Häromdagen fick jag frågan om vad som är min största utmaning just nu. Jag svarade: ”Tålamod”.
Följdfrågan som kom, löd: ”Vad har du för strategi för att landa i tålamod?”
Efter lite funderande föll svaret på plats, och jag svarade: ”Att vara i tacksamhet.”
Att vara i tacksamhet, gärna i kombination med grannkänslan förundran, är för mig en nyckel till att vila i nu. Det är inte en nostalgisk känsla som vemodet kan vara. Även om det som tacksamheten gäller har utspelat sig i dåtid, är det här och nu mitt liv är rikt på grund av att det är fyllt av tacksamhet.
Och även om det som skapar tålamodsutmaningen är lockande och energigivande, så blir vägen dit så mycket mer meningsfull och skön att vandra i lagom tempo på om den är belagd med tacksamhet. Vad var det Karin Boye skrev? ”… det är vägen, som gör mödan värd.”
Ett av mina favoritinlägg här på bloggen och som jag återkommer till titt som tätt, har tema tacksamhet. Det utgår från en intervju i podden On Being med benedektinermunken David Stendl-Rast. Från den del av transkriptionen som jag citerar i inlägget hämtar jag detta citat. Det är ett riktigt tankespjärn, och det väcker djup anklang hos mig. När jag nu brottas med tålamodet.
Burkeman visar bland annat på hur futilt det i grunden är att arbeta mot det faktum att vår tid är begränsad. Eftersom som vårt mänskliga varande är så oupplösligt sammanbundet till just detta faktum: att vår existens definieras av ett kliv in i respektive ett kliv ut ur tiden.
Istället för att säga att vi har begränsat med tid, kanske det i själva verket är rimligare att säga att ”vi är begränsat med tid”. Eller som jag läser i boken: ”Vår begränsade tid är inte bara en av flera olika företeelser som vi måste hantera; i stället utgör den just det som definierar oss som människor, innan vi börjar hantera något alls.” Och vad tjänar det då till att försöka förneka essensen av vårt varande?
Det är bara genom att möta vår ändlighet som vi kan upprätta ett verkligt äkta förhållande till livet.
Han tystnade och tänkte en liten stund. Så sa han (ungefär så här):”Det är festligt det där med hastighet och växlar. När hastigheten ökar, behöver växelhjulet gå långsammare för att inte motorn ska skära”.
Med en kalender som gör att vårterminen kommer att gå i hög hastighet och en samtidig längtan att sakta ner, insåg jag att jag behövde hitta växelfunktionen i livet. Jag testtänker nu på den som förmågan och tillfällena till mikropauser och -återhämtning i vardagen. Att skapa, men kanske framförallt ta tillvara, ögonblick då jag kan ge tanken och känslan fri rymd att vila i, istället för att rastlöst söka distraktion och fortsatt dopaminpåslag från sociala medier, nyheter, mobilspel eller städande av garderober.
Andning. Läsning (av pappersböcker). SensingYoga. Ligga sked i tystnad. Promenader (när antingen jag plockat fram det garderoberna förmår av broddar och broddförsedda skor eller väglaget blivit snällare.) Ha tråkigt. Handarbeta (har en evighetsstickning som jag börjar på, river upp, börjar om på. Och har massa pärlor som väntar på att bli till smycken). Morgon- och kvällsritual med närvaro och reflektion. Digital fasta. Parasympatisk musik, dvs musik som ger den där känslan av rymd, vila, ro, evighet. Här ett Spotifyexempel med den magiska vokalensemblen Voces8.
Min tanke är att det inte ska behövas långa stunder åt gången. En prototypande vår väntar.
Välkommen 2023! Jag möter dig, du oskrivna ark, med årsordet och intentionen växtkraft.
Kraft för växande som skapas genom god och näringsrik jordmån, balans mellan ljus och skugga, regn och sol. Genom tid och tålamod att vänta ut naturligt växande. Inte driva för hårt, för snabbt, till ranglig planta med svag överlevnadsförmåga.
