och utforskar vårt ledarskap av oss själva och andra. För hur vi rör oss mot vår livspotential . Och som vi tror, för många andras liv och ledarskap.
Fem perspektiv sammankopplade i en helhet. Som handen och de fem fingrarna. Modellen har därför fått namnet En hel hand. Och för att göra tydligt vad modellen syftar till har vi satt underrubriken ”modell och verktyg för ett helhetligt och helande handlande”
Det är en i grunden enkel modell, som också går igen i många livsfilosofier med många hundratals år på nacken. Men nu när vi satt namn på den, blir det för oss så mycket tydligare hur giltig och viktig den är som ledstjärna för hållbar, resilient utveckling av människa och grupp. I förlängningen också av samhälle och värld.
Vår modell handlar om medvetenhet om och balans mellan kroppen, känslan, tanken, relationerna och vårt existentiella sammanhang.
I vår adventskalender 2022 har vi tagit med dig på en resa med grund i dessa fem perspektiv. I varje lucka har det också funnits ett paket, med en inbjudan till reflektion, olika övningar eller recept att testa. Allt för att leva ett medvetet, helhetligt, helande och handlande liv i balans.
23 paket har det blivit hittills. Till er alla, från oss två:
Imorgon öppnar vi sista luckan i den här extra generösa kalendern. Nu önskar vi er en julafton i medvetenhet och balans, oavsett om du firar själv eller med andra. Eller inte firar alls för den delen.
Dagens luckpaket är att läsa något inlägg du missat, eller läsa om något som du kanske fastnade extra för. God helg!
Jag har slagits flera gånger på sistone av att många sammanhang kring personlig utveckling och psykisk hälsa pratar om de fysiska, emotionella och mentala perspektiven. Punkt. Och de finns, som du som följer den här julkalenderbloggen säkert märkt, med i vår modell för ledarskap och personlig utveckling. Vi har ju dock lagt till två, det sociala respektive det existentiella perspektivet. För att vi båda har upplevt att de är viktiga aspekter i våra egna livsresor. Tillägget gör vi i gott sällskap, för när WHO definierar livskvalitet och hälsa finns både de sociala och existentiella perspektiven med.
WHO:s definition av existentiell hälsa inrymmer åtta olika delperspektiv:
Upplevelse av sammanhang
Existentiell styrka och kraft
Tillit som livskraft
Meningen med livet
Upplevelse av helhet
Harmoni och inre lugn
Upplevelse av förundran
Förhoppning
Min egen erfarenhet av att ha en utmattningsdepression säger mig att min mentala hälsa har ett starkt samband med min existentiella hälsa. För min upplevelse av mening med livet och av helhet var försvagad. Min harmoni, mitt inre lugn, förmåga att känna förundran och hopp var utraderad. Och forskningen stöder min upplevelse av detta samband, som sannolikt är dubbelriktat.
Jag slås också av att det offentliga samtalet om existentiella frågor blivit synligare på senare tid. Eller är det bara jag som blivit mer uppmärksam? Jag tar bara två exempel här, men de är många fler. DN har under de senaste veckorna publicerat ett antal artiklar på temat med artiklar av bland annat Kristina Lindquist (som sörjer sin förlorade kristna tro), Björn Wiman (som går i kyrkan och bär ett kors runt halsen som ”ett tecken som gör det lättare för mig att hålla fast vid det jag uppfattar som heligt och rättfärdigt i denna värld” och Hanna Hellquist (som saknar de ritualer som hon skriver att vi slängt ut med religionen och att hon ”en vacker dag ska … våga [sig] in i värmen igen”. I en av kvällstidningens Expressens bloggar samtalar Eric Schüldt och Natalie Lantz om frågor som i högsta grad är existentiella, som huruvida de känner sig värdefulla och värda att älskas eller vem/vad är gud för dem.
Kanske bidrog pandemin till att aktualisera och öppna för samtalet om de existentiella frågorna. Frågorna som handlar om vad det är att vara människa. Om liv och död, kärlek och altruism, mening och sammanhang.
Ett vet jag, och det är att för mig är det viktigt att sätta ord på även det existentiella perspektivet. Även om det rymmer frågor som ofta är svåra att fånga i ord.
Ofta landar jag i min barn- och ungdoms kristna språkdräkt. ”Nåd”. ”Försoning”. ”Helgelse”. ”Förlåtelse”. Att ha tillgång till bibelns texter och alla de psalm- och sångtexter som gnuggades in i hjärnvindlingarna under den första delen av mitt liv ser jag som en rikedom idag. Fast jag en gång i tiden hade en stark ambition att bidra till att modernisera det religiösa språket. För orden kändes främmande, obsoleta och alienerande i det moderna samtalet.
Idag är det tillräckligt för mig att de hjälper mig att orientera mig i tillvaron. Jag fyller dem inte längre med tron på en personlig gud, men de hjälper mig att förstå och beskriva viktiga delar av mitt liv ändå.
Och jag funderar på vad som händer med ett samhälle där språket för det existentiella perspektivet har utarmats. När vi famlar för att fånga det där tomrummet, oron, rädslan eller varför inte också förundran, kärleken och glädjen som är del av livsvillkoren. Söker efter sätt att beskriva det för oss själva och för andra. Vad tror du?
Dagens luckpaket är en inbjudan till dig att reflektera över hur de åtta delperspektiven i WHO:s definition av existentiell hälsa ter sig i ditt liv:
Upplevelse av sammanhang
Existentiell styrka och kraft
Tillit som livskraft
Meningen med livet
Upplevelse av helhet
Harmoni och inre lugn
Upplevelse av förundran
Förhoppning
Jag vill lägga till Upplevelse av tacksamhet. För mig är det en bärande del i min existentiella upplevelse av livet, och jag har många gånger skrivit om det här på bloggen, bland annat i detta inlägg.
Det är stora frågor det handlar om. Kanske känner du att du behöver någon att bolla med, någon som kan lyssna på dina ord och reflektioner kring detta. Du kan hitta stöd genom att söka på existentiell coaching eller existentiell terapi på nätet, eller genom att vända dig till Jourhavande medmänniska.
Dagens inlägg är skrivet av min samskapare till En hel hand,Helena Godotter Karlberg.
Att sova gott om natten. Det är något som vi alla mår bra av. 8 timmar brukar vara en gyllene regel, men det varierar från person till person. Jag själv har inte behövt så mycket sömn, har jag tyckt, men ack så fel jag hade. Och när jag insåg det, kunde jag inte sova. Jag kan knappt räkna hur många sömnlösa nätter jag har haft.
Under sömnen bearbetar vi känslor och upplevelser, vilket gör oss redo att tackla nästa dags utmaningar. Utmaningar, som jag tidigare låg vaken och grubblade över för att komma på en bra lösning på. Nu sover jag bort problemen. När jag har sovit känns de oftast inte lika ohanterliga som innan jag sov. Sömnen gör att jag tänker klarare och ser saker i ett annat ljus.
Trots att jag visste att välmående och sömn hör ihop, att sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila och återhämta sig, tog det lång tid innan jag sökte hjälp och fick sömntabletter utskrivna. Nu sover jag gott om natten, utan tabletter, men jag har också gjort en hel del förändringar i mitt liv. Att äta sömntabletter är ju bara en kortsiktig lösning, något man kan använda för att komma i fas. För att få en hållbar situation i längden, är det viktigt att faktiskt ändra sitt sätt att leva.
Det gjorde jag och det blev en markant förbättring. Främst kände jag mig mer till freds. Jag blev gladare, lugnare, mer närvarande och dessutom gick jag ner i vikt. När jag jobbade som mest och sov som minst, hade jag problem med just det. Jag visste inte då att dåliga sömnvanor kan utveckla övervikt. Forskning har visat att när vi är trötta går kroppen på sparlåga, vilket gör att vi bränner färre kalorier och har mindre ork till att röra på oss. Dessutom tenderar vi att bli mer sugna på sötsaker och salta, feta snacks. När jag äntligen kunde sova mer och kom igång med träningen kunde jag ganska snart få på mig kläder som jag inte hade haft på flera år. Så klart sporrade det att fortsätta. Men jag behövde hjälp och stöd, det är svårt att ändra ett beteende helt själv.
Jag tog hjälp av en PT, men en träningskompis är bra nog. Det är roligare att träna med någon annan och tillsammans kan man hjälpas åt att träningen blir av. Om den ena känner sig trött och orkeslös kan den andra peppa sin kompis att faktiskt ta sig ut. Träningen gör också att man blir ordentligt trött, både fysiskt och mentalt, och därmed sover bättre på natten. Frisk luft har samma effekt, så det bästa är om man orkar ta en promenad, löp- eller skidtur i dagsljus utomhus.
Frisk luft och sömn påverkar dessutom immunförsvaret på ett bra sätt och innebär att vi kan undvika infektioner och andra sjukdomar som till exempel cancer och Alzheimer. Tidigare har just det känts så långt bort, när jag sov som minst kunde jag inte ta in detta. Nu, när jag känner vilken skillnad det gör att sova, så är det svårt att förstå att jag överhuvudtaget har utsatt mig för denna fara, denna långsiktigt nedbrytande idioti. Så, sov, mina vänner. Ta hand om er. Sömnen kommer att få er att må bättre både fysiskt och psykiskt.
Dagens luckpaket innehåller 8 enkla tips på hur du kan förbättra din sömn
1. Stäng av mobilen och undvik skärmtid en timme innan läggdags
2. Undvik kaffe och alkohol innan du ska gå och lägga dig
3. Håll sovrummet svalt
4. Försök lägg dig samma tid varje kväll, så att du skapar en rutin
5. Somna inte som ovänner, om du sover bredvid en partner
6. Tänk igenom vad som vad som var bra under dagen, vad du är tacksam över, det skapar sinnesro
7. Skriv en lista innan du går och lägger dig på viktiga saker att komma ihåg nästa dag, för att minimera risken att alla måsten snurrar runt i huvudet när du försöker somna
8. Försök sova så ostört någon gång ibland, utan väckarklocka. Låt istället kroppen sova ut och vakna av sig själv. Kanske har du tid att göra den någon dag under jul!