Jag har grundat mig i min egen röst. Tvekar inte längre för att vrida och vända på språket, bilderna, tankarna.
Under den här perioden har jag vidgat mitt utrymme, mitt space; skapat mer luft runt mina tankar, känslor, upplevelser, insikter, fantasier och drömmar. Tror att det kommer sig av att bloggandet skapar distans till elektriciteten och signalsubstanserna i min hjärna. Jag blir en utomstående betraktare, vilket gör det mycket lättare att tillämpa den medvetna närvarons icke-dömande acceptans än när man är mitt uppe i stormarna.
Jag förutsåg att
Vissa dagar kommer det att bli sprintinlägg. En snabb länk till en låt, podd eller text som gripit tag i mig. Några medeldistansinlägg – lite recept, lite reflektioner över något jag läst eller lyssnat på. Några mildistanser – längre reflektioner, självcoaching om man så vill.
I efterhand får jag konstatera att jag verkar ha lättare att släppa iväg medel- och långdistansinläggen än sprintarna. Att skriva kort och kärnfullt är en ny utmaning.
För jag tänker fortsätta med ambitionen att blogga dagligen. För växande, välbefinnande och vetande. Jag hoppas att du vill fortsätta följa mig – och dela dina reflektioner på mina funderingar – i utforskandet av det goda i livet.
Bloggutmaningen #blogg100 går mot mål. Eftersom jag har missat att blogga en dag sedan starten den 1 mars är detta dag 99 i min utmaning – jag ser upploppet, inte minst i FB-gruppen för #blogg100-inläggen. Där har de flesta inläggen idag ett tresiffrigt nummer i rubriken.
En röd tråd genom denna utmaning (den började till och med innan #blogg100 drog igång) har varit Brené Brownstio livsråd för ett helhjärtat liv från boken Våga vara operfekt. Jag vill ägna detta inlägg åt att samla mina tankar hittills på temat, som ett index och möjlighet till repetion för dig och mig. Det är ju den berömda upprepningen som är kunskapens moder…
1. Värna om ditt sanna jag – frigör dig från andras åsikter
Minst lika givande som det har varit att ta så mycket tid varje dag för att reflektera och skriva om det goda livet i #blogg100, har det varit att stöta på nya bloggbekantskaper. Alla kära gamla bloggvänner – tro mig, jag glömmer er inte, men just nu vill jag lämna plats på scenen för några nykomlingar i mitt liv.
Så här mot slutet av utmaningen kommer jag att ge mig ut på hal is och ge en shout-out/lite länkkärlek som jag lärt mig att det heter till er. De flesta av er har jag hittat i FBgruppen för #blogg100-inläggen; några har jag snavat över via de bloggar som jag upptäckt genom utmaningen.
Jag skriver ”hal is” – därför att jag kommer med största sannolikhet att glömma någon. Jag ber om förlåt på förhand och kommer att vinnlägga mig om att ge dig/er som jag glömmer upprättelse i framtida inlägg.
Nej, jag läser inte er alla varje dag. Men jag har er antingen i mitt wordpressflöde, bland mina webbläsarbokmärken eller i rss-läsaren (det är ju en bra fråga, förresten – hur organiserar jag bäst alla bloggar jag följer?) och ”doppar tårna” med jämna mellanrum i det ni skriver. Tack för att ni finns och öppnar mina perspektiv för det ni ser och finner, tar in, tänker kring och skriver om!
En stund på jorden – Mona skriver eftertänksamt och rofyllt om olika aspekter av livet och den inre resan.
Sammanflätat – Åsa skriver utbildande och tänkvärt om dels mindfullness och neurovetenskap, dels digitalisering och sociala medier.
Halloj världen – Ingers blogg om foto, bloggande och resor inspirerar!
Triloger – Camilla är lika obändigt nyfiken och vetgirig som jag, och hon skriver med avstamp i filosofi, teknik, matematik, litteratur med mera – en kombo som jag är ytterst svag för. En extra hjärna liksom (och vilken hjärna sen!).
Upp flyga orden – Gunnars blogg om språket (även bildspråket) och orden underhåller och bildar mig.
