I ett samtal med mitt kloka bollplank Helena kom vi in på den tendens till quick-fixes som präglar så mycket av ”livsförbättringsansatserna” idag. Dålig kondis? En PT fixar det! Dålig sömn? Well, en sömnapp och lite sensorer i sängen fixar det! Övervikt? Här – en superdiet som får dig att gå ner alla oönskade kilon på superkort tid. Stressad? Du kan träna på att fokusera på det varma 
I en tid där ”maskinen” är gud, är tron och jakten på quick fixes fullt förståelig. Tjuter det om bilens motor? Byt fläktrem! Behöver du mer datorkraft? Byt ut processorn till en senare modell (eller köp en helt ny dator förresten, prisskillnaden är ändå marginell).
Men vi är inga maskiner, vi är levande organismer. Vi är minst sagt komplexa system, som dessutom lever och utvecklas i de komplexa system som våra relationer, organisationer och samhällen är. Vi påverkas av vårt biologiska arv genom vår genuppsättning, liksom av vårt sociala arv genom de beteenden och värderingar som präglar våra sammanhang från föräldrar, familj och kompisar till utbildning, media, arbetsplatser och samhälle. Vi kan forma ett eget intellektuellt arv genom att aktivt söka efter, ta del av och integrera information, kunskap, perspektiv och värderingar från andra sammanhang än de som vi ”hamnat i”.
Ju mer jag utforskar vad det innebär att vara människa, desto mer anar jag betydelsen av att försöka utgå från helheten i människovarandet. Från genetiska förutsättningar till sociala och intellektuella sammanhang hänger jag ihop. När en del av mig inte funkar, påverkar det hela mig – mitt psyke, min fysik, min ande och själ, min energi, min medkänsla, min handlingskraft…
Den här insikten säger mig för det första att jag behöver lyssna in mig själv för att stämma av vad jag kan ge och göra. För det andra tänker jag att jag behöver fylla på depåerna för att ge mig förutsättningar att ge och göra det jag vill. Depåerna är basbehov som sömn, rörelse, mat och vila. De är, lustigt nog, också delvis samma saker som jag vill ge och göra och som jag behöver grundläggande energi för att orka med: samvaro, jobb, lärande…
Vi består inte av prydligt uppradade silos med etiketter som ”matintag”, ”antal timmars sömn per natt”, ”antal reps i bänkpressen på gymmet”… Vi är fantastiska och frustrerande sammelsurier av fysiska och psykiska samband, gjorda erfarenheter och framtida möjligheter.
I min livsresa vill jag lära mig att jobba med den här helheten. Kost, sömn, rörelse, medkänsla, fokus och allt annat som ger mig förutsättningar att vara den jag är och den jag vill vara ska sättas in i mitt hela liv. Hur gör du för att ha helhetsperspektiv?