Kanske skulle jag döpa om den här bloggen till ” Sara börjar om”. För det känns som att det är det jag gör här. Når en punkt där allt känns ohållbart, tar tag i kost, träning, lugn och struktur – allt på en gång. Kör på ett tag tills vardagen nött ner motivationen, tystnar och slafsar på i skav- och otillräcklighetsträsket igen. And repeat.
När jag skriver rubriken på inlägget slår det mig att den är en dikotomi – dvs innehåller två varandra uteslutande storheter. Kanske är det därför som min jakt är så fåfäng? Tänk om balans är att acceptera skavet, otillräckligheten – ja, alla de där grå nyanserna av livet.
Vad tror du?
Här är en inspiration i balans – Busan.
Man måste inte ha balans, man måste bara orka och vara hyfsat nöjd själv. Om det funkar för dig att köra klackarna i backen ibland och ta nya tag – det är inte fel!
Men vill du något annat – ta en sak i taget och ge det tid. Men jag ser ju att du egentligen vet det.
Tack Ulrika. Tror att det jag börjar komma fram till är att balans för mig i själva verket handlar om ett läge av att känna att jag orkar och är hyfsat nöjd. Och det är väl en av hemligheterna – att hitta sin egen tolkning av vad balans är för mig, inte köpa de ready-made som presenteras i media och som jag kokar ihop av alla intryck av folks liv till höger och vänster.