Reaktionista – Wildas inspirerande blogg om kreativitet och sårbarhet som berör genom bild och ord.
lugnofin och nya engelskspråkiga ohsosensitive – Louise är en förebild som soloentreprenör och kombinatör, liksom i att leva som högkänslig och introvert. Hon delar mitt intresse för mindfullness och inspirerar mig till att tänka kring att utveckla mitt bloggande, och ger råg i ryggen att ta tillvara min nyvunna insikt om att jag ligger åt det högkänsliga hållet som en styrka. Jag är inte ”bara blödig”!
Ärligt talat – Anna-Karins meditativa och inspirerande reflektioner om livet dag för dag.
Tallugglan och Alldamnstories – Helenas respektive Therese Victorias ärliga bloggar om livet som utbränd och depressiv. För att jag varit där själv, och för att jag vill finnas vid er digitala sida.
Sylvialidennordlund.se – föredömligt koncisa snuttar om glädjen i författandet och möjligheterna för personlig utveckling.
Bookbirth – Dani skriver också om författande, och låter oss ta del av romanen som växer fram på bloggen i en härlig kombination med vackra bilder.
Ringman.se – Anders om livet vid datorn och bloggandet – konkreta, handfasta råd och insikter i den digitala vardagen.
by Karin och Arbeta platsoberoende – Karins tänkvärda reflektioner om livet i stort och smått, liksom om livet som digital företagare.
Ser fram mot fortsatt perspektivvidgande, inkännande, utmanande, roande, tankeväckande, informativ och inspirerande läsning i era sällskap!
Detta skrivs den 6 juni, Sveriges nationaldag, 2016. Mellan 1916 och 1982 var det Svenska flaggans dag (vilket det fortfarande är). Dagen firas till minne av flera olika konstitutionella milstolpar i vårt lands historia:
Gustav Vasa valdes till Sveriges kung i Strängnäs, Kalmarunionen därför slutgiltigt upphörde och Sverige blev en självständig stat.
Hertig Karl (den blivande Karl XIII) skrev under 1809 års regeringsform.
Sveriges riksdag 1973 tog första beslutet om 1974 års regeringsform.
När vi hade hus, hade jag en idé om att gå ut vid 9-snåret med fasadflaggan i högsta hugg och sätta den på plats samtidigt som ”Flamma stolt” med Orphei Drängar spelades på högsta volym för hela grannskapet. Idén blev verklighet ett par år också.
Nuförtiden blir det, om något, utflykt till något av de förarrangerade firandena med picnickorgen packad. För något år sedan firade vi med Operan i Haga; i år var det Kulturskolan i Rålambshovsparken som fick stå för kalaset, eftersom 11-åringen framförde en snabbrepris av årets musikaluppsättning Aristocats.
Oavsett deltagande i firandet eller ej, är det en dag som passar som hand i handske för att skriva något om det återkommande i våra liv.
För varje år som går upplever jag årstidernas gång allt tydligare. Jag försöker också stanna upp och ta in skedena djupare. Första snödroppen, första koltrastsången, första magnoliablomman, häggen, syrénen… De ljusa juninätterna, de fåtalet (?) gassande, tryckande varma dagarna då luften står stilla i väntan på urladdningen, badstränderna, augustimånen. Lövens skiftningar från grönt till rött och brunt. Oktober- och novembermånaderna då träden kläds av. Adventsljusen och julsångerna. Skiddagarna och snögloppet.
Det är något med den cykliska tiden som liksom gnuggas djupare in i mig för varje år som går.
Det har blivit påtagligt i mitt firande av digital helg sedan ett antal veckor. Under 24 timmar varje vecka skapar jag rymd i min relation till omvärlden som jag tar in den genom internet och alla digitala redskap. Och den digitala helgen har snabbt blivit en hörnsten i mitt liv som jag ser fram emot – både att lägga undan dator och telefon, och att sedan plocka fram dem igen, med vår relation satt i lite större perspektiv än vad vi hamnar i på daglig basis (ja, jag talar om datorn, telefonen och iPaden som vore de nästan personer. Och de är de på sätt och vis, arbetskamrater som gör det möjligt att skapa, lära och kommunicera).
