Etikett: Design

21 december – Min syn på design

On By Helena KarlbergIn För förändringLeave a comment

Dagens inlägg är skrivet av min samskapare till En hel hand, Helena Godotter Karlberg.

Jag drivs av utveckling, oavsett om det handlar om att utveckla en plats, ett företag, en produkt eller tjänst eller en människa. Och när jag utvecklar använder jag design. Min syn på design beskrivs i 8 punkter nedan. 8, som för mig handlar mycket om design, ständig utveckling som går i loopar – man upptäcker, definierar, utvecklar, levererar, utvärderar, gör om, runt, runt. 8:an påminner också om SVID:s designmodell ”Double diamond” som utgår från Design Councils modell och som SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign (där jag sitter i styrelsen) använder för att förklara och visualisera designprocessen (se nedan). 

Figuren visar designmodellen ”Double diamond” som utgår från Design Councils modell och som SVID nu använder för att förklara och visualisera designprocessen.
  1. Design handlar alltid om att utgå från användaren. I en kommun handlar det om att ha invånaren i fokus, men även besökaren, företagaren – ja, alla som vistas och verkar på en plats. Coachar jag en entreprenör eller adept kliver jag in i adeptens roll och försöker se världen utifrån adeptens ögon, planerar jag en konferens, eller en utbildning tänker jag alltid på mottagaren, likaså om jag skriver något. Vem ska läsa, varför och vad ska den personen få ut av det jag producerar? 
  2. Design handlar om att göra det enkelt. Och att förstå och ta ut kärnan. Det enkla är ofta det svåra och därför är det så viktigt att sätta sig in i en situation och att försöka förstå de behov som finns. Jag brukar samla in massor med material när jag utvecklar en ny produkt eller tjänst, jag kastar in all information i en tratt, maler och maler och till slut kommer essensen ut – kärnan. På en plats handlar det om att hitta platsens identitet. Platsens DNA och själ. När det har blivit tydligt, blir allt så mycket lättare att utveckla och det blir mycket lättare att kommunicera sitt budskap och att förklara varför man gör vissa val. Metoden använder jag i alla mina processer, inte minst nu när jag har börjat studera igen. Jag tar in massor med information, men ganska snart plockar jag ut det viktigaste. 
  3. Grunden är att lyssna. Och observera. Eftersom jag är journalist i grunden är jag bra på att lyssna och att ställa frågor. Men det handlar också om att ställa rätt frågor och att formulera sig rätt och att lyssna på inte bara det som kommer ut som ord, utan även vara observant på hur det sägs, varför det sägs, och på vad som inte sägs. Det vill säga det där mellan raderna. Det handlar om att vara totalt närvarande, att ta in hela rummet, hela situationen, hela människan. 
  4. Hela människan. Är något som jag och min kompanjon Sara verkligen har tagit fasta på. Tillsammans med har viutvecklat konceptet ”En hel hand” som hela den här julkalendern bygger på. ”En hel hand” är en metod för utveckling av ledarskap och självledarskap som utgår från hela människan, kroppen, hjärnan, själen, våra relationer och det universiella/andliga. 
  5. Prototypa. Testa. Design handlar också om att testa saker i skarpt läge. För att se, känna, upptäcka hur något fungerar eller inte fungerar. Här är det viktigt att få feed-back i ett tidigt skede, så att fel går att rätta till för att spara tid, resurser, pengar, energi.
  1. Samskapa. Korsbefrukta. Dela med sig. Design för mig är att samskapa, blanda kompetenser och att dela med sig. Det har varit grunden i allt jag gör, nätverket Magma för kvinnor från olika branscher, sektorer, kulturer, samhällsklasser, alla utvecklingsprogram somjag ligger bakom till exempel ”Dags att designa Norrbotten” och ”Latitude-66 Mentorship” som är ett utvecklingsprogram med syfte att rusta Norrbottens framtida ledare.Design för mig är att dela med sig av sina kunskaper, erfarenheter, framgångar, misstag, idéer, kontakter. När flera hjärnor tänker och skapar tillsammans blir allt mycket större och bättre, speciellt om man har olika bakgrund.
  1. Alla sinnen. Design handlar om upplevelsen, av en plats, en produkt eller tjänst. Och upplevelsen förstärks av våra sju sinnen, de vanliga fem – syn, lukt, smak, hörsel, känsel, hörsel, samt balans (balans som fastställer kroppens inriktning i förhållande till tyngdkraften så att en gynnsam kroppsställning kan bibehållas, men också balans i livet – mellan jobb och fritid etc.) samt fantasi (förmågan att skapa inre bilder, känslor och föreställningar)
  1. Leverans. Design handlar såklart om att få fram en färdig produkt eller tjänst. Något som går att använda. Som skapar nytta. Det behöver inte vara något revolutionerande, utan det kan räcka med ett nytt sätt att tänka, utföra en tjänst, en ny metod. När man går in i en designprocess handlar det ofta om att något behöver förbättras, förändras och utvecklas. Man går från nuläge till ett nyläge/ett önskat läge. Det svåra är att hitta hur:et, hur tar jag mig till det önskade läget. Design är ett stöd i den processen. Viktigt i processen är också att hitta rätt utmaning – vad är egentligen problemet? Och hur utvecklar jag rätt lösning?

Jag själv utvecklar nya metoder hela tiden som jag testar och utvecklar tillsammans med andra. Jag tror att det är därför design känns livsviktigt för mig. Jag designar livet. Och allt som finns i det.

Dagens luckpaket innehåller en kort övning som jag kallar now-wow-how. Fundera på din livssituation. Hur har du det nu? (now) Lista allt som är bra och även det som är mindre bra. Tänk på hur du skulle vilja att det var. I det bästa av världar skulle jag … (wow), så funderar du på hur du ska ta dig dit (how).

Denna lilla övning går att applicera på det mesta. How:et är kanske det svåraste, Här kanske du måste ta hjälp av någon annan? Kommer du inte på svaret nu, kanske du kan fundera under julen. Du får gärna återkoppla till oss. Vi är så nyfikna på era now-wow-how-resor. Lycka till!

Ett väl utfört arbete…

On By Sara ModigIn Jobbet2 Comments

… ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilket samhället vilar.

Utsikt från ett tågfönster i väntan på avgång. En välbekant vy.

En vän citerade Karl Bertil Jonsson alias Tage Danielsson häromdagen på FB. Och jag kommer att tänka på citatet nu när jag sitter på tåget hem från Linköping, där jag tillbringat mina arbetsdagar i veckan.

Den inre tillfredsställelsen är tungt påtaglig. Liksom utmattningen efter två intensiva workshopdagar tisdag och onsdag samt tre högengagerande möten idag.

Jag hade glädjen att få leverera workshopen tillsammans med min workshop-parhäst Malin. Hon är en klippa och en fröjd att jobba med. Strukturerad, med omsorg om detaljer, stabil, professionell, generös. Vi kompletterar varandra så bra (även om jag önskar att hon inte skulle behöva kompensera mig så fullt ut vad gäller struktur och detaljöga).

När jag vaknade imorse fick jag i blixtbelysning syn på hur komplett upplägg vi fått till. Ett pussel av mängder av olika metoder som vi utbildat och tränat oss i att använda, som vi lånat in från andra sammanhang och tweakat till för att svara mot behoven i just detta sammanhang. Metoder som sattes ihop för att stötta deltagarna i att gå från insikter om människors behov till utkast till visioner och roadmaps för hur förutsättningarna på systemnivå ska ställas för att behoven ska kunna mötas.

Att låta händerna berätta om hur jag känner mig inför dagens övningar kan ge märkliga resultat. Jag kände mig utsmetad, med en fast kärna och ganska glad inför den workshop som den här överkörda ugglan skapades vid.

Ett upplägg som utmanade deltagarna att ta tillvara alla resurser som vi människor har för att uppleva, förstå och forma världen: tanken och analysen, känslan och intuitionen, sinnena och upplevelsen.

Ett upplägg som gjorde att trötta, men lyckliga och glada deltagare lämnade oss igår med ord av tacksamhet och entusiasm över dagarna. Med en känsla av att vara något viktigt på spåren.

Ett upplägg som gör att jag kan ta tillvara hela spännvidden i mitt driv och min kompetens kring förändringsprocesser och samhällsutveckling: från övergripande samhällstrukturer och systemperspektiv till den enskilda individen med sina behov, rädslor och drömmar.

Låter mig bada i känslorna av tacksamhet, lugn och kompetens som tillbakablicken på veckans arbetsinsats ger. Tänker att det här får bli ett inlägg att gå tillbaka till de veckor som inte riktigt bärs av samma medvind.

Alltför ofta genom åren har jag istället badat i min känsla av otillräcklighet, av ”när kommer de att upptäcka att jag är en fake”, av stressen inför att riskera göra fel. Det här är definitivt ett skönare bad.

Ger du dig tillfälle ibland att stanna upp i känslan av ditt väl utförda arbete?

Om moderna organisationer och komplexa system

On By Sara ModigIn JobbetLeave a comment

Jobbet förde mig idag till konferensen Offentliga rummet. Även om jag tillbringade större delen av dagen med fokus på processen kring priset Guldlänken (som jag varit beredande / samordnare av i år), hann jag med heja på flera gamla bekanta och lyssna på ett par presentationer.

En av de personer jag hörde tala var Kit Collingwood, initiativtagare till rörelsen OneTeamGov, som nu även finns i Sverige. Kit berättade bland annat om de principer som guidar rörelsens arbete för förnyelse av offentlig verksamhet.

1. Arbeta öppet och positivt

2. Göra saker i praktiken

3. Experimentera och iterera

4. Bejaka mångfald och vara inkluderande

5. I hjärtat bry oss om människor

6. Arbeta gränsöverskridande

7. Välkomna teknikens möjligheter

När jag nu sitter på tåget hem och läser igenom dessa principer igen, slås jag av att de nog kan gälla som ledstjärnor för de flesta moderna organisationer. De ger mig ett tydligt ramverk för hur jag vill arbeta för att hjälpa organisationer – och människorna i dem – att utvecklas med stöd av designbaserade metoder. Oavsett om det gäller privat, offentlig eller idéburen verksamhet. (Jag har en magkänsla av att de dessutom att de är ganska bra principer för sådana superkomplexa team som par-, familje- och vänskapsrelationer är. Även om det kanske kräver att man tänker ett varv extra kring vad de innebär i en specifik relation.)

Om du, liksom jag, är intresserad av att bidra till att förnya offentlig verksamhet utifrån dessa principer, ska du kika närmare på OneTeamGov Sverige. Du behöver inte vara offentliganställd för att platsa – bara intresserad av att arbeta lärande och praktiskt tillsammans med andra för att se hur de medel, strukturer och den kompetens som finns i offentlig verksamhet kan användas på ett sätt som gagnar vårt gemensamma bästa i än högre utsträckning.

Jag hann också höra delar av Dave Snowdens presentation imorse. Snowden är konsult och forskare inom informations- och kunskapsledning (knowledge management), och har utvecklat en modell för hur olika typer av system behöver olika typer av utvecklings- och beslutsprinciper – Cynefin (walesiska för habitat, dvs ett områdes lämplighet som livsmiljö för en viss djur- eller växtart). När jag första gången hörde Anders Ekholm på Institutet för framtidsstudier tala om modellen, föll polletten på plats och jag förstod varför designbaserad utveckling och innovation är så relevant i dagens samhälle och organisationer. Vi lever i hög utsträckning idag i komplexa system, vilket innebär att de präglas av en inneboende, kontinuerlig förändring. Utvecklingsarbete i sådana typer av system behöver bedrivas med vad Snowden kallar för framväxande praxis (”emergent practice”) och för mig var kopplingen till designarbetets lärande i många olika omgångar, från enklaste möjliga prototyper till mer fullskaliga, klockren. Det intrycket förstärktes idag, när Snowden la stor vikt vid att fånga berättelser och fundera kring frågan om hur vi kan få fler berättelser av den sort vi önskar (oavsett vad det gäller) som centralt i de projekt han jobbar med. Berättelserna om människornas upplevelser, erfarenheter och drömmar är ju en av grundstenarna i designarbetet.

På det sättet så knöts dagen ihop från start till mål för mig. Från komplexa system och spännande, storskaliga utvecklingsprojekt till arbetet för radikal förändring genom små, enkla åtgärder. Det ska bli spännande att se hur de frön som Snowden och Collingwood sådde kommer att gro i svensk förvaltning. Och hur jag utvecklar och omsätter mina egna insikter i praktisk handling.

Stolt och ödmjuk på samma gång

On By Sara ModigIn Jobbet2 Comments

Introduktionsdag på jobbet för alla nyanställda. Bra samtal med kollegorna om bland annat vad vi lägger i begreppen användarcentrerad och design, som ju i kombination utgör den ansats som vi jobbar med i våra uppdrag för att skapa nytta och värde för våra kunder och partners. Och framförallt, i slutänden för deras användare.

Vårt motto, vårt syfte, är

Vi ser människor och skapar möjlighet för meningsfull förändring

Orden är noggrant valda, och syftar både på vad vi vill leverera i förhållande till våra kunder, och den kultur som vi vill bygga i företaget.

Människor – det omfattar givetvis användarna av de tjänster, system och produkter som vi är med och utvecklar. Men det omfattar också medarbetare och ledningspersoner i vårt eget företag liksom hos våra kunder och partners. Och det omfattar människor i andra funktioner och organisationer som finns med i de processer som skapar värde och nytta, som uppfyller behov och efterfrågan, för slutanvändarna.

Meningsfull förändring – vi är inte intresserade av att driva förändring för förändringens skull. Vi utforskar och provar oss fram i att förstå syftet med och sammanhanget för den förändring som vi jobbar med. Och i detta är det nödvändigt att se och involvera dem som påverkar och påverkas av den förändring, det utvecklingsarbete som är i fokus. För det är de som är de främsta experterna på vad som är meningsfullt utifrån deras behov, förutsättningar och sammanhang.

