I doften av höst

Några av höstens dofter fångade på bild: tallbarr, mossa, blåbärsris…

Jag ser fram mot den dag som tekniken gör det möjligt att spara och dela doftupplevelser på samma sätt som ett synintryck. Doften av barrskog, fuktig mossa och vatten i klar och hög höstluft på dagens promenad längs Årstavikens strand är en doft jag gärna skulle spara för att plocka fram lite då och då. (Jag har än så länge inte hittat någon parfym eller doftljus som fångar denna doft i all sin komplexitet på ett tillfredsställande sätt.)

Det är med blandade känslor som jag går in i hösten. Sommarljuset, sommarvärmen och ledighet (om än kort i år) gör mig så gott. Och det är tungt att mörket kommer allt tidigare och skingras allt senare. Tunga blir också kläderna på hösten – den lätta sommarklänningens tid är över för den här gången. Och eftersom jag sen något år hittat sommarklänningar som jag älskar, trivs bra i och tycker om min kropp i står jag nu lite rådvill inför höstens klädval – jag har inte landat lika bra än i höstgarderoben.

Men höstens mörker öppnar för att bjuda in stillhet och det inåtvända på ett annat sätt än sommaren. Det är ett skifte som jag mår bra av. Inte för att kalendern ser ut att ge så mycket utrymme för stillhet de närmsta veckorna. Hösten reser sig dock över mig som en sträng men välmenande lärare med påbud om att bereda tid och plats för vila i mitt inre rum.

I det vilans rum finns också dofter att spara, längta efter och njuta av. Dofter av levande ljus och av te som ångar ur den stora koppen. Av höstgrytan med rödvin och mustiga kryddor.

Vilka skiftningar präglar din ingång i hösten? Dofter, synintryck, ljud, smaker, känselupplevelser?

Backspegel i tacksamhet och förundran 45

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets 45:e  tänker jag bland annat på…

… upplevelsen när frågetecken rätas ut till utropstecken genom samskapande med grymma kollegor.

… första mötet med mitt livs första fokusperson i rollen som coach.

… novembergrått. Dimma som sveper in staden i ett lätt melankoliskt lugn.

… doftljus. Med mina dofter – av brinnande ved, fuktig skog. Men också energigivande verbena.

… att få bli bjuden på middag två gånger samma vecka.

… att få bjuda fina grannen M på spontanlunch. Både Busan och jag gladdes.

… vänskap.

… samtal.

… kyssar. Mjuka. Långa. Lätta. Heta. Jorosåatt-ä. Få saker är bättre.

… att köra nybil. Sunfleet ger en såna glada överraskningar ibland (nej, inlägget är inte sponsrat).

… att känna urkraften bryta fram vid entrainment hos bästa Therese på e-bar.

… att dansa loss i köket med mig själv.

… att bli påmind om en gammal goding som jag glömt bort, men verkligen gillat och gillar fortfarande: Doobie brothers med Michael McDonald (väl) och What A Fool Believes. Riktigt, riktigt härligt slickt sound.

… mitt duntäcke. Bra livskvalitetshöjare i november.

… skumbad med skumpa (faktiskt också det alldeles själv). En annan bra livskvalitethöjare.

… den varma smaken av garam masala, kompletterad med en lätt brytning av apelsin i linsgryta.

… att baka eget matbröd igen.

Vad har väckt din tacksamhet, din förundran denna vecka?

Fredagsnöje på Alfa antikvariat

Öppnar dörren till ordens värld. Till de slitna sidornas, bladens, omslagens, pärmarnas, ryggbindningens rike.

Som ett utsnitt av internet, i fast form.

Tankar, utsagor, frågor, insikter, känslor som tagits in av många. Som sedan rensats, städats ut och hamnat här. ”Jag väntar på någon som vill bläddra i, läsa, ta hem och ta in just mig. Är det du?” viskar bokryggarna till mig.

Som en samling barn på ett barnhem. Fulla av sina egna berättelser, men också av de för mig osynliga berättelserna om vad varje enskild bok och dess tidigare ägare upplevt tillsammans. Vilka tankar väckte orden? Var boken en present från någon? Var det rent av någons favoritbok, som hen återkom till gång på gång för att ta in ord som gav ryggrad, djup och rymd åt tillvaron? Som roade eller oroade?

Books HD
Foto: Abhi Sharma

Doften som sagt var. Dammig kanske någon skulle säga. Det doftar nära säger jag. Och näring, för själ och ande.

Den bok jag letade efter fanns inte inne. ”Vår Herres kantor – en bok om J.S. Bach”. Den läste jag som tonåring i låneexemplar från Sandvikens bibliotek. Sedan köpte jag den på antikvariat många år senare. Nu finns den inte kvar i bokhyllan; har tydligen lämnat den till böckernas barnhem – eller är det fattigstugan –  i någon av mina utrensningar.

Det gör inget att den inte finns inne. Jag har läst den många gånger förut och ska leta efter den på internet. Den brådskar inte, men den har letat sig upp mot ytan från minnets djupa skogstjärn och pockar på att bli läst igen, triggad av en kombo av den fantastiska upplevelse som jag vet väntar min 13-åring när hon i vår ska få sjunga Johannespassionen av just J.S. Bach och en annan bok på temat Bach som är på väg till mig.

Idag blev det blev en annan nyckel till ett annat universum som hamnade i shoppingkassen. ”Vad är idéhistoria?”.

När jag lämnade antikvariatet slogs jag av tanken att här skulle jag vilja bosätta mig ett tag. Undrar mellan vilka hyllor jag skulle ställa sängen?