Jag associerar till Tomas Sjödins reflektioner om de judiska stränga reglerna för sabbaten, som han skriver om i Det händer när du vilar. Han reflekterar över upplevelsen att ”stränga regler ger avspända människor”. Hm, lagom stränga är nog bäst tänker jag, när tanken gör ett skutt till nidbilden av brittiska internatskolor och andra regeltyngda miljöer. Kanske är det just det att det är stränga regler för en begränsad, men återkommande period som är nyckeln?
Tomas Sjödin skriver vidare om betydelsen av det återkommande. Han utgår från växtens resa från frö till planta, och han stannar vid vikten av väntan och till och med monotoni, vilket förr eller senare tenderar att dyka upp i det återkommande, för att de osynliga rottrådarna ska hinna med att utvecklas i lugn och ro. Det är en grundförutsättning för långsiktigt hållbart växande.
Utöver min digitala helg provar jag den här månaden för första gången en annan ritual, som Tess har tipsat mig om. I takt med månens faser under en måncykel väljer jag, utvecklar jag och förankrar jag en intention i mitt liv. Det här gör jag inte för att jag skulle tro att det är något magiskt med månens kraft, utan för att måncykeln är en naturlig cykel för växande och vila.
Det blir som med andningscykeln, som jag tidigare skrivit om. Ta in, ge ut, vila. Ta in, ge ut, vila. Så länge i mitt liv har jag tagit in och gett ut utan vila. Den här våren har jag på allvar insett vikten av vilan.
En intention är ett eller flera ord, som kondenserar någon aspekt av mitt liv och sammanhang som jag vill sätta extra fokus på i reflektion och handling. Denna min första måncykel är min intention ”Vardag”. Jag tror att det handlar om att fortsätta utforska och etablera de dagliga rutiner som jag lärt mig att uppskatta värdet av: meditation och kort workout+stretch.
Har du några återkommande hållpunkter i ditt liv, som hjälper dig i ditt växande och i din vila?
I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan.
Glows
Ett par bra leveranser, varav den ena på uppstuds när kunden bäst behövde den.
Den lovande fredagslunchen med två nygamla jobbekantskaper.
En spontan glassfest på fredagskvällen när vi såg att några vänner var i närheten på teater – ett FB-meddelande senare blev det fest!
Promenaden hem i försommarkvällen med två lyckliga 13-åringar som varit själva på Gröna Lund.
Två nya klänningar som passade utan alltför mycket god vilja.
En rolig femtioårsfest (inte min än så länge) med kära återseenden av vänner som det går för långt mellan gångerna som vi ses och med promenad hem på Söder i sommarkvällen, bland glada människor, mättade blomdofter (på några håll andra, mindre behagliga dofter iofs…) och min älskade som sällskap.
Klasspicnic med 8-åringen i ljuvlig, slösande sommarvärme och go’ resa hem med prat om dagen som varit.
13-åringens första jobbintervju, för Ung omsorg (nej, jag satt inte med på intervjun…).
Mysig promenad och samtal till och från 11-åringens akrobatikavslutning.
Grows
Har börjat (tänka på att) stärka medvetenheten i mitt förhållande till mat – håll i, håll ut och utveckla!
Få ordning på höft och ben – se till att kontakta läkare och naprapat.
Fortsätta jobba för var(je)dagssjuan; lägga till några stretchövningar.
Fortsätta träna på att inte ta kritik (framförallt inte indirekt) personligt…
Vara vaksam på när jag börjar anklaga mig själv för och älta saker som inte längre går att göra något åt – ”varför gjorde jag inte…”.
Och så är det där med att komma i säng och släcka i rimlig tid…
Men framförallt: träna på att njuta av och bara vara i en ledig måndag med familjen på utflykter och sedan nygamla bekantskaper i spännande samtal.
Jag har grundat mig i min egen röst. Tvekar inte längre för att vrida och vända på språket, bilderna, tankarna.
En röd tråd genom denna utmaning (den började till och med innan #blogg100 drog igång) har varit 
Minst lika givande som det har varit att ta så mycket tid varje dag för att reflektera och skriva om det goda livet i #blogg100, har det varit att stöta på nya bloggbekantskaper. Alla kära gamla bloggvänner – tro mig, jag glömmer er inte, men just nu vill jag lämna plats på scenen för några nykomlingar i mitt liv.
I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan.