Söndagssummering v.45 2016

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. 

Några av veckans Glows

Snön! Älskar det fluffiga vita täcket så mycket att jag gladeligen står ut med att halka runt på oplogade gator bara för att få njuta skönheten i vinterklädda träd och tak.

Salongerna. Dels en nystartad med nya bekantskaper att vara nyfiken på, där samtalet rörde sig kring den viktiga frågan om ”den tredje platsen” – den plats som är navet i den lokala gemenskapen. Dels den mig mycket kära gemenskap som Kristin bjuder in till fyra gånger om året, där nya bekantskaper över tid nu blivit nya vänner och där livets stora frågor dryftas i ett långt och gott samtal. Den här gången djupdök vi i frågan om vad som är meningen med alltsammans… eller kanske handlade det om meningslöshetens essens – som vanligt flöt samtalet mellan olika tankeväckande perspektiv. Återkommer med inlägg på temat!

Skratten på onsdagens körövning. Ett riktigt endorfinparty!

Massagen hos Ulrika. Välbehövlig oxytocindusch.

Messias med 13-åringens kör. Musik som jag aldrig tröttnar på, ett par fantastiska solister och så givetvis glädjen över Cs upplevelse i kören.

Veckans Grow

Jag håller fast vid min singletaskingutmaning. Fokus på en sak åt gången, och ett medvetet val av vad jag lägger fokus på. Svårt när det är många saker som pockar på och behöver göras. Men just därför nödvändigt.

Försöka somna tidigare. Min sömnanalysapp klär obarmhärtigt av min föreställning att jag får tillräckligt med sömn.

Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Mänsklig. Vad är det att vara människa? Triggad av en inbjudan till panelsamtal om ett par veckor där vi ska diskutera etik och moral i ljuset av en allt snabbare teknologisk utveckling vrider jag och vänder på frågan om det finns något inneboende mänskligt. Blir nog en bloggpost så småningom – under tiden får du gärna dela dina tankar med mig i kommentarerna!

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Slutkören ur Messias: Worthy is the Lamb/AmenNej, den har inte varit en röd tråd under den gångna veckan. Den satte däremot en sådan magnifik slutpunkt på konsertupplevelsen igår att den förtjänar epitetet veckans låt. Det är något visst med pukor och trumpeter… Och med kontrasterna när de spröda violinstämmorna bryter av i kör- och orkesterns tuttibrunkande.

dsc_3372

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

 

Silos eller helhet? – dag 3 i #blogg100

I ett samtal med mitt kloka bollplank Helena kom vi in på den tendens till quick-fixes som präglar så mycket av ”livsförbättringsansatserna” idag. Dålig kondis? En PT fixar det! Dålig sömn? Well, en sömnapp och lite sensorer i sängen fixar det! Övervikt? Här – en superdiet som får dig att gå ner alla oönskade kilon på superkort tid. Stressad? Du kan träna på att fokusera på det varma silosdiskvattnet mot diskhandskarna så blir du lugn som en filbunke.

I en tid där ”maskinen” är gud, är tron och jakten på quick fixes fullt förståelig. Tjuter det om bilens motor? Byt fläktrem! Behöver du mer datorkraft? Byt ut processorn till en senare modell (eller köp en helt ny dator förresten, prisskillnaden är ändå marginell).

Men vi är inga maskiner, vi är levande organismer. Vi är minst sagt komplexa system, som dessutom lever och utvecklas i de komplexa system som våra relationer, organisationer och samhällen är. Vi påverkas av vårt biologiska arv genom vår genuppsättning, liksom av vårt sociala arv genom de beteenden och värderingar som präglar våra sammanhang från föräldrar, familj och kompisar till utbildning, media, arbetsplatser och samhälle. Vi kan forma ett eget intellektuellt arv genom att aktivt söka efter, ta del av och integrera information, kunskap, perspektiv och värderingar från andra sammanhang än de som vi ”hamnat i”.

Ju mer jag utforskar vad det innebär att vara människa, desto mer anar jag betydelsen av att försöka utgå från helheten i människovarandet. Från genetiska förutsättningar till sociala och intellektuella sammanhang hänger jag ihop. När en del av mig inte funkar, påverkar det hela mig – mitt psyke, min fysik, min ande och själ, min energi, min medkänsla, min handlingskraft…

Den här insikten säger mig för det första att jag behöver lyssna in mig själv för att stämma av vad jag kan ge och göra. För det andra tänker jag att jag behöver fylla på depåerna för att  ge mig förutsättningar att ge och göra det jag vill. Depåerna är basbehov som sömn, rörelse, mat och vila. De är, lustigt nog, också delvis samma saker som jag vill ge och göra och som jag behöver grundläggande energi för att orka med: samvaro, jobb, lärande…

Vi består inte av prydligt uppradade silos med etiketter som ”matintag”, ”antal timmars sömn per natt”, ”antal reps i bänkpressen på gymmet”… Vi är fantastiska och frustrerande sammelsurier av fysiska och psykiska samband, gjorda erfarenheter och framtida möjligheter.

I min livsresa vill jag lära mig att jobba med den här helheten. Kost, sömn, rörelse, medkänsla, fokus och allt annat som ger mig förutsättningar att vara den jag är och den jag vill vara ska sättas in i mitt hela liv. Hur gör du för att ha helhetsperspektiv?