Tid och tålamod leder mig in på ett undertema till mitt årsord. Själssöstra Helena gjorde i höstas ett poddavsnitt med titeln Slowing down to the speed of life. Titeln tog tag i mig (liksom innehållet), kanske för att jag lyssnade på det i en hektisk period, kanske för att titeln är en så poetisk formulering.
Att sakta ner till livets hastighet. Med pandemin i färskt minne kan jag konstatera att den visserligen innebar stor osäkerhet, utbredd rädsla, höga samhällsekonomiska kostnader och inte minst mycket mänskligt lidande. Men jag, och många med mig, upplevde hur livet saktade ner, och att det gjorde oss gott.
Under 2023 vill jag därför ge näring till växtkraft genom att sakta ner till livets hastighet. Eller iallafall sakta ner i riktning mot.
För mig handlar det mindre om hur full kalendern är, än om hur jag förhåller mig till tiden. Med fullt fokus i single tasking, reflektion, rutiner och ritualer som vårdar och ger utrymme för sömn, förundran, andning och rörelse har jag upplevt hur tiden sträcker ut sig och tillvaron blir rymligare. Priset blir att välja bort en och annan distraktion, inte minst i digital form, för att stödja processen. Jag anar att vinsten är mångfaldigt större.
Sedan 2016 har jag satt ett årsord, en intention, för det kommande året. Årsorden har varit
Ett Gott Nytt År tillönskas härmed den bästa av läsarkretsar. Tack för att ni läser, ger återkoppling och kanske också reflekterar någon av mina insikter och tankar i ert eget liv! Jag ser fram mot att fortsatt få göra er sällskap under 2023. Som jag gjort under tidigare år samlar jag här min återblick på det gångna året, på sedvanligt sätt i en förvaltningsberättelse för den verksamhet som är jag.
Årsordet för 2022 har varit Helhjärtat. Jag skrev bland annat om att det handlar om att följa vägen som bär genom integritet. ”Att inför mig själv och andra stå för och i det som är min sanning.” Även när det är obekvämt. Och, tänker jag idag, som en del i detta också göra, omsätta i handling det min hjärna och hjärta finner viktigt, sant och livgivande.
En ny verksamhetsgren har på allvar etablerats under året, den som instruktör, pedagog, guide, coach – allt efter vad den specifika situationen kräver – i andning. Frigörande andning, medveten andning, breathwork… I januari började jag utbildningen till andningspedagog i Inspiraktivas regi. En otroligt lyxig och på samma gång transformerande upplevelse, i en liten gemenskap som präglats av öppenhet, modig sårbarhet och tillit från första dagen. När jag berättade om upplevelsen på Facebook, fick jag frågan om jag höll kurser i andning. ”Ja”, svarade jag, och i november var det premiär för det första kurstillfället i egen regi, då 3-timmarsworkshopen Intro till ditt andetag hade premiär. I december gjorde jag en onlineversion. Båda tillfällena fick fint mottagande av deltagarna, och nu planerar jag för nya tillfällen och en fördjupningskurs under våren.
Andningen ja. Ett självklart, alltid närvarande, men ofta så förbisett redskap för vårt välmående. När jag har blivit mer medveten om min andning, och lekt med den i olika syften, alltifrån prestationshöjande till transformerande på ett djupt existentiellt plan, under året har jag upplevt hur livets rymd och rymlighet ökat. Dessutom har jag fått extra skjuts i min process att bli allt mer hemmastadd och förankrad i min kropp. En omistlig del i att kunna leva ett helhjärtat liv.
Det har lett till att jag blivit mer lyhörd för vad min kropp behöver. Under sommaren och första delen av hösten levde jag också i en balans mellan aktivitet och vila som var sällsynt behaglig. Det lade grunden för att jag stått förhållandevis rak och stark genom den intensiva arbetsbelastning som årets sista kvartal innebar.
