Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets 45:e tänker jag bland annat på…
… upplevelsen när frågetecken rätas ut till utropstecken genom samskapande med grymma kollegor.
… första mötet med mitt livs första fokusperson i rollen som coach.
… novembergrått. Dimma som sveper in staden i ett lätt melankoliskt lugn.
… doftljus. Med mina dofter – av brinnande ved, fuktig skog. Men också energigivande verbena.
… att få bli bjuden på middag två gånger samma vecka.
… att få bjuda fina grannen M på spontanlunch. Både Busan och jag gladdes.
… vänskap.
… samtal.
… kyssar. Mjuka. Långa. Lätta. Heta. Jorosåatt-ä. Få saker är bättre.
… att köra nybil. Sunfleet ger en såna glada överraskningar ibland (nej, inlägget är inte sponsrat).
… att känna urkraften bryta fram vid entrainment hos bästa Therese på e-bar.
… att dansa loss i köket med mig själv.
… att bli påmind om en gammal goding som jag glömt bort, men verkligen gillat och gillar fortfarande: Doobie brothers med Michael McDonald (väl) och What A Fool Believes. Riktigt, riktigt härligt slickt sound.
… mitt duntäcke. Bra livskvalitetshöjare i november.
… skumbad med skumpa (faktiskt också det alldeles själv). En annan bra livskvalitethöjare.
… den varma smaken av garam masala, kompletterad med en lätt brytning av apelsin i linsgryta.
… att baka eget matbröd igen.
Vad har väckt din tacksamhet, din förundran denna vecka?
