Återblick #13 och #14

Låg fart på bloggandet för tillfället. Många inläggsidéer i huvudet, men de kommer inte ut genom fingrarna. Nåväl. Allting har sin tid. Är nöjd med att jag gör mina regelbundna summeringar av livet i återblicksform så länge. Och här är min summering av årets 13e och 14e vecka. De här veckorna…

… har jag varit tacksam och förundrats över bland annat

  • rådjuren, kol- och björktrastarna, hararna i trädgården (nej, jag har inga tulpaner i rabatten som jag ska gräma mig över att rådisarna käkat upp) som påminner mig om att jag är en del av naturen, det större, levande, allt andandes.
  • lyxen att få njuta 50-årspresent i form av avkoppling i bassänger och bastu på Centralbadet med bästa väninnorna P och A, och dessutom bli bortskämd med libanesisk middag på Underbar efteråt.
  • en helt vanlig tisdagskväll som förgylldes av sällskap av goda väninnan H. Samtal, skratt och allvar, prosecco och vårlig supé bidrog till guldglans.
  • spontanhäng i min fantastiska granne Ms nya soffa. Glad för att det var en skön soffa, glad för samtal och själsfrändeskap med M och glad för att få ha ett sådant grannskap!
  • skratt, matiga mackor, gemenskap och aha-insikter med kära vännen E och hans härliga A. Att veta att hjälpen finns där när jag behöver den. Att känna kärlek.
  • ord av kärlek och samhörighet.
  • närhet, åtrå, lust och lek. Bästa hobbyn. Tillsammans med samtal och musik.
  • intressanta och hypotesvändande intervjuer i viktiga projektet.
  • att få träning i kommunikationsarbete, och komma framåt steg för steg mot nya webben.
  • grymt bra uppstart för det team som vi sjösatt på jobbet. En ”sätta spelregler och lära känna-workshop” gav verkligen mersmak på samarbete!
  • att se hur workshopdeltagare ger sig hän i utforskandet av materialet i den flugbindningsövning som kompetenta kollegan Cristine ledde för att deltagarna skulle reflektera runt erfarenheter och ambitioner för sina projekt.
  • att få hjälpa till med min förtjusning i att köra lastbil när Ps son flyttade till egen lya.
  • att få dela utrymme, träning i sannolikhetslära och argumenterande tal, middagsskratt och -samtal liksom promenadgemenskap och filmkväll med barnen ännu en vecka.
  • att uppriktigt kunna svara på frågan om vad jag gör bra: ”att vara förälder”.
  • njutningen av att flexa ut på fredagen och ta en oljemassage hos Kraisorn på Bambad. Avkoppling och återhämtning.
  • att konstatera att min årsintention om Hållbar ekonomi redan är verklighet. Med utvecklingspotential, javisst. Men en helt annan trygghet och lugn, ett helt annat utrymme än på länge har jag nu.

… läser jag

tre böcker parallellt som ger många viktiga insikter om vad det är att vara människa i det moderna samhället. Om vad vi kanske tappat bort på vägen. Och om vad treenigheten kanske handlar om (där väntar ett inlägg, vill jag lova) .. : Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark, Dare to lead av Brené Brown och The master and his emissary av Iain McGilchrist (ja, jag kämpar på med den i e-boksvariant. Snart faller jag till föga och köper den i pappersversion. Det går mycket fortare för mig att läsa i den formen.)

… har jag lyssnat på

Prince. Håller på att ta mig igenom hans utgivning sedan konserten i februari. Fastnat på Emancipation, som är ett såååå grymt album. Inte minst balladen I can’t make you love me suger in mig i musiken, stämningen, slingorna och harmonierna. Suger in mig så jag aldrig vill lämna.

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

Återblick på vecka 2 2019

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått, som ett sätt för mig att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst eller lyssnat på. Årets andra vecka…

… är jag tacksam för

  • tiden med barnen. Den där vi pysslar var och en med vårt och den där vi umgås. Över mat, städning eller spel, på promenad eller framför TV:n.
  • återfunnen vänskap.
  • professionella förtroenden.
  • träden, som blivit mina allierade i att uppmärksamma glädjen.
  • den i mina ögon vitalisering av politiken som det innebär att de två liberala partierna tagit ett kliv ur en allians där konservatismen växer sig allt starkare.

… har jag lärt mig

  • att använda en Xbox-kontroll. Jag kör visserligen som en kratta i sonens Forza Horizon, men det är kul! Och han växer av att få lära mig det han behärskar fullt ut.
  • att göra en riktigt god tomatsalsa. På fri hand. Annars vore det väl inte jag, som har notoriskt svårt att följa recept.

… har jag lyssnat på

  • senaste avsnittet av podden Ett samtal, där Helena och Caspian samtalar om tempo. Tänkvärt, med ett skönt samtals – just det – tempo.

… har jag läst

… har mitt mantra varit

  • ”Jag är hel”. Med mitt mörker och mitt ljus. Med mina styrkor och svagheter (inte sällan samma saker, fast ur olika perspektiv), med min historia, mina drömmar och drivkrafter, mitt mod och mina rädslor. Jag behöver ingen annan för att bli hel. Däremot är den jag är i relationer med andra en del av den helhet som är jag.
Den nya bron över Årstabäcken fångade mitt öga och fångades på bild när vi tog en ”fånga dagsljus-promenad”.

Vad har du noterat denna vecka?

Silos eller helhet? – dag 3 i #blogg100

I ett samtal med mitt kloka bollplank Helena kom vi in på den tendens till quick-fixes som präglar så mycket av ”livsförbättringsansatserna” idag. Dålig kondis? En PT fixar det! Dålig sömn? Well, en sömnapp och lite sensorer i sängen fixar det! Övervikt? Här – en superdiet som får dig att gå ner alla oönskade kilon på superkort tid. Stressad? Du kan träna på att fokusera på det varma silosdiskvattnet mot diskhandskarna så blir du lugn som en filbunke.

I en tid där ”maskinen” är gud, är tron och jakten på quick fixes fullt förståelig. Tjuter det om bilens motor? Byt fläktrem! Behöver du mer datorkraft? Byt ut processorn till en senare modell (eller köp en helt ny dator förresten, prisskillnaden är ändå marginell).

Men vi är inga maskiner, vi är levande organismer. Vi är minst sagt komplexa system, som dessutom lever och utvecklas i de komplexa system som våra relationer, organisationer och samhällen är. Vi påverkas av vårt biologiska arv genom vår genuppsättning, liksom av vårt sociala arv genom de beteenden och värderingar som präglar våra sammanhang från föräldrar, familj och kompisar till utbildning, media, arbetsplatser och samhälle. Vi kan forma ett eget intellektuellt arv genom att aktivt söka efter, ta del av och integrera information, kunskap, perspektiv och värderingar från andra sammanhang än de som vi ”hamnat i”.

Ju mer jag utforskar vad det innebär att vara människa, desto mer anar jag betydelsen av att försöka utgå från helheten i människovarandet. Från genetiska förutsättningar till sociala och intellektuella sammanhang hänger jag ihop. När en del av mig inte funkar, påverkar det hela mig – mitt psyke, min fysik, min ande och själ, min energi, min medkänsla, min handlingskraft…

Den här insikten säger mig för det första att jag behöver lyssna in mig själv för att stämma av vad jag kan ge och göra. För det andra tänker jag att jag behöver fylla på depåerna för att  ge mig förutsättningar att ge och göra det jag vill. Depåerna är basbehov som sömn, rörelse, mat och vila. De är, lustigt nog, också delvis samma saker som jag vill ge och göra och som jag behöver grundläggande energi för att orka med: samvaro, jobb, lärande…

Vi består inte av prydligt uppradade silos med etiketter som ”matintag”, ”antal timmars sömn per natt”, ”antal reps i bänkpressen på gymmet”… Vi är fantastiska och frustrerande sammelsurier av fysiska och psykiska samband, gjorda erfarenheter och framtida möjligheter.

I min livsresa vill jag lära mig att jobba med den här helheten. Kost, sömn, rörelse, medkänsla, fokus och allt annat som ger mig förutsättningar att vara den jag är och den jag vill vara ska sättas in i mitt hela liv. Hur gör du för att ha helhetsperspektiv?