Ytterligare konsolidering av verksamhetstillgången Kropp har skett från två håll under hösten. För det första genom bekantskap (och kurs…) i SensingYoga. En rörelsepraktik som skapats för att låta kroppen röra sig på sina villkor, på det naturliga sätt som djur och små barn gör. I rörelseglädje.
För det andra genom bekantskap med kostprogrammet Optimising nutrition, som använder blodsockret som riktmått för när och vad jag ska äta. Närmare sju kilo försvann under de första månaderna. Som jag tidigare skrivit om fick jag inse att det vare sig var klimakterium eller antideppmedicin som gjort att jag haft svårt att tappa kilon… Ytterligare en insikt på kost- och vikttemat gjordes under det hektiska sista kvartalet, när jag på allvar insåg hur lättpåverkad av stress som mitt matsug och min vikthållning är. En lärdom som jag tar med mig in i 2023 års kalenderplanering.
Den dansglädje som tog tag i mig på allvar under 2021 fortsatte under våren med danskurs och ett par socialdanstillfällen. De senare är nyttiga övningar, dels i dans, men också i att möta otillräcklighetsspöket och våga bjuda upp-demonen.
Verksamhetgrenen Jobb, som anställd konsult och gruppchef på Usify respektive egenföretagare i Sara Modig AB, har fortsatt att utvecklas under året. I Usify har roliga, stimulerande och ibland utmanande uppdrag inom så skiftande ämnen som framtidens omsorg, forsknings- och innovationslandskapet för ett antal industribranscher, utvecklingsprocessen i tung verkstadsindustri, förändringsledning i Nära vård och utvecklingen av systemet för Kliniska prövningar fyllt dagarna. Jag har gång på gång fått inspireras och lära av kompetenta kollegor, liksom njuta av och förundras i vad ett bra teamarbete kan åstadkomma.
Att förvalta ansvaret som gruppchef har varit en av de verksamhetsdelar som gett största möjliga glädje, största möjliga frustration och massa viktiga lärdomar om mig själv såväl som människor i allmänhet under året. När jag summerar året ur detta perspektiv, konstaterar jag att jag är på precis den plats jag ska vara. Här får jag, helhjärtat, använda hela mig i att skapa förutsättningar för kollegor att göra sitt bästa och utvecklas, var och en för sig och tillsammans som team och bolag.
I Sara Modig AB:s verksamhet har ett av de två stora utvärderingsuppdrag som burit verksamheten finansiellt under de senaste åren avslutats, och det andra avslutas under den kommande våren. Den omsvängning av verksamheten mot mer av stöd till personlig utveckling som varit ambitionen och längtan sedan start har därför fortsatt under året. Andningsworkshoparna och -utbildningarna är en del i detta, liksom valet att ansluta mig till nätverket Mentorerna.se.
I samtalen med min adept Helena Godotter Karlberg växte ett embryo till program för att leda sig själv och andra fram under året – En hel hand, för helhetligt och helande handlande. Det ledde till en varumärkesansökan och en julkalender här på bloggen. Under 2023 fortsätter vi att utforska hur detta koncept kan ta form till glädje och nytta för många.
Verksamhetsgrenen föreningsengagemang, som inleddes 2019 med medlemskap i Liberalerna och axlande av styrelseuppdrag i min bostadsrättsförening, avvecklades under året. Det vägval i regeringsfrågan och de beslut som Liberalerna fattade i kölvattnet av det avvek så kraftigt från de värderingar som gjorde att jag valde att gå med i partiet – det fanns helt enkelt inget sätt som jag helhjärtat kunde stå för partiets politik på längre. Efter två år som sekreterare och ett år som ordförande klev jag också av styrelseuppdraget i bostadsrättsföreningen, då jag inte såg någon möjlighet att vidare helhjärtat kunna leverera det jag ville med mitt engagemang.
