Det är fredag den 13 och jag är tacksam. Inte i första hand för att det är helg, och inte heller för att jag genomlevt dagens datum utan missöden.
Jag är tacksam för en magisk musikupplevelse genom kvällens konsert med Lisa Fischer.
Jag är tacksam för Andreas, min livskamrat som bär och låter sig bäras i nöd och lust. Är så tacksam för Cecilia, Alice och Jesper, våra tre barn. Tacksam för den kärlek och de lärdomar jag får och får ge.
Jag är tacksam för föräldrar, syster Kicki med familj, svärföräldrar, svåger och svägerska och övrig släkt för det sammanhang och tillhörighet ni ger.
Tacksam för Busan, den bästa terapikatt jag kan tänka mig. Jag är tacksam för mitt hem, som verkligen är en plats att landa och vila i.
Jag är tacksam för jobb och Åsa, affärspartner, kollega och vän sedan många år. Jag är tacksam för alla fantastiska, engagerade, kloka, modiga människor som olika jobb fört i min väg. Ni vet vilka ni är, och ja, jag menar just dig!
Jag är tacksam för vänner sedan många år, och vänner som precis kommit in i mitt liv. Ni alla berikar mig så och hjälper mig se mig själv och vår gemensamma värld med nya ögon.
Jag är tacksam för nyfikenhet, inlevelse, reflektion, rörelse, analys och skapande. Jag är tacksam för musiken som kanaliserar in- och uttryck i alla känslostämningar.
Jag är tacksam för skuggorna i mitt liv – de ger djup åt bilden.
Kort sagt – jag är tacksam för mitt liv och den värld jag lever i. Den är långt ifrån perfekt, uthärdlig för alla, rättvis (hur rättvisa än definieras) eller god. Men den är den värld jag finns i, och den är full av möjligheter och människor som vill förverkliga dem.
Vad är du tacksam för?
Pingback: Helhjärtat vill jag leva – dag 99 i #blogg100 – Saras goda.
Vad skönt att kunna känna sig tacksam för det enkla, vardagliga. Jag har alltid haft svårt för det, vet inte riktigt varför. Jag undrar nog mest: vem ska jag rikta min tacksamhet mot? Eftersom jag inte tror på gud eller någon yttre kraft, så är det ju bara jag som kan skapa mitt liv, och de enda andra jag kan känna tacksamhet mot är nog människor som hjälpt och stöttat mig på rätt sätt vid svåra situationer i livet.
Förmågan att känna tacksamhet är inte något vi har eller inte har; den går att öva upp! Så det som är svårt idag kan bli mindre svårt imorgon. Intressant reflektion om vart vi riktar vår tacksamhet; hade inte tänkt på den tidigare. Efter att ha funderat lite får jag nog konstatera att jag framförallt är ”riktningslöst” tacksam faktiskt. Får väl lägga till det till min lista: jag är tacksam över att kunna känna tacksamhet, även om det ”bara är så där i största allmänhet” :).