Skapar möjlighet – hur smarta vi än är kan vi aldrig på egen hand genomdriva förändringsarbetet för våra kunders eller partners räkning. Det vi kan göra är att hjälpa dem att se och förstå de behov och sammanhang som förändringen ska ske i. Vi kan förse dem med verktyg och metoder för att utforska dessa, analysera och dra slutsatser av detta, utveckla idéer och slutligen testa och prototypa dem. Och mina utvecklarkollegor kan dessutom omsätta detta i digitala lösningar. Men jobbet att förändra arbetsprocesser eller införa nya lösningar och affärsmodeller, det är något som kunder och partners själva måste ta ett ägandeskap och ansvar för. Även om det ibland kan vara obekvämt och arbetskrävande.

Det är som med mig och mitt expertberoende: jag kan få hur många insikter och kunskaper som helst om vad som krävs för en hälsosam livsstil till exempel. Men innan jag börjar göra det hårda jobbet i mitt eget sammanhang och min vardag kommer aldrig någon verklig förändring av mitt liv att uppstå. En PT kan visserligen engagera och motivera mig på ett annat sätt ä vad en bok kan – men inte ens hen kan göra jobbet åt mig. Det är ju bara jag som äger mina egna beslut och val.

På samma sätt är det med de organisationer som vi jobbar med – de äger sina resurser, sina prioriteringar och sin kultur. Vi kan ge dem insikter som skapar motivation och engagemang, och vi kan ge dem de verktyg och den kunskap som de behöver för att genomdriva förändringen. Men valet och kärnarbetet med att göra det, är deras.

Jag ser tillbaka på dagen, och på mina första månader som anställd på Usify, med en kombination av stolthet och ödmjukhet. Stolt över att få jobba med människor som så starkt drivs av att sätta människan och hens behov i centrum. Ödmjuk inför de stora möjligheter och utmaningar som detta medför.

Gissar att stoltheten och ödmjukheten späs på imorgon när hela företaget möts, både vi rookiesar och de kollegor som är äldre i gården, för att dela kunskap och kompetens med varandra.

30706437_10156241559984941_4085534889531670528_n
Stolt, ödmjuk och färdigfestad för kvällen.

Samtal räddar världen

On By Sara ModigIn Tillsammans10 Comments

Jag tror på samtal som helande kraft för individer, familjer, grupper, samhällen och världen. Samtal där både ord och tystnad får rum.

IMG_3765
Busan. Bekväm som få.

Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm med samtalets styvsyskon debatt och diskussion. I samtalet däremot, är jag som delfinen i vattnet, handen i handsken och katten i duntäcket.

Samtalskonsten är både enkel och svårbemästrad. Enkel, för att samtala är det vi gjort som art i alla tider för att bygga gemenskap, lösa problem och utforska världen. Svårbemästrad för att det kan kräva en hel del av oss, i form av att lägga bort såväl förutfattade meningar, positioner och och poses som våra bildliga skottsäkra västar och andra försvarsmekanismer. Att våga prestigelöshet, sårbarhet och öppenhet är långt ifrån självklart eller enkelt.

Samtalet gynnas av att vi tänker på balansen i de två öron och en mun som vi begåvats med av naturen. Ändå vågar jag påstå att vi som pratar mer än vi lyssnar (och som dessutom är fullt upptagna med att tänka på vad vi ska säga härnäst när vi skulle ha vunnit mycket på att lyssna aktivt och fokuserat istället) är fler till antalet än vad de lyssnande är.

Jag jobbar med och för förändrings- och utvecklingsprocesser som bygger på utforskande och skapande samtal mellan människor. Jag gillar initiativet och numera föreningen Lärolika, för att de utgår från samtalet och mötet mellan människor som kraft för förändring. Jag väljer gärna poddar där samtalets båda delar – orden och tystnaden, pratet och lyssnandet – är i balans:  On Being, Myter och mysterier, Björn & Navid…

Navid Modiri har precis lanserat en gräsrotsfinansieringskampanj (Hm. Knöligare ord än svengelskans crowd funding-kampanj) för en podd som sätter samtalet i fokus. Jag har stöttat initiativet, och om du, liksom jag, tror att vi behöver fler samtal i förhållande till antalet debatter, diskussioner och dumförklaringar i samhället – ja, då tycker jag att du ska göra mig sällskap! Det gör du genom att gå in på Kickstarter och stötta Hur kan vi?.

För jag säger som Navid:

Jag tror att vi behöver förändra samtalet för att kunna förändra samhället. Därför är jag samtalsaktivist.

Var hittar du samtalen som gör dig klokare, mer förbryllad, mer nyfiken? Som gör dig mer levande, mer mänsklig?