Kanske skulle jag döpa om den här bloggen till ” Sara börjar om”. För det känns som att det är det jag gör här. Når en punkt där allt känns ohållbart, tar tag i kost, träning, lugn och struktur – allt på en gång. Kör på ett tag tills vardagen nött ner motivationen, tystnar och slafsar på i skav- och otillräcklighetsträsket igen. And repeat.
När jag skriver rubriken på inlägget slår det mig att den är en dikotomi – dvs innehåller två varandra uteslutande storheter. Kanske är det därför som min jakt är så fåfäng? Tänk om balans är att acceptera skavet, otillräckligheten – ja, alla de där grå nyanserna av livet.
Vad tror du?
Här är en inspiration i balans – Busan.