Den för mig så centrala verksamhetsdelen Kreativitet har, liksom 2021, tagit sig andra former än skrivande, foto och matlagning som ju länge var dess främsta utlopp. I den dubbla rollen som konsult och chef på Usify har jag skapat tillsammans med kollegor, i min egen regi har som sagt var nya koncept fötts och sjösatts under året. Jag fångar fortfarande omvärlden genom kameralinsen då och då, och delar på Instagram och Flickr. Skrivandet tog ny fart i och med satsningen på julkalendern. Och i formandet av konceptet En hel hand flödar kreativiteten i syntesen av insikter och metoder för personlig utveckling och ledarskap som jag under åren samlat på mig.
En form av kreativitet som jag trodde jag var färdig med i livet är kördirigering. Under året visade det sig att jag hade fel, då jag i oktober stod framför min gamla ungdomskör Coromanterna, på minneskonserten för vår körledare Sven Erik Damm. Den upplevelsen gjorde att jag med hela mitt hjärta beslutade mig för att söka nya former för att leda människor i gemensam sång. Vad som kommer ur det beslutet får 2023 utvisa. Jag fortsätter att sjunga i vokalensemblen Ars Longa, och njuter där av att skapa klangmagi tillsammans med andra. Under året spelade vi bland annat in en julskiva, som kan avnjutas på Spotify. När detta skrivs befinner vi ju oss ännu i jultid, även om själva juldagarna passerat.
En ljuvlig upplevelse av kreativitet i grupp var deltagandet i en samskapad retreat, som vännerna A och T bjöd in till i somras. Vi deltagare bidrog med varsitt pass, och det blev några dagar i sommarvackra och -varma Östergötland med alltifrån psalmsång, vandring, andning och heraldik till undergångsmålande, bönbandsskapande, tango och burlesk.
Den inre kreativitet, som terapisamtalen med Dominic Venter innebär, har fortsatt under året, och i kombinationen med andning varit ett fenomenalt redskap för fortsatt ökad självkännedom för hälsa, resiliens och förankring.
Verksamhetsgrenen föräldraskap har under året inneburit både glädje, stolthet och vemod. Glädje över utvecklingen av umgänget med barnen, som tar alltmer vuxna former och att en tydlig efterfrågan på kontakt finns från dem. Stolthet bland annat över den äldstas avslutade gymnasiestudier och månadslånga utflykt till Italien med sin sambo, över mellanbarnets egeninitierade och i stor utsträckning egenfinansierade sexveckors språkresa till Seoul och över den yngstes utveckling som gitarrist. Vemod över att umgänget glesas ut med de två stora, som på allvar nu etablerat egna liv i egna boenden. Samtidigt är det ju så det ska vara: de en gång små fågelungarna ska breda ut sina vackra vingar och flyga fritt.
Relationen som partner och särbo med M har fortsatt att rotas, spira, bära vacker blomning och god frukt under året. Det går inte en dag utan att jag känner tacksamhet och förundran över vårt VI, som är det namn vi gav vår relation inför en middag på just temat relationer med parcoacherna The lovers. Vi tog relationen till nya nivåer, mätt i 2020-talets mått, genom att eklatera vår relationsstatus på Facebook och skaffa gemensamt stammiskonto på ICA…
2022 har påmint mig om vikten av att vårda vänskaps- och familjeband genom sjukdom och dödsfall i den närmsta familjekretsen. Bland mina närmaste har jag också fått se hur glädje och kraft kan samsas med sorg och oro. Det är viktiga insikter att ta med mig in i 2023.
Som tidigare år stänger jag böckerna för 2022 med tacksamhet. Med insikt om att jag lever ett rikt liv som skapande, älskande, nyfiken, lärande, vandrande, dansande och varsevarande människa med förmåga att förundras. Omgiven av människor och varandes i sammanhang som ger mening, hopp och riktning. I visshet om att jag är på rätt plats i livet – här